Snabb uppercut. Ducka. Armbåge, strupe. Vänd. Njurslag. Spark, knä. Kastkniv, ansikte. En öl på puben efteråt. Jag har kommit ut ur mitt första slagsmål på 1868 Londons gator och jag har inte ens tappat min cylinderhatt. Jag är Jacob Frye och vid min sida har jag min tvillingsyster, Evie.

Det karismatiskt belamrade tvillingparet har nyligen anlänt till London för att finna det övertaget av tempelriddare. Kyrkans och maktens korridorer är genomsyrade av deras kontroll och jakten på ännu ett Eden-föremål är redan i full gång. Tvillingarna, uppfostrade som lönnmördare, tar på sig uppgiften att befria London från dess onda sköte.

Assassinscreedsyndicatetxtscrnone

Du blir nästan odödlig och du blir även flyktens mästare när du kan lämna området på bara några sekunder

Jag tänker börja med att nämna att jag älskar Assassin’s Creed-serien. Jag har lagt ner hundratals timmar av frustration, glädje och strategi. Det här gör mig till både den mest mottagliga och den mest kritiska spelaren till en ny titel. Så vad tyckte jag om spelet? Nja… Det är inte lätt att förklara, men man kan kalla det för en hatkärlek. För att förenkla det för er bör vi börja med vad som är nytt och vad som är förändrat:

Rope launchern gör dig till takens härskare. Susa hundra meter uppåt på bara någon sekund eller åk linbana mellan hustaken för att skaffa dig ett strategiskt övertag. Sättet man spelar på har ändrats i och med introduktionen av rope launchern. I tidigare titlar har klättringen varit ett planerat val, där vägar måste förutses och ett snedsteg skulle innebära ett fall mot döden. Sedan Ubisoft introducerade free run down/up i Unity har kontrollen på parkourelementet blivit mycket vassare. Tillsammans med rope launchern har spelet fått en ny karaktär där klättringen har blivit mycket enklare. Men det innebär inte att det vinner över mig helt. Din nya gadget tillåter dig även att smita från i stort sett vilket slagsmål som helst, vilket påminner mig starkt om de senare Batmanspelen. Du blir nästan odödlig och du blir även flyktens mästare när du kan lämna området på bara några sekunder och många gånger känner du dig som Batman i en steampunk-miljö – vilket i sin tur kan vara tufft i sig, men det är inte vad vi vill spela.

Assassinscreedsyndicatetxtscrntwo

Du kan välja fritt om du vill spela som Jacob eller Evie Frye när som helst i free-roaming läget

Combat systemet har putsats på rejält. Till och med så mycket att det går dubbelt så snabbt, med mer reaktiva kontroller och fler fiender som anfaller dig. Du duckar, kastar knivar, skjuter pistoler, bryter armar och byter fiende för varje sekund, nästan som … nästan som Batman. Tolka mig inte fel, det är bra, väldigt bra. Även om systemet kan liknas vid Batmanspelen har ändå dessa fått rosad kritik om just sitt combat system. Bara detta borde ju vittna om hur bra det flyter på och hur intensivt roligt det kan bli!

Spelet är också det första i serien där man inte bara kan spela två olika protagonister, utan även en kvinnlig sådan (med reservation för AC III:Liberation som inte räknas som en del i huvudserien). Du kan välja fritt om du vill spela som Jacob eller Evie Frye när som helst i free-roaming läget. Jacob är menad att spelas som en hetlevrad slagskämpe som hellre sparkar in entrédörren och leverar några välplacerade knogjärnsmackor till alla hungriga gäster. Evie väljer motsatt sida och är menad att välja strategi och stealth före våld. Dessa två spelstilar utvecklas alltmedan man kommer vidare i spelet och får placera ut sina skillpoints. Vissa egenskaper är reserverade endast till respektive tvilling och främjar deras spelstil ytterligare. Jacob kan till exempel få ökat försvar i slagsmål och Evie kan bli närmast osynlig i stealthläget.

Assassinscreedsyndicatetxtscrnthree

För mig är det första gången som jag på riktigt sympatiserar med icke-interaktiva NPC’s

Syndicate är den första titeln med fordon; i detta fall båtar, tåg och vagnar. Det är en välkommen del i spelet då staden helt plötsligt får en puls och känns levande. Dynamiken känns naturlig och stadens befolkning känns nästan levande. För mig är det första gången som jag på riktigt sympatiserar med icke-interaktiva NPC’s och de känns som väletablerade arbetare med riktiga liv. Som en sidnot bör tilläggas att dessa NPC’s inte längre kan dödas ”av misstag” (för visst har man sparat spelet och sedan gått bananas på allt inom synhåll tidigare), endast detta gör att man som karaktär visar indirekt hänsyn till alla oskyldiga civila.

Alla drömmar om att få ge varandra ett dolt blad mellan revbenen i ett onlineläge får läggas åt sidan i det här spelet. Ubisoft Quebec har valt att helt fokusera på storyn i spelet och har alltså valt att inte ha med någon form av co-op eller onlinespel överhuvudtaget. Personligen har jag gillat onlineläget i tidigare titlar, men jag har aldrig blivit besatt av det. Det är dock väldigt tråkigt att utesluta det i just den här titeln, för jag hade sett fram emot att hänga i luften på min nyskapta linbana för att sedan störta ner i ansiktet på min ovetandes motspelare. Vi får låta våra drömmar riktas mot ett eventuellt DLC som tillåter onlineläge och ger oss lite mer speltid i Syndicate.

Assassinscreedsyndicatetxtscrnfour

Ett välpolerat spel som har lagt vikt på helt rätt element

Dessa fem ovanstående rubriker är de största förändringarna som du kan förvänta dig om du har spelat Assassins Creed tidigare: rope launchern, combat systemet, två spelbara karaktärer, möjlighet att köra fordon och det uteslutande singleplayerläget. Förutom dessa förändringar kan du förvänta dig samma spelupplevelse som i de tidigare titlarna – gillar du Assassins Creed så kommer du att gilla även detta. Kan du bara förbise att miljön är densamma under hela spelet och inte är bortskämd med AC:III och AC: Black Flag och deras otroliga variation på miljö och väder så kommer du att trivas bra i London. Fortsätter du även med att förbise Ubisofts kända buggar, speciellt buggar som gör att du inte kan klara detdärförbannadeuppDRAGETJAGTRORATTJA… som kommer att frustrera dig till den nivå att du kryper ihop till en kvidande boll av handsvett och ångest så kommer det att gå alldeles finfint för dig.

Grafiken utnyttjar verkligen kraften i konsolen. Visst, det sträcker sig inte till mästerverk som The Witcher 3, men det beror mest på att miljön inte kräver samma dynamik och variation. Det som finns i Syndicate är väldigt snyggt. Det finns naturligtvis alltid lite att önska: perfekta ansikten, felfria animationer och oklanderliga partikeleffekter, men vi bedömer spelet efter vad vi har sett tidigare inte vad vi kan fantisera ihop. Det har konstigt nog inte dykt upp en enda grafikbugg under hela spelets gång och texturerna har varit otroligt detaljrika, vi kan endast spekulera om hur mycket snyggare PC-versionen av spelet kommer att vara. I sig själv vill jag ge Assassin’s Creed: Syndicate högsta betyg gällande grafiken, för den ger dig allt som du behöver i den miljö som du befinner dig i. Börjar man jämföra med bänkmärken som till exempel tidigarenämnda The Witcher 3, eller liknande spel, så kan poängen dala ett poäng eller två, men det är inte vad vi gör här. Nextgenkonsoler, PS4 i mitt fall, kommer att bjuda på något fantastiskt i framtiden! Grafiken väger upp mycket av spelets funktionsbuggar och känns som en bra kompensation.

Ubisoft kompenserar dig också ytterligare med att bjuda på några oväntade juveler i form av till exempel ett fristående kapitel i en annan tidsålder, charmanta och roliga karaktärer, övervåld och förmodligen seriens snyggaste kläder hittills. Det är med nöje som jag har spelat igenom spelets alla sidouppdrag, vilket är ovanligt för mig, och inget i dessa har varit irrelevant till storyn. Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att Assassins Creed: Syndicate är ett välpolerat spel som har lagt vikt på helt rätt element. Det är otroligt roligt att se en spelserie som är inne på sin nionde huvudtitel fortfarande hålla en sådan hög klass och spelvärde! Jag har bara två tummar, så jag lånar även min flickväns tumme och ger spelet tre tummar upp!

Assassin's Creed Syndicate

9

Grafik

100/10

    Ljud

    80/10

      Spelbarhet

      90/10

        Hållbarhet

        90/10

          Plus

          • - Välputsad grafik
          • - Brutala och responsiva slagsmål
          • - Rope launchern
          • - Engagerande gameplay
          • - Två protagonister

          Minus

          • - De oundvikliga buggarna
          • - Tråkig karta jämfört med tidigare titlar