Den här kombinerande sport-och-spelnörden har äntligen fått njuta under årets slut då alla sportspel släpps på samma gång. Veckans lott har hamnat på Visual Concepts kanske mest realistiska sportsimulator inom genren, nämligen NBA 2k16, och oj vilken upplevelse.

Idag är det svårt att verkligen bara anse att man har ett brinnande intresse för en viss spelgenre, för oftast flyter dom alla ihop rätt bra i varandra. Men efter att ha spelat allt mellan himmel och jord, och påstå att man inte gillar ett visst spel är idag orealistiskt enligt mig, samtidigt som mitt intresse för just Basket är lika milt som glassar är kalla, alltså väldigt kyligt. Men vad gör egentligen det när vi bjuds på en spelupplevelse bortom denna värd, och där realismen nästan kommit så nära den egentligen kan komma den verkliga verkligheten.

Nbatwokfifteentxtscrnone

Lagkamraterna är smartare än någonsin, och minst lika badass som du själv

Redan när jag var liten beskrev min idrottslärare mig som en uppvriden duracell-kanin i den bemärkelse att jag aldrig slutade springa. Och i mina vildaste fantasier kunde jag drömma om att någon gång  i framtiden kunna spela TV-spel i form av Innebandy, Spökboll och Handboll. Istället har EA bjudit oss på Fotboll, Hockey Amerikansk fotboll. Jag är absolut inte den som klagar då jag älskar dessa spel, men just Basketen är för mig en underlig sport där man knappt får nudda varandra, och varje anfall i princip delar ut två poäng till varje lag. Sen att det handlar galet mycket om just teknik, spelförståelse, spänst och att du föds som en lång jävel hör egentligen inte hit. Men när EA lyckas skapa ett spel för en ointresserad gamer, som idag sitter och skriker på sitt LA Lakers kan man ju se som ett lyckat spelkoncept.

Spelserier som EA Sports kastar ut varje år har i mångas ögon setts som ett mjölkande av konceptet, och att det är något man bör stoppa. Men år efter år visar man för spelpressen att man bör knippa igen och bara suga hårt på karamellen, för varje år överträffas man över nya idéer och framför allt den grafiska frammarschen. Den här gången är det Visual Concepts NBA 2K16 som bjuder på det visuella ögongodiset, där minsta lilla svettdroppe är så detaljerad att det stundtals kan kännas som att vi fått de eftertraktade “Court-side”-biljetterna av skolhunken, för att få bjuda med vår vackraste date på. Min sambo avskyr TV-spel men älskar sport i allmänhet, och under många stunder har jag funnit henne sittandes med just NBA 2K16, spelandes och tjoandes. Ett av årets mest älskade lägen är det som regisserats av Spike Lee (Malcom X, Inside Man) som går under namnet “Livin the Dream”; Du börjar som en street-smart snorunge som försöker överleva College, och visar sig vara duktig på just Basket.

Nbatwokfifteentxtscrnthree

Den taktiska översiktsvyn är överlägsen det mesta, och även ett bra sätt att se de olika taktiska formationerna

Spelläget som är något utöver det vanliga får mig att verkligen känna mig som en stjärna, och framför allt efter manuset som Spike Lee fått fram. Han har en stor insikt bakom basketen, funktionaliteten och hypen. Man lyckas fånga in den ofantligt stora atmosfären som finns kring College-basketen och redan vid start känns det hela väldigt imponerande. Här känns det verkligen genomarbetat med en enklare berättelse, och är väl kanske även en sådan sak man saknar genomgående i konkurrenten EA Sports titlar (FIFA och NHL). Fram till samma sekund som vi faktiskt tar oss upp i Basketvärldens absolut största Liga, NBA, är det ett underbart läge. Men när vi gör entré i NBA dör hela läget, och det känns som att det roliga tar slut lite där. Härifrån är det precis som basketspelet alltid uppfattats av mig; Tritst, tråkigt och karaktärslöst.

Jämfört med tidigare spel i serien så har du med hjälp av den nya “Visual Concept”-idén skapat en AI som faktiskt gör det svårt för mig som spelare att kunna ta mig igenom motståndares försvara med råkraft, utan precis som i andra bollsporter måste man hitta luckor med hjälp av sina medspelare. Och allt det här måste även göras med hänsyn till underhållningsvärdet, det får inte kännas precis lika tradigt och stressigt som den riktiga sporten gör, för då kan det istället bli tråkigt. Men här lyckas man någorlunda med möjligheten att återspegla en för mig opersonlig och rent utsagt tråkig sport, till något underhållande. Tyvärr blir det även svårt för nya spelare i genren när inlärningskurvan känns väldigt brant och till viss del saknas det tutorials. Dom finns där, men inte i den utsträckning som jag skulle vilja. Här borde man dra lärdom av det som finns i FIFA exempelvis; Låt spelaren genomgå olika övningar innan och efter match, eller bara möjligheten att göra det med ett knapptryck.

nbatwoksixsteengameplayfour

Detaljnivån är sjuk i NBA 2k16, dock känns det verkligare när man väl spelar än tar en skärmbild på musklerna

Ljudmässigt uppnår NBA 2K16 även ett klimax där den saliga blandningen av musik, mustiga kommentatorerna och golvgnisslandet förhöjer hela spelupplevelsen bortom något vi upplevt tidigare i spelets genre. Men i det stora hela är jag väldigt nöjd med vad jag bjudits på, lilla jag som inte besitter minsta intresse för sporten i övrigt, men ser spelet som ett självklart och underhållande spel när vänner kommer på besök. Sen finns det några saker som man gärna hade velat se för att öka på intresset, som exempelvis mer tutorials. NBA 2k16 har definitivt ökat mitt intresse för sporten på ett virtuellt plan, men för att intresset i det verkliga livet ska ökas krävs det en hel del mer.

NBA 2K16

NBA 2K16
9

Grafik

10/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Grafiskt mästerverk
  • Härligt flow
  • Belönande spelsystem

Minus

  • Story-läget har inget större djup
  • Hög inlärningskurva