Inför recension av Mad Max har jag valt att helt ställa mig utanför bubblan för allt vad “Spel som är baserade på filmer” är för något. Hittills har jag inte haft en enda positiv upplevelse vad gäller dessa typer av spel, och här har jag helt valt bort att inte se på biofilmen Mad Max fören jag spelade spelet. Utifrån detta perspektiv kan jag meddela att jag blivit positivt överraskad samtidigt som mina öppna sår fått kilovis med salt i sig, för jag hade önskat mig så mycket mer.

Låt mig få börja med en liten bakgrund till vad Mad Max är. Spelet handlar om hur allt som fortfarande existerar i en gigantisk öken kan få ett affektionsvärde, för att sedan bara vara någon typ av illusion, eller ett helt poänglöst mördartåg som aldrig verkar ta slut. Skrotgubben Scrotus är vår archenemy och även den person som sprängde huvudpersonen Max bil i tusen bitar. Max uppdrag å andra sidan är att söka efter delar för att åter bygga ihop en mördarmaskin till bil vid namn “Magnum Opus”. Tillsammans med sin kompanjon Chumbucket, en gollum-liknande varelse ska det tillsammans återfå sin heder, göra Scrotus till Aska och blåsa iväg hans själ i öknen. There you got it folks, berättelsen och handlingen i ett 10-tals timmar spelande i Mad Max.

madmaxgameplayscreenone

Fightingsystemet i Mad Max påminner om Batman-serien, på ett mycket positivt sätt

Minns ni back in the days när flera av oss klagade över Final Fantasy XII långa intro-sekvens, där de första 25-30 timmarna kändes som ett inlärningskapitel, Mad Max har samma stuk vad gäller själva berättandet. Det finns egentligen ingenting som för berättelsen framåt under de första timmarna, utan det handlar om att lära sig kontrollerna, lära sig styra bilar i en på tok för svårmanövrerad terräng och lära sig ta död på fiender på det absolut mest effektivaste sättet. Mer underhållande än så är det faktiskt inte, inte ens de olika samlarföremålen som vi kan samla på oss är motiverande nog för att köra den förbannade sand-buggy genom mil av sand och storm. Men mot mitten av spelet, eller närmare slutet händer det något och helt plötsligt känns plöjandet av vägar, dödandet av sandpirater eller letandet efter skrotdelar till din bil faktiskt värdefullt, och spelet får sig en rejäl uppsving. Men varför lät ni oss vänta så ofantligt länge för?

Nu kan jag låta oerhört negativ med allt ovanför, men det är för att en sandmiljö för mig är så ointressant att torkande färg på väggen ses som det kanske roligaste att ägna sig åt. Däremot finns det andra system som verkligen skiner i Mad Max, däribland möjligheten till karaktärsprogression. Vi kan låsa upp nya egenskaper, uppgradera vapen och utrustning på flera olika sätt vilket helt plötsligt ger all poänglös utforskning ett syfte, att få en kraftfullare och roligare karaktär att spela. Sen finns det även samma valmöjligheter till vår framtida sandbuggy; Magnum Opus. Vi får själva bygga bilen ifrån grunden, köpa på oss delar som ska sättas fast, och kan på så sätt skräddarsy vår bil. Sen om vi märker någon större skillnad när vi väl får ta oss en körtur med bilen låter jag vara osagt. Vi kan även utföra olika uppdrag eller utmaningar för att öka på våran “Legend”, ett system som låter oss visa vem som faktiskt är kungen i sanden, och för att låsa upp flera valmöjligheter till uppgraderingar och liknande. Men återigen, sanden blåser upp i ögonen på oss och jag blir lätt blind för det som faktiskt gör Mad Max bra, för allt vi gör har egentligen en djupare mening.

madmaxgameplayscreenthree

Mad Max har ett helt underbart progression-system för karaktären. Vi kan exempelvis spöka ut vår käre vän

En annan aspekt som faktiskt gör att Mad Max höjer sig ett snäpp är att det faktiskt finns en del att göra. Döda ledare, spränga deras baser, elda upp bensinstationer eller deras ståtliga totempålar. Och som nämndes ovanför, allt har en mening, allt vi gör kommer påverka våra framtida uppgraderingar, attribut och egenskaper. Men vi får inte glömma, starten av spelet och de kanske första 8-10 timmarna handlar bara om att upprepa dessa typer av uppdrag, vilket blir väldigt repetitivt samt tråkigt i längden. Här är vi återigen tillbaka till det dilemma som fans i Final Fantasy XII, ska vi fortsätta eller inte. Jag fortsatte, och trots att hela stridssystemet återanvänts ifrån Batman-serien så finns det en del ljuspunkter även här. Varje fight känns genuin och har ett högt tempo, det gäller att vara snabb på fingrarna för att kunna få en hög kombo, jämfört med i Batman-spelen. Men samtidigt känns det mesta som att vi gjort det här, vi har sett det förut. Bilfighterna som faktiskt är spelets huvudmantra känns innovativt och nytt. Vi utrustar vår bil med olika vapen, eldkastare vid dörrarna, spikar på sidorna och lite allt möjligt smått och gått. Det är här Mad Max verkligen skiner. Högt tempo, häftiga och långa fighter avslutas med en välfylld känsla vid vinst. Däremot är musiken och ljudeffekterna enligt mig under all kritik och är definitivt något jag hade förväntat mig mer av med tanke på spelets natur (Inspirerad av en actionpackad film)

madmaxgameplayscreentwo

Minns ni solnedgångarna i Red Dead Redemption? De i Mad Max är inte heller så pjåkiga

Vi får inte glömma att det här är ett spel baserat på en film, ett så kallat licens-spel. Efter att jag spelat färdigt Mad Max gick jag och kollade filmen på bio. Filmen är en två timmar lång biljakt med häftiga effekter, och där tycker jag definitivt att spelet skiner starkare. Däremot har jag sett det mesta i Mad Max och får känslan “Been there, done that” för många gånger under min genomspelning. Det som återstår nu är att leta reda på alla gömda samlarprylar. Grafiskt är det en fröjd för ögat, men själva miljön fungerar inte för mig, det är sand över allt, och en dryg kontroll för bilarna gör det inte bättre.

Mad Max

Mad Max
6

Grafik

8/10

Ljud

5/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

5/10

Plus

  • Biljakterna
  • Stridssystemet
  • Sista delen av spelets berättelse

Minus

  • Repetitivt
  • Inga direkt nyheter
  • Svåra kontroller på bilarna
  • Musiken och ljuden