Card Hunter är ett nytt kortspel ifrån Blue Manchu. Jag är vanligen inte en fanatiker av kortspel, men detta var något annat, så simpelt men ändå så underbart. Jag börjar med att komma in i en tutorial, där jag får namnge min karaktär och lära mig lite taktiktänk och dylikt. Jag blir inslängd mot ett gäng monster och blir tilldelad ett par kort. Jag får själv välja hur jag ska gå till väga, men får assistans med hur korten fungerar. Jag måste säga att detta är utan tvekan en av de bästa tutorials jag varit med om. När jag är klar med den så vet jag hur spelet fungerar, ingen tvekan alls.

Jag får skapa min egen gubbe, och en kompanjon som följer mig. Jag står inför ett viktigt val av tre olika raser, och tre olika klasser. Ska jag välja Dwarf, Elf eller Human? Human är lite av ett mellanting av de andra två. Dwarfs har ett hälsopoäng mer än Humans, men rör sig också sämre, men Elfs då? Dom kan röra sig väldigt långt, men har ju ett hälsopoäng mindre än Humans. Det är ett jobbigt val eftersom jag bara har 10 HP som Human vid start. Äh, vi kör på en Human. Nu fortsätter vi, inte? Nej just det, vilken klass? Att det alltid är lika svårt att välja. I ren vilja till att börja kollar jag snabbt över vilka alternativ jag har. Wizard, Warrior eller Priest? Jag kör på Warrior, snabbt och lätt. Min kompanjon blir automatiskt tilldelad att vara en Dward (Dwarf?) Wizard, hög skada med lång räckvidd, men kan ej flytta sig så fort.

Cardhunterscrnfour

Wizard, Warrior eller Priest?

Jag går in i min första dungeon på egen hand och märker snabbt att de korten jag haft under tutorialen är borta, och har fått börja på noll, vilket jag redan trodde jag var. Mina attacker gör fruktansvärt lite skada, och jag kan inte röra mig så fritt som tidigare. Det är nu jag inser att taktik är viktigt. De första gångerna går det åt skogen, jag dör gång på gång. Till slut inser jag att när jag dör första gången så finns det en liten knapp som visar tips om tidigare fight. Denna förklarar ofta vad jag behöver tänka på under just denna matchen. Med denna hjälp, och förstående för fiendens beteende blir matchen aningen lättare. Varje dungeon är uppdelad i 2-5 fighter av vad jag sett såhär långt, och i slutet på varje match blir jag tilldelad en viss mängd loot. Dessa saker kan jag sedan använda som vapen, sköld eller andra typer av trinkets. När jag väl tar på mig sakerna så byts mina kort ut, och jag kan lätt se vilka kort det är jag får, och vilka jag blir av med. Här är det viktigt att veta på ett ungefär hur nästa match ser ut, och vilka saker jag ska ta på mig.

Så vilka kort ska jag välja? Det finns ju så många. Av vad jag har märkt så beror det mycket på match. På vapen väljer jag alltid så höga attackpoäng som möjligt, och sedan möjligheten att röra sig så mycket som möjligt på resten. Det finns även vissa buffkort som te.x helar, som kan vara väldigt användbart. Jag lyckas till slut hitta en kombination av olika saker som jag finner ganska bra i de flesta fighter. Jag finner mig själv i en situation där jag ofta misslyckas med varje fight minst två gånger, innan jag inser mer precist hur jag skall gå till väga, och hur fiendernas kort påverkar varandra.

Cardhunterscrnthree

Fiendernas kort påverkar varandra

Under matcherna så kan jag se godispapper, läskburkar, tärningar och lite allt möjligt runt omkring, vilket ger det hela en väldigt trevlig brädspelskänsla. Gubbarna är animerade på ett sådant elegant rätt att rörelserna känns genuina till ett verkligt board game, och det finns inte en tanke på att det är vid en dator jag sitter vid. Under spelets gång sätts min taktiska sida på spel, och jag blir tvingad ut ur min comfort zone ganska ofta. Eftersom jag ofta gillar att spela defensivt och försiktigt blir det väldigt svårt för mig de matcher då jag måste vara aggressiv och snabb. Så fort jag blir van vid spelstilen ifrån föregående fight så är det något nytt som sker, och jag måste lära mig något nytt. Det är ett helt underbart spel, och jag finner mig sittandes i många timmar i sträck, det är inte repetitivt, och det finns alltid nya utmaningar runt nästa krök. Ibland måste jag spela defensivt, och ibland offensivt, det finns inte mycket till alternativ, men en sak är säker, du kommer troligen inte möta två fighter som ser likadana ut.

Eftersom det är ett free-2-play spel i nuläget så finns självfallet en form av Premium Currency, i form av pizza. Dessa kan jag köpa lootcrates ifrån, vilket har möjlighet att ge bättre loot, men det är absolut inte ett “Pay-2-win” spel. Dessa pizzor kan ge mindre förbättringar, vilket underlättar aningen i vissa fighter, men inte tillräckligt för att ignorera den taktik som är ett måste. Jag vill påstå att pizzorna är bra, men långt ifrån ett måste. Om du gillar spelet så köp pizzor som en liten donation till skaparna av spelet, det är mitt tips.

Cardhunterscrntwo

det är absolut inte ett “Pay-2-win” spel.

Snart ska även co-op och Multiplayer bli introducerat i Card Hunter: Expedition to the Sky Citadel, och jag ser starkt fram emot detta. Att få möta någon annan människa, alternativt spela med någon annan för att underlätta och utforska grottor tillsammans.

Card Hunter kan vara det bästa kortspel jag någonsin spelat, både i balansering, spelstil, animeringar och upplägg. Till och med jag som vanligtvis sågar kortspel till grunden, finner ingen anledning att göra så till Card Hunter. Spelet är svårt, men inte för svårt. Svårt men belönande. Spelet är just nu Early Access på Steam, och jag rekomenderar starkt att ni laddar ner och provar. Gillar du spelet så köp även till Expedition to the Sky Citadel för fler dungeons och fiender. Mina sista ord till detta spel blir ett enkelt, men starkt “Wow!”

Card Hunter: Expedition to the Sky Citadel

Card Hunter: Expedition to the Sky Citadel
9

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Lätt att hantera kort.
  • Bästa tutorialen på länge.
  • Trevligt boardgame-känsla.
  • Taktikvariation.
  • Många möjligheter av karaktärer.

Minus

  • Tooltips tack.