Everybody’s Gone to the Rapture startar utan att jag riktigt är med, det är snyggt som tusan om inte annat. Utvecklarna The Chinese Room, skaparna till det mycket omtalade Dear Esther, är det som ligger bakom spelet Everybody’s gone to the rapture. Ett drama äventyr som utspelar sig timmar innan apokalypsen. Spännande? Ja vissa tycker det!

Everybody’s gone to the rapture tar dig ut till den Engelska landsbygden, till det lilla samhället Shropshire. Du är helt ensam. Vad är det som har hänt? Vart är allihopa? Vem är jag? Och vad gör jag där? Detta är bara några av frågorna som snurrar runt i mitt huvud när jag startat spelet. Det enda sällskapet du har i spelet är ett konstigt, svävande ljusklot, som visar dig dialoger från olika människors minnen. Jag sitter och är beredd på att något läskigt skall hoppa fram och skrämma mig vilken sekund som helst. Till min förvåning och besvikelse händer detta aldrig.

egttrtxtscrnone

Everybody’s gone to the rapture är en fröjd för ögat.

Everybody’s gone to the rapture är sagt att vara ett icke linjärt, open world spel. Vilket i min mening inte är helt sant. Visst kan du gå vart du vill i den oerhört vackra spelvärlden, men det bidrar inte till någonting. Du kan nämligen inte interagera med något mer än ett fåtal dörrar i spelet, några telefoner och ett antal radioapparater som är utspridda runt om i världen. Modellen på dessa radioapparater måste vara oerhört populär i det lilla samhället, då i stort sätt allihopa ser likadana ut. Det svävande ljusklotet som jag nämnde tidigare visar dig vägen för att komma vidare i spelets handling. Vilket är extremt linjärt. Vissa mindre ljusklot kan du interagera med genom att vrida handkontrollen åt sidorna. Då startas en fraktion av någons minne, en konversation mellan några personer från spelets berättelse.

The Chinese Room vill förmedla att spelet är som en berättelse där du själv kan gå runt och njuta av omgivningen. En berättelse om några personers minnen, timmarna innan apokalypsen. Till en början var det ganska svårt att hänga med, men mot spelets slut hade jag lyckats skapa en slags bild av människorna i berättelsen. Ni vet som när ni läser en bok. Röstskådespelet och musiken är ruskigt bra! Musiken är stämningsfull och lyckas väcka starka känslor hos spelaren. Det hände dock under något tillfälle att musiken, enligt mig, kändes lite felplacerad. Jag minns just ett tillfälle i spelet där musiken låter som någon slags medeltidsmusik. Vilket inte var dåligt, men det passade inte in i detta spelet, eller spelets handling. Utöver just detta så är musiken fantastisk!

egttrtxtscrntwo

som en åskådare i ett spel utan spelare.

Everybody’s gone to the rapture är en fröjd för ögat. The Chinese Room har använt sig av Cryengine motorn, vilket förklarar varför det är så snyggt! Något jag verkligen saknar i spelet dock är möjligheten att springa och hoppa! Vid ett flertal tillfällen kommer jag på mig själv att hålla in olika knappar i hopp om att karaktären jag styr ska röra sig snabbare. Jag hade även velat se fötterna på min karaktär! Det känns lite som att jag bara styr en kamera. Inte en enda gång under tiden jag spelar känner jag mig som en karaktär i spelet. Utan mer som en åskådare i ett spel utan spelare.

Det är aningen irriterande att spelarna aldrig får svar på vissa av frågorna. Vilka frågor vill jag inte skriva här, utan det får ni ta reda på själva. Everybody’s gone to the rapture är ett vackert, linjärt spel med otrolig musik. Detta är inget spel för en otålige spelaren som vill ha action. Detta är ett spel för personer som gillar att läsa böcker, i lugn och ro. Ett vuxnare spel, där berättelsen är huvudpersonen och miljöerna är grädden på moset.

Everybody's Gone to the Rapture

6.75

Grafik

90/10

    Ljud

    90/10

      Spelbarhet

      40/10

        Hållbarhet

        50/10

          Plus

          • - Snyggt
          • - Musiken

          Minus

          • - Stel styrning
          • - Lämnar obesvarade frågor
          • - Går inte springa
          • - Går inte hoppa