När frågan kastades ut vem som skulle skriva recensionen på Borderlands: The Pre-Sequel så tvekade jag. Eftersom jag bara spelat lite av första det första Borderlands på Xbox 360 men tröttnade snabbt på det. Borderlands spelen har en relativt stor fanbase och ibland tvivlar jag på mitt omdöme. En tid efter att Borderlands 2 (finns även en recension på Borderlands 2: The Handsome Collection Expansion pack) släpptes så hade Steam en helg där användare kunde ladda ner spelet gratis och prova spelet under den helgen. Eftersom oerhört många i min vänskapskrets har spelat det och säger att det är så roligt så testade jag det. Varför tar jag mig egentligen an att recensera Borderlands: The Pre-Sequel? En spelserie jag knappt kan något om. Kanske beror det på att jag är så pass nyfiken på vad alla andra ser i spelserien?

När jag startar Borderlands: The Pre-Sequel för första gången så sitter jag i ett party med fyra personer. Dessa har spelat det innan och jag finner det otroligt svårt att försöka fokusera på handlingen i spelet, när det pratas så mycket i partyt. Efter ett tag ger jag upp, det går inte hänga med. Jag förstår ingenting av vad som händer i spelet, utan glider bara med och skjuter allt som rör sig. Jag spelar några gånger efter det. De jag spelar med brukar nämna namn på karaktärer vi träffar under spelets gång som är med i tidigare spel i serien. För mig är allihopa nya ansikten och jag delar inte mina vänner entusiasm när jag träffar på dessa karaktärer.

presequeltxtscrntwo

Covering fire!

Spelet börjar med att en karaktär bland de vault hunters du spelar som i detta spelet, Athena, är tillfångatagen av de karaktärer du spelar som i första spelet. Hela spelet är Athenas berättelse och spelarna får reda på varför hon är tillfångatagen. Athena och hennes kompanjoner jobbar nämligen ihop med Jack. Har ni spelat Borderlands 2 så vet ni att Jack inte är en särskilt snäll person. I Borderlands: The Pre-Sequel så får spelarna reda på hur Jack kom till makten, vilket faktiskt är ganska roligt.

Borderlands: The Pre-Sequel utspelar sig inte på Pandora som de andra spelen i serien. Det utspelar sig på Pandoras måne som heter Elpis. Detta innebär att det inte finns något syre och spelarna måste använda något som heter “Oz kits” för att kunna andas. Dessa Oz kits rymmer endast en liten mängd syre och du måste hela tiden fylla på den på platser där det finns syre. Vilket är fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Gravitationen på Pandoras måne är inte heller lika stark som gravitationen på Pandora. Oz kiten används även som en slags jetpack som gör det möjligt att hoppa ännu högre och ännu längre! Denna håller dock inte särskilt länge då den förbrukar ditt syre. När du väl är över mark så kan du dessutom göra så att du smäller ner i marken med en väldans kraft, så hårt att allt runtom dig tar skada. Vissa Oz kits delar även ut elemental skada. Jag hade en som orsakade frätande skada på alla fiender runtom mig och som gav ifrån sig ett fis läte varje gång jag smällde ner i marken.

presequeltxtscrnone

Mycket lila och rosa miljöer på Elpis

Två mycket välkomna nyheter i Borderlands serien är de cryo och laser vapen som har lagts till i spelet. Cryo vapen delar ut is-skada och kan till och med kan frysa dina fiender till isberg. Medan fienden står still kan spelarna passa på att lägga några välplacerade headshots innan de bryter sig ur isen och fortsätter kampen mot dig. Helt klart en favorit! Laser vapen är med andra ord railguns. Kraftiga men något långsamma. Personligen gillar jag att skjuta snabbt!

Precis som de tidigare spelen så är även detta spel tecknat. Vilket jag tyckte var ganska häftigt när det första Borderlands spelet släpptes, men inte längre något speciellt. Visst har grafiken en viss charm över sig men imponerar inte särskilt mycket på mig faktiskt. Vad jag gillar i Borderlands: The Pre-Sequel är musiken, röstskådespelet, det enorma utbudet av vapen och humorn. Det sistnämnda är en stor del i hela Bordelands serien. Utan humorn så hade Borderlands: The Pre-Sequel, för mig, endast bestått av meningslös slakt och ständigt letande efter bättre utrustning och vapen (vilket du hittar överallt, hela tiden).

Att spela Borderlands: The Pre-Sequel själv går helt okej, men är ganska tråkigt i längden. Precis som alla Borderlands spel så bör du spela ihop med vänner för att få den bästa spelupplevelsen. Efter att ha tagit mig igenom spelet så har jag fått en klarare bild om vad Borderlands serien handlar om, vilket gör att jag kommer att ge Borderlands 2 en till chans. The Pre-Sequel känns, förutom miljöerna, cryo samt laser vapnen, i grund och botten som Borderlands 2. Det är ett extra intressant spel för inbitna Borderlands fantaster som är sugna på att lära sig mer om handsome Jacks historia.

En Andra åsikt:

Borderlands The Pre-Sequel är en titel jag faktiskt aldrig hade spelat om det inte var så att Gearbox och 2K bestämde sig att släppa det till de nyare konsolerna. Tillsammans med speltilläggen är det “a bang for a buck”. Det blir inte sämre av det faktum att du även får med Borderlands 2 och alla de speltillägg det bjuder på. Tyvärr är inte the Pre-Sequel fullt lika skoj som del 2, det kan bero på den eviga jakten på Oz kits (om du inte spelar som Claptrap) men det är långt ifrån dåligt. Fyll ditt Borderlands begär tills del tre utannonseras! 7/10 – studio23

Borderlands: The Pre-Sequel!

Borderlands: The Pre-Sequel!
8

Grafik

7/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Humorn
  • Utbudet av vapen
  • Oz kits
  • Cryo vapen

Minus

  • Kort story
  • Syrebrist