I slutet på januari 1959, begav sig nio stycken erfarna skidvandrare upp i Uralbergen. Samtliga personer i expeditionen var studenter på ett universitet och expeditionens mål var att kartlägga ett tidigare outforskat berg i området. Igor Djatlov hette han som ledde gruppen. Ett kraftigt snöoväder gjorde att expeditionen tappade bort sig och lyckades hamna på vägen upp mot Kholat Syakhl (vilket betyder ”De Dödas berg” på den lokala folkstammens språk). Gruppen insåg sitt misstag och bestämde sig för att slå läger och anteckna händelseförloppet av deras upplevelse.

En dryg vecka efter att det utsatta datumet för expeditionens hemkomst, krävde familjerna att en räddningsoperation skulle ge sig ut för att hitta studenterna. De hittade tillslut lägret. Tältet är uppskuret från insidan och ingen av studenterna finns inom synhåll. Däremot hittar räddningsgruppen fotspår i snön som leder från tältet. Fotspåren var så pass tydliga att de kunde konstatera att de gjort av nakna fötter. Räddningsstyrkan följer spåren och hittar några av studenterna.

Vid en hastigt ihopsatt läger plats finner de två av studenterna, i endast underkläder. Några hundra meter bort ligger tre till. Den ena hade en skallfraktur, men dock inga tecken på yttre våld eller tecken på att en kamp. Resten av expeditionen återfinns efter två månader. Obduktionen på dessa fyra visar att samtliga hade inre skador, liknande sådana som uppstår vid bilolyckor. Konstigt nog hade inte dessa personer heller några synliga yttre skador. De har dock en orangeliknande ton i huden som inte kan förklaras. Situationen blir speciellt bisarr när det visar sig att en av de kvinnliga studenterna saknar sin tunga.

Kholattxtscrn1

Spelaren blir placerad i ett snötäckt område och letar efter lappar som är utspridda över hela kartan.

Spekulationer och teorier om vad som egentligen hände med expeditionen startade direkt. Vissa beskyllde Mansi- folket (som är den lokala folkstammen). En rättsmedicinsk läkare tog dock död på dessa beskyllningar. Han menade på att sådana massiva skador inte skulle kunna ha orsakats, utan att det skulle förekomma synliga skador på huden. Detta väckte såklart mer spekulationer och skapade en mystik över händelsen. Än idag är det oklart vad som hände uppe i Djatlovpasset, som området numera heter.

Det är denna mystiska incident som ligger bakom inspirationen till den polska indieutvecklaren IMGN.PROsKholat är ett skräck-spel med första persons vy. Spelarna kastas in i en öppen värld av vad som visar sig vara just det område där incidenten tog plats. Spelarna tvingas nu till att leta upp anteckningar från expeditionen och räddningsstyrkan, samtidigt som det smyger runt någon eller något just på samma plats. Kommer historien att upprepa sig eller kommer spelaren faktiskt att lösa mysteriet? Det får ni ta reda på själva!

Det första som slår mig när jag startar Kholat är den riktigt snygga grafiken. Utvecklarna använder sig av Unreal Engine 4 motorn, och det fungerar väldigt bra! Till en början kändes spelet som en snygg och mycket större version av Slenderman, fast med ett mycket mindre läskigt monster. Du blir placerad i ett snötäckt område och letar efter lappar som är utspridda runt om på kartan. Det som stör mig med just kartan är att jag inte kan se vart jag befinner mig på den. Så fort jag hittar och tar upp en av lapparna så markeras denna på kartan. Detta känns väldigt förvirrande, vet huvudpersoner vart denne befinner sig utan att berätta det för spelaren eller gissar denne bara när det markeras på kartan? Kartan visar koordinater som spelaren själv ska försöka följa för att hitta fler lappar eller ledtrådar. Något annat som jag stör mig enormt mycket på, är att ens journal “svajar” när jag tar upp den. Det blir jätte jobbigt för ögonen när jag försöker läsa den pyttelilla texten som gungar runt på skärmen.

Kholattxtscrn2

One does not simply walk up to Kholat Syakhl alone.

Det tar ett tag för mig att förstå exakt vad det är jag ska undvika. Vid första mötet med någonting som inte är ett träd, sten eller snö, så springer jag för mitt liv. En människoformad eld springer mot mig och min första tanke är spring för livet! Med all rätt tycker jag. Dessa figurer visar sig senare ha i åtanke att visa mig något. Kanske borde jag ha testat följa de från början. Jag reder i vilket fall som helst ut att det är en skuggskepnad jag skall se upp för. Denna är lätt att se då den lämnar efter sig orangea fotspår. Huvudkaraktären i spelet har extremt dålig kondition och kan inte springa några längre sträckor. När skuggfiguren kommer ikapp så händer inte speciellt mycket. Du respawnar helt enkelt vid den senast funna lappen eller tältet.

Sean Bean, mest känd från Sagan om ringen och Game of Thrones, står för berättarrösten i Kholat. I en diskussion på Steam får IMGN.PRO frågan hur de lyckades få Sean Bean till att ställa upp som berättare i deras indie-spel. Utvecklarens svar är rakt och simpelt, ”vi frågade honom snällt”. Att en så pass känd skådespelare är med i spelet resulterar inte bara i att spelare blir nyfikna på spelet, utan leder även till ökad kvalité hos spelets dialoger. Däremot är resten av ljudet inte något att hurra för. Detta eviga susande från vinden, ylande vargar (som du aldrig får se) och konstiga knarrande känns som en oändlig ljudloop. Detta blir ganska snabbt uttjatat och irriterande samt att jag nästan till slut vill komma ansikte mot ansikte med skuggskepnaden, för att avsluta mitt lidande.

Historien bakom spelets handling är spännande och intressant! Det finns stor potential till att göra ett riktigt bra spel. Tyvärr tycker jag inte att IMGN.PRO lyckats tillräckligt bra. Spelet kunde ha blivit så mycket bättre om det hade gjorts annorlunda. Jag har inte spelat ut Kholat, och jag befinner mig fortfarande i ett sådant stadie där jag känner att jag inte vet något om spelet. Vem är huvudkaraktären? Vad gör hen där? Och varför i hela friden är hen ensam?! One does not simply walk up to Kholat Syakhl alone. I skrivande stund vet jag inte hur mysteriet slutar, men jag finner inte något större intresse till att ta reda på det.

Kholattxtscrn3

En människoformad eld springer mot mig och min första tanke är spring för livet!

Kholat kunde ha blivit så mycket bättre, kanske förväntade jag mig för mycket. Om du tyckte det roliga i Slenderman var att gå vilse, vara helt ensam, endast för att hitta lappar så är Kholat något för dig. När jag spelar skräckspel vill jag helst att de ska vara, åtminstone, lite läskiga. Kanske blir det läskigare längre in i spelet, men personligen har inte tålamod nog att ta reda på detta i slutändan.

Kholat

Kholat
6

Grafik

8/10

Ljud

5/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

5/10

Plus

  • Grafiken
  • Inspirationen till handlingen

Minus

  • Enformigt ljud
  • Ensamt
  • Inte läskigt
  • Ingen kondition