Jag är den första att erkänna att jag inte är en så stor Dark Souls fantast, så när jag blev ombedd att skriva den här recensionen så tvekade jag. Var det här verkligen ett spel som jag skulle göra en recension på, skulle jag klara av att göra spelet rättvisa? Skulle jag verkligen orka lägga dom där 8 – 10 timmarna på ett spel som jag inte var säker på om jag skulle uppskatta?

Mitt svar skulle dröja några dagar, och under dessa plockade jag upp Bloodborne på PlayStation 4 och bosatte mig i soffan, när två dagar försvunnit och jag inte visste vad som hänt så insåg jag att jag nog var illa tvungen att ge mig på Dark Souls II: Scholar of the First Sin vilket enligt vänners utsago skulle vara bättre. Under tiden spelet installerades på min PC så passade jag på att läsa lite om hur den nya utgåvan skilde sig från originalet, och sammanfattade för mig själv att det rörde sig om bättre grafik och de add-ons som släppts, alltså mer eller mindre en HD-Remake.

Låt oss klara av just den högupplösta delen direkt: Dark Soul II: Scholar of the First Sin är en riktig fröjd för ögat och när man spelar det så måste man anstränga sig för att se att det är en remake. Utvecklarna From Software har verkligen gjort ett kanonjobb med grafiken, den liksom drar in dig i spelet, och kombinerat med den väldigt tunga atmosfären i spelet så är det ett av dom starkaste spelen jag har spelat. Mycket av atmosfären kommer ifrån musiken som verkligen är fantastisk och det som inte byggs upp av ljud byggs upp av ljussättning och grafik. Dessa tre faktorer skapar verkligen Perfektion! Dock så är det värt att säga att även om grafiken är bra, alltså riktigt bra så finns det delar av grafiken som avslöjar att det är en remake, vilket gör mig lite besviken, men vad kan man egentligen förvänta sig?

Darksoulsiitxtscrnone

Utvecklarna From Software har verkligen gjort ett kanonjobb med grafiken

I början av spelet fann jag mig själv springandes mest del av tiden på jakt efter vad som skulle föreställa en tutorial, jag tryckte på de knapparna som spelet bad mig trycka på, jag såg min karaktär göra lite hopp och skutt, rullade runt i gräset och vevade med sitt svärd. De fienderna som jag stötte på vevade jag åt sidan som om dom vore vete framför min lie, och jag tänkte i min enfald att det här spelet kommer jag nog snart vara klar med. Men sedan kom jag ut i Majula, det som är den första staden i spelet och även spelets go-to ställe för allt viktigt, såsom att levla upp samt köpa och sälja saker, och det var här som jag började inse den stora skillnaden mellan Souls franchiset och “vanliga” spel. Det kom inte några stora pop-ups som förklarade för mig vart jag skulle, det stod inte någon snäll NPC som berättade för mig vad jag skulle göra och det fanns egentligen ingenting förutom några utspridda NPC:er som stod och höll på med sina dagliga bestyr. Men glad i hågen så gav jag mig av längs den stig som jag trodde skulle leda mig framåt, och stötte på min första riktiga fiende utanför introduktionen och fick snabbt lära mig att jag var tvungen att undvika eller parera, då mina motståndare utan problem kunde döda mig på tre slag, och dessa tre slag visade sig kunna komma i snabb följd.

När jag kommit ungefär dit man borde komma på en timme in i spelet så hade jag avverkat ungefär tre timmars speltid och jag insåg att det här spelet verkligen kräver både bestämd attityd samt en vilja av stål för att klara av. Under mina tre spelade timmar hade jag dött så många gånger att jag tappat räkningen samt blivit så frustrerad att jag stängt av spelet två gånger i ren vanmakt, för att dö i Dark Souls II: Scholar och the First Sin är inte bara vanligt förekommande, spelet straffar dig på så många olika sätt: Först och främst förlorar du dina “Souls”, vilka är spelets valuta för att kunna köpa vapen, rustningar eller helande drycker. Man använder även “Souls” till att gå upp i level. Du förlorar även en del av din mänsklighet, vilket gör att när du återuppstår har du förlorat en bit av ditt max HP som du bara kan få tillbaka om du använder dig av ett speciellt föremål.

Darksoulsiitxtscrntwo

Åh nej du, den gubben går inte!

Som om detta inte vore nog, så återkommer alla fiender igen, så du kan inte bara springa in, döda tre fiender och sedan dö själv i hopp om att det är tre mindre när du kommer tillbaka. Åh nej du, den gubben går inte! Det tar inte slut där då du heller inte ges möjligheten att köpa fler Helande drycker, du måste göra om allting du precis gjort, fast med mindre Hp. Tack för den, From Software. Men trots att spelet är oförlåtligt och svårt, så finns det något i det hela som ständigt får mig att komma tillbaka och försöka ge mig på det igen och igen och igen.

Det är väldigt svårt för mig att ge själva remaken av spelet en bra recension, då jag inte spelat originalet mer än några timmar, men jag har verkligen skaffat mig en ny respekt för Action-Rpg genren, och insett att Bloodborne som jag trodde var kämpigt och svårt är i förhållande ett ganska enkelt spel. Många har frågat mig om det är värt att köpa spelet om man har spelat igenom Dark Souls II med expansioner, och jag måste svara “Ja!”. Grafiken och dom små ändringarna som fienders ai och placering gör det till en helt ny upplevelse. Men om du aldrig har spelat Dark Souls innan, så kan jag bara säga följande:

Det här kan vara ett av dom bästa spelen jag någonsin spelat, det är enormt utmanande och krävande, men när du väl lyckas att nå framsteg i spelet, så är det väldigt belönande. Inte för din spelkaraktär, utan för dig som gamer.

Darksoulsiitxtscrnthree

Det som inte dödar, det härdar sägs det

Värt att nämna är dock att om du inte har en Gamepad att koppla in till din dator, så är spelet nästintill omöjligt att spela effektivt. Du kommer att trassla med dom olika kontrollerna till du inte vet vad du ska göra längre, bara en sådan enkel sak som att använda “use” kommandot i spelet blir krävande, då du måste hålla inne skift och vänster-klicka samtidigt. Så spelkontrollen är verkligen ett måste! Nu ska jag också erkänna att jag inte klarat ut det här spelet, jag klarar inte av det. Det som inte dödar, det härdar sägs det. Men när allting har en god potential att döda dig, då blir du inte härdad, du blir skygg, försiktig och rädd. Och det är precis så jag känner mig efter mina timmar i Dark Souls II: Scholar of the First Sin.

Men! Timmarna i spelet är ännu inte över, och jag vägrar erkänna mig besegrad, än finns det både tid och hopp kvar! Dagen är inte kommen då jag ger upp på ett spel bara för att det är för svårt, men erkännas bör att det kommer att ta mycket längre tid än många andra spel som jag spelat!

Dark Souls II: Scholar of the First Sin

Dark Souls II: Scholar of the First Sin
9

Grafik

8/10

Ljud

10/10

Spelbarhet

10/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Stämningen
  • Omspelbarhet
  • Soundtrack

Minus

  • Kontrollerna