Rebellion Oxford, utvecklarna av Zombie Army Trilogy har tidigare skapat flera titlar som Aliens vs. Predator, och senast Sniper Elite III som vi recenserade under 2014. Men i Zombie Army Trilogy handlar det inte om utomjordingar utan som titeln antyder zombier, titeln påminner om Left 4 Dead-serien, men någonstans på vägen försöker Rebellion gå sin egna väg med hjälp av ett högre tempo, annorlunda uppdrag och en hel drös med valmöjligheter gällande ditt karaktärs val.

zattwo

Därefter handlar det enbart om att slakta odöda nazister

Det här är inte första gången vi kastas tillbaka till det trofasta andra världskriget, ett krig som formade en hel värld. Vi har fått sett verkliga skildringar av denna epok, fantasy-versioner och nu även det berömda “Walking dead”syndromet. Rebellion Oxford har valt att gå en väldigt speciell väg i och med Zombie Army Trilogy. Deras tidigare spel, Sniper Elite V2 som förutom har samma motor även bjöd på två expansioner där spelarna fick mätta hungern genom att skjuta mot de odöda zombierna, något som spelets community uppskattade enormt. Eftersom detta var ett vinnande koncept bestämde sig studion för att skapa ett helt eget spel baserat på just denna idé och därmed föddes Zombie Army Trilogy. Handlingen är simpel: Hitler är tillbaka sur och bitter med en hemlig plan som ska leda till herravälde för honom och Nazityskland, typ. Här handlar det inte om själva erövring eller invasion av något slag, istället väljer Hitler att släppa lös ett virus som gör alla döda nazister till zombies, levande döda med andra ord.

Handlingen tar i princip stopp där, därefter handlar det enbart om att slakta odöda nazister vilket i sig kan vara njutbart, men som tyvärr inte håller i längden. Som spelare får du välja mellan 8 olika karaktärer som ska ta sig igenom 15 banor, banor som är mörka, dystra och så monotona att det är absurt. Miljöerna är hämtade från 1940 tals Europa men istället för kända landmärken som ska skapa någon form av realism känns det hela som en enda stor labyrint. Det finns ingen som helst möjlighet till utforskning utan vi  får istället osynliga väggar med ögonen fästa på den ena zombievågen efter den andra, dessa slakter avlöser varandra med att du tar dig från punkt a till punkt b, om och om igen. Klagosången hörs även i multiplayer delen då de flesta vi spelat tillsammans med tycker precis likadant: Ett spel där actionmomentet levererar medan transportsträckan nästan får oss att stänga av spelet. Vi står alltså inför ett väldigt knepigt läge, när vi pangar med våra puffror är det hur kul som helst, kasta in extra tillbehör som granater och en enstaka magi till detta så uppstår en viss tillfredsställelse, men så fort fienderna är döda och vi måste ta oss till nästa område, ibland något för lång sträcka där vi hellre hade haft en loading screen blir det en jobbig upplevelse med en nypa ångest som sakta smyger sig på. Om Rebellion hade jobbat mer på storyn eller något annorlunda roligt moment, då hade faktiskt Zombie Army Trilogy kunnat blivit ett roligt spel.

zatthree

Du tar dig från punkt A till punkt B

I Zombie Army Trilogy är det Rebellions egna spelmotorn Asura som drar lasset, alltså samma spelmotor som den i Sniper Elite V2, vapenarsenal är rätt begränsad i sig i alla fall när det kommer till fantasin, här kunde Rebellion lekt lite och använt sig av sin fantasi men istället erbjuds vi klassiska mer eller mindre korrekta vapen från andra världskriget. Det finns en hel drös med olika prickskyttegevär, alla återskapade från grunden för bästa realism (om man nu anser att skjuta zombier är realistiskt). Men ungefär där tar det roliga slut gällande spelets vapenarsenal, kulsprutorna och pistolerna känns väldigt plastiga och tråkiga, nästan som att de skrivits ut från en 3D-skrivare och plockats med som hastigast. Så vi håller oss till prickskyttegevären, med våra ögon skarpt inställda på siktet som visar korridoren där zombierna kommer springandes mot oss. Ett kul moment är dock när du avlossar ett skott riktat mot huvudet på en av de odöda finns chansen att du lyckas trigga en så kallad “X-ray kill” tillsammans med tillhörande kameravinkel, ett moment som är känt för Sniper Elite serien. Vi får följa gevärskulans färd genom luften i slowmotion och bjuds på en grafisk version av hur benstommen pulveriseras och köttet flyger ifrån fiendernas kinder (likt X-ray attackerna i Mortal Kombat). Denna belönande sekvens gör att jag vill fortsätta skjuta, upprepande gånger i hopp om att trigga kamera sekvensen om och om igen, höjden av njutbarhet.

Zombie Army Trilogy avnjuts bäst med ett gäng kompisar, för tar du dig igenom zombieslakten ensam kommer det inte dröja många minuter innan du ledsnat totalt och känslorna för depression uppenbarar sig. Ett gott skratt tillsammans med ett par kompisar kan i alla fall bjuda på några goda skratt trots de gråa, trista miljöerna. Vi har vi slaktat zombies i över fem år nu och anser oss vara något av experter på ämnet, men här känns det roligt trots “skokartong-konceptet” mer som ännu en expansion till Sniper Eilte V2 än en egen titel då det behövts simpla saker som utforskning för att särskilja det från mängden och som en Stand-alone titel. Så uppfattar i alla fall jag det, men det finns faktiskt roliga stunder även om de är få.

En Andra åsikt:

Nein! Dies könnte so viel besser gewesen! Varför får jag inte utforska? varför känns Zombie Army Trilogy som Zombie läget i Call of Duty serien? jag har fler frågor än svar när jag avslutar spelet. Bullet cam i all ära men det räcker inte för att skapa ett helt spel kring, och det känns som Rebellion försökt smyga lite med detta faktum. Jag förväntade mig mer och precis som Robert skriver är det acceptabelt om man spelar tillsammans med andra, men inte mer än så, och ett spel ska väl ändå vara mer än bara acceptabelt? Nej jag hade förväntat mig mer och är faktiskt besviken. Det är 2015 och ingen gamer är hjärndöd ännu så försök inte lura oss! Wir sind keine Idioten!
5/10 – studio23

Zombie Army Trilogy

Zombie Army Trilogy
6

Grafik

8/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

4/10

Hållbarhet

4/10

Plus

  • Co-op
  • Kill cam

Minus

  • Tunt och oengagerande
  • Avsaknaden av utforskning
  • Tråkig vapenarsenal