“Isolera!, isolera!” sprang jag och skrek under mina år på förskolan. Jag och mina kompisar hade kommit i kontakt med LEGO Duplo. Cities: Skyline är en stadssimulator som kan få vem som helst att minnas tillbaka till den tid i livet när allt inte var så jäkla komplicerat och det skulle vara reglage åt höger och vänster. Här har vi ett spel som vi nog alla önskade att den senaste releasen av Sim City skulle vara, simpelt, grafiskt njutbart och alldeles, alldeles underbart. Simulatorer kan vara oerhört underhållande, främst de simulatorer som faktiskt har ett djup som exempelvis The Sims, ett spel där man kan famla runt i en evighet innan man faktiskt lär sig av sina egna misstag och en simulator som kan få fyra timmar att flyga förbi på bara några minuter. Nog om alla klyschor och förklaringar, Cities: Skyline är ett helt underbart spel där vi axlar rollen som gud över vår egna stad, planerar precis som vi själva vill den ska se ut och ser den växa till en metropol för alla världens människor. Ungefär så mäktig känner jag mig när jag sitter där bakom spelets olika verktyg och njuter av lättillgängligheten.

citiesskylinethree

Vi axlar rollen som gud över vår egna stad

Som oftast i byggsimulatorer startar vi med en helt tom sandlåda med massa grönska och vacker natur, vattendrag och en luft som är så frisk att djuren blir förvirrade. Det har äntligen blivit dags att börja placera ut din egna stad. Detta gör du genom att först bygga en grundstruktur med vägar och sedan gula, gröna eller blåa fläckar som avgör vilken typ av byggnad som kommer byggas upp. Den gult representerar miljöboven och majoriteten av arbeten och industrin. Grönt placerar vi ut där våra invånare ska bo, och blått bygger affärer av olika slag. Till en början är alla byggnader väldigt simpla, små och hemtrevliga, och utvecklas allt eftersom att stadens utveckling går framåt och ökar i antal invånare. Det är väldigt simpelt att ta nästa steg härifrån och börja skapa små distrikt. Distrikten används för att dela in staden i mindre delar, du kan öka distriktens samhörighet och möjligheten att påverka invånarna genom att exempelvis tala om för distrikten att värna om miljön, motverka brott genom att skydda varandra eller liknande.

Jag vet inte hur många som är familjära med Hasbros “Rollercoaster Tycoon”, men där fanns det ett härligt system där du kunde köpa till dig extra mark om man ville expandera den redan befintliga plätt drömtivolit stod på eftersom det var för litet. I Cities: Skyline bjuds vi på möjligheten att bygga något ofantligt stort och enormt, något man kan stoltsera med när man väl lyckats få en fullstor fungerande stad med flera miljoner invånare. Men vägen dit kan vara både jobbig, frustrerande och utmanande. På vägen kommer dina invånare alltid att klaga på något, skolan är för långt ifrån hemmet, arbetet är jobbigt, det finns för lite parker eller att brandbilen tog hela två minuter till huset vilket självklart inte är acceptabelt. Är det inte något av lyxproblemen så saknar dom vatten eller el, alltid. Men efter att frustrationen lagts sig och du skapat en egen rutin kring hur nya byggnader ska byggas upp så är det inte längre ett stort problem, men i början fann jag mig själv svärande över dessa lyxinvånare som klagar på sina i-landsproblem.

citiesskylinefour

Dessa lyxinvånare som klagar på sina i-landsproblem

Men att sitta där som kungen över folket, gud över världen känns ändå vemodigt på något vis. Kan det vara så att jag saknar alla dom där avancerade och komplexa reglagen som jag ändå aldrig använt, men som jag nu vill ha där bara för att det ska se svårt ut. Eller kan det vara så enkelt att Cities: Skyline är den där perfekta stadsbyggaren som vi bara väntat på? Musiken gör sitt genom att bygga upp en stor känsla, en känsla av välbefinnande och en känsla av kaos om staden utsätts för en naturkatastrof. Ett av de största problemen som finns i Cities: Skyline är dock sättet som bilar och kollektivtrafiken fungerar. För att ta sig från punkt A till punkt B kommer bilarna att använda den absolut snabbaste vägen, det spelar ingen roll om det är en kilometer-lång kö, bilen kommer ta den vägen ändå. Och bilar har inte förmågan att köra om varandra på exempelvis motorvägen eller landsvägen, utan bilisterna sitter snällt likt en utopi och bara tittar in i kön, perfekt. Alla de snygga svängda vägarna, broarna över åarna och liknande kommer stå tomma, och alla bilar samlas mitt i stan allt för ofta. Kollektivtrafiken likaså, om du inte lyckats bygga bra busslinjer exempelvis, för där bestämmer du resans väg själv.

citiesskylineone

Bästa stadsbyggaren någonsin, punkt.

Med i spelet följer verktyget som låter dig att modifiera olika objekt i form av byggnationer, parker och vägkorsningar. Sen är det bara sitta och leka likt barnen som leker med Lego. Om du har en jobbig plätt i staden som du känner saknar en park, men det finns ingen som passar så kan du utan någon som helst förkunskap kring hur 3D-modellering fungerar, bygga en skräddarsydd park för att placera den på den plätt du nu vill att den ska stå på. Cities: Skyline är ett oerhört underhållande spel, och jag är nog inte ensam om att tycka, då jag ser majoriteten av mina vänner på Steam dagligen sittandes i spelet och innehar säkerligen x antal fler speltimmar än vad jag lyckats skrapa ihop, men efter cirka 40 timmar känner jag mig ändå långt ifrån färdig. Cities: Skyline är trial and error, och hur långt du lyckas ta dig innan staden vänder sig mot dig och försöker få bort dig från makten, eller den sekunden du slutar tjäna pengar på din stad, och istället förlorar en förmögenhet för varje gångna minut. Bästa stadsbyggaren någonsin, punkt.

Cities: Skyline

Cities: Skyline
9

Grafik

9/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Lättillgängligt
  • Vackert och charmigt

Minus

  • Trafikstockning