Darkest Dungeon är ett Mörkt och dystert dungeon-crawler rollspel som testar dom psykologiska gränserna för vad en samling hjältar verkligen klarar av när dom pressas till det yttersta i ett av dom svåraste spelen jag har spelat.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg nu.

Allting börjar med att man får ett brev skickat till sig från en avlägsen släkting, han berättar att han hörde rykten om att det fanns en portal till en annan dimension under familjens herrgård, och att han efter mycket sökande hittat den, men att den leder till en infernalisk plats fylld av död och förruttnelse. Brevet fortsätter i samma dystra ton och avslutas med att du måste komma dit och stänga portalen en gång för alla, och ställa allt till rätta. Än så länge bjuder inte spelet på så mycket mer än gamla klyschor som genast skickar tankarna till författaren H.P Lovecraft som under tidigt 1900-tal gav ut skräcknoveller i världsklass.

Darkestdungeontxtscrnone

Men sedan börjar spelet, och det är en 2D-scroller av samma typ som ex. Super Mario till Nintendo 8-Bit, fast med en riddare i rustning som slåss mot tjuvar och monster om vartannat, vilket man kanske kan förvänta sig av ett dungeon-crawler spel, men det finns vissa moment i spelet som gör det unikt:

När man klarat av introduktions uppdraget så får man en överblick av det som en gång var familjens herrgård med närliggande by, där man kan göra allt ifrån att utrusta sina hjältar med nya vapen till att träna upp deras färdigheter. I början så finns det dock vissa byggnader som är låsta som man inte får använda sig av förrän man klarat av sitt första uppdrag, så spelet lurar ganska skickligt på mig att ge mig ut på äventyr direkt. För att få ge sig ut på äventyr så behöver man fyra hjältar i grupp, så spelet guidar mig igenom hur jag gör för att rekrytera nya hjältar och sammanställa en schysst expedition, och det sista steget innan avfärd är att köpa saker som behövs under färden. Det är här, under inköpsrundan, som spelet visar att det skiljer sig ganska mycket från andra spel.

Man kan köpa flera saker som man annars inte riktigt behöver tänka på så som mat, bandage, vig-vatten, facklor, spadar och allehanda smått och gott. Efter att ha köpt det som jag trodde mig behöva gav jag mig ut på mitt första äventyr…. Jag borde ha insett att jag behövde mer vig-vatten och framförallt mer facklor, för så fort det börjar bli lite mörkt i korridorerna där min grupp vandrar så börjar stressen komma krypandes, lite till en början, men sakta växer stressen på min grupp tappra äventyrare, och när första monstren dyker upp lyckas dom överraska mig och det första monstret lyckas göra kritisk skada på min riddare, vilket snabbt leder till att hans stress-nivåer ökar.

Darkestdungeontxtscrntwo

Vid det här laget har jag ingen aning om vad stressen ska få för inverkan på min karaktär, men jag får ganska snart reda på det. Det visar sig att så fort en hjälte nått maxgränsen för vad han klarar stressmässigt, så blir han galen. Min tidigare så modiga riddare på fronten blir självisk, och flyr bakåt i leden, för det är minsann inte hans tur att dö, det är nog bättre om dom andra offrar sig för honom.

Hans konstanta utrop över att dom andra gott kan offra sig för honom får min helare att bli mer och mer stressad, och tre strider senare så har även hon skaffat sig en trevlig galenskap i form av masochism, vilket för att hon istället för att hela min grupp som jag kommenderar henne att göra, hugger sig själv. Som ni kanske förstår gick mitt första uppdrag inte så bra, och jag lärde mig en dyrköpt läxa om spelet, nämligen att det är otroligt oförlåtande. Det autosparar mer eller mindre hela tiden, vilket gör att man inte kan gå tillbaka till en tidigare punkt och ändra beslut. Om en hjälte dör i strid så är den borta för evigt, och allting den hade på sig i form av rustning eller magiska talismaner.

För att undvika höga stressnivåer kan man mellan uppdragen skicka sina hjältar på olika avslappnande saker i staden, så som att dricka, spela eller be i det lugna klostret. Om en hjälte däremot skaffat sig någon negativ galenskap, ja då får man skicka dom till mentalvården, som plockar bort en galenskap, men reducerar inte stressnivån lika bra.

Darkestdungeontxtscrnthree

Några av nackdelarna som jag upplevt under min spelperiod av “Darkest Dungeon” är att allting verkar kretsa kring hur mycket pengar man får in under sina uppdrag. Man måste ha pengar för att skicka folk på relax, man måste ha pengar för att uppgradera sina hjältar, man måste ha pengar för att kunna köpa proviant och andra viktiga saker innan man ger sig ut i fält, och så fort pengarna är slut, då blir spelet nästan omöjligt att spela.

Förstå mig rätt, jag gillar en utmaning, antagligen mer än många andra människor. Men det enda som passar in här, och som antagligen summerar hela spelet är orden

Det är fan i mig inte rättvist!

Darkest Dungeon

Darkest Dungeon
8

Grafik

7/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Vacker grafisk stil
  • Låg prislapp
  • Mycket content fast Early Access
  • Bra atmosfär

Minus

  • Pengar har för stor betydelse ingame