Valiant Hearts: The Great War är ett grafiskt mästerverk som speglar något hemskt: Krig, närmare bestämt det första världskriget som pågick från den 28:e juli 1914 till den 11:e november 1918. Valiant Hearts: The Great War är baserat på brevväxlingar mellan soldater och dess nära och kära. Vi får ta del av fyra främlingars upplevelser från kriget där kärlek, överlevnad, uppoffring och vänskap står i fokus. Det här är inte en melankolisk version av Metal Slug utan spelet handlar mer om att hjälpa andra för att själv ta sig framåt. Vi bjuds på flera intressanta pussel, karaktärer och stämningsfull musik!

ValiantHearts1

Det intressanta med Valiant Hearts är att det beskriver det första världskriget på ett nytt sätt och med hjälp av nya perspektiv. Vi får inte veta så mycket om varför kriget startade, utan vi kastas in i de första minuterna lika handfallna som karaktärerna som råkar ut för det. Fadern Emile bor på en gård i Frankrike tillsammans med sin dotter Marie. Hon och Emiles svärson Karl har en 3-årig son tillsammans. Deras nyfunna familjelycka står plötsligt på spel när männen tvingas skiljas från gården och familjen för att gå ut i krig för sina respektive fosterland. Här ställs deras tidigare oproblematiska bakgrunder mot varandra, då Emile är fransman och Karl kommer från Tyskland.

Ingen av dem vill behöva döda den andre i strid, och som tur är blir Emile bara skadeskjuten och tillfångatagen. Han får därefter slava som kock för en Tysk grupp soldater under ledaren Baron von Dorf. Karl upptäcker senare sin svärfar, men de blir separerade under en attack mot lägret. Emile möter istället den härliga räddningshunden Walt, och de båda räddas av den hårdhudade amerikanen Freddie. De flyr vidare för att hämnas på baronen, som planerar att använda giftgasen klorin mot de allierade. Här kommer även karaktären Anna in i bilden. Hon har varit en dedikerad sjukvårdare sedan hennes far vetenskapsmannen blev tillfångatagen av baronen för att bygga vapen och pansarvagnar. Resten av storyn är bäst att uppleva genom spelet, det här var det viktigaste som krävs för att förstå hur bra karaktärerna fungerar ihop i berättelsen.

ValiantHearts2

Stora delar av spelet tar man sig igenom med olika pussel och så kallade trade quests. En soldat står i vägen och kräver en tjänst för att du ska få komma förbi, men för att kunna göra det så behöver du ofta utforska närområdet, titta igenom skåp och gränder och byta föremål med andra invånare. Det finns också en hel del mekaniska pussel, ungefär som de man kan hitta i de klassiska PC-spelen med Mulle Meck eller Pettson och Findus. Att lösa dessa är ofta ganska roligt och ibland behöver man klura lite längre för att få rätt ordning på stegen. Om du inte spelar på Veterannivån så får du med jämna mellanrum ledtrådar om hur man kan ta sig vidare, vilket är speciellt användbart om banan är stor eller innehåller någon typ av kombinationslås som ska öppnas med hjälp av ledtrådar.

I de andra delarna av spelet undviker man ofta fällor, flyr smygandes från soldater,
eller blir jagad i utmanande biljakter. Det finns även partier som kan liknas vid bossar, som verkar inspirerade av spel som Mischief Makers eller Wario Land. I vissa fall måste du kasta dynamit genom eldflammor i rätt vinkel, eller slänga ner en granat i toppluckan på ett fordon som jagar dig. Som tur är sparas spelet ganska ofta, så det gör ingenting att spelet bygger mycket på trial-and-error med visuella ledtrådar. Det finns inga direkta instruktioner på vad du ska göra, utan Ubisoft har försökt överföra ledtrådar genom bildspråket istället. Det gör att spelet även kan lämpa sig för lite smartare yngre personer som inte behöver ha tålamod för engelska instruktioner eller mumlande fransmän.

ValiantHearts3

Den visuella stilen är riktigt snyggt presenterad, och samtidigt även unik och charmig. 2D-grafik och 3D-perspektiv blandas friskt och flyter på bra oavsett vad som händer på skärmen. Det enda undantaget är att vissa slowmotion-scener inte animerats lika mjukt som när spelet körs i full hastighet. Landskapen är stämningsfulla och imponerande, samt skänker ofta olika typer av ljus till de övriga bildelementen. Mörker och att ta skydd bakom föremål används ofta när soldater letar efter dig med ficklampor eller liknande. Det gäller även i skyttegravarna då du får springa mellan de förstärkta väggarna medan fienderna laddar om sina vapen. Kontrollerna är rätt precisa och känns bra i de flesta situationer.

Ljudet är riktigt bra och musiken byter mellan både glada och ledsna melodier. En av mina favoritstycken blev snabbt musiken som spelas när man läser de olika dagboks-anteckningarna som då och då blir möjliga att läsa i en av menyerna. Tyvärr så blir dessa dagböcker inte så interaktiva, och de hade tjänat på att kunna läsas upp av karaktärernas röster. Någonting som Ubisoft också hade kunnat göra vore att spela upp en relevant dagboksreflektion någon gång under spelet och att man sedan hade belönats om man lyckades posta iväg dessa som brev till de andra karaktärerna. Dessa dagböcker är nästan de mest intressanta kopplingarna man kan göra till karaktärerna, så jag tycker de kunde fått ta mer plats istället för alla meningslösa samlarföremål som “gömts” på banorna.

ValiantHearts5

Men för att komma tillbaka till det som gör Valiant Hearts: The Great War så bra,
det levererar helt enkelt en väldigt gripande historia som gör hemskheterna med krig så mycket lättare att förstå. Svartvita foton och skolböcker i historia har inte samma tidlösa kraft som en känslostark historia om familj och vänner. Därför kan just spel som Valiant Hearts bidra med ett mer generationslöst perspektiv på krig och nöd. Men hur är det nu egentligen, överdrev Ubisoft spelets genomslagskraft när de presenterade det på E3 i Juni? Jag tycker inte det. Att få in så många rörande moment och vackra inslag i ett spel med ca 5-6 timmars story är riktigt bra jobbat. Speciellt när det bara är 1,3 GB, vilket jag tycker förtjänar en plats på varje familjs hårddisk. Det har även en hel del varm humor att le åt.

Det enda som bryter inlevelsen i spelet är dock inslaget av utdragna Quick Time Events. Jag har aldrig riktigt varit ett fan av dessa typer av utmaningar, och speciellt inte när stora färgglada knappar dyker upp på skärmen. Det skär sig lite mot spelets övriga stil och många andra spel har använt mer intressanta system som att t.ex. rita mönster med den analoga-spaken eller att luta karaktären åt olika håll. Storyn och spelsättet är också väldigt linjärt, så jag ser inte direkt någon större anledning att spela om spelet för att utforska mer av det. Spelet lider lite av samma sätt som Call of Duty behandlar sina karaktärer. Trots att spelaren tar sig igenom banan på ett skickligt sätt så är det alltid något bestämt förnedrande nederlag som lurar i slutet av banan för att man ska känna att man tappar kontroll och riskerar att förlora karaktären. Många av spelets mellansekvenser anspelar också på denna oro då de andra får åka och rädda den utsatte för att bygga spänning.

Om du däremot inte har något emot att ledas igenom berättelsen så kan det passa dig.
Det finns ingen stark anledning att undvika Valiant Hearts: The Great War, speciellt inte när det just fokuserar på någonting annat än det andra världskriget som många säkert redan spelat igenom i diverse andra spel. Valiant Hearts är också ett riktigt häftigt flaggskepp för Ubisofts spelmotor UbiArt Framework som kan tänkas intressera fler projekt framöver. Det är skönt att inte behöva tänka i 3 dimensioner hela tiden, även om vissa nivåbyggnads-stilar och traditionella spelsätt återanvänds flitigt inom 2D-genren. Jag är glad att Ubisoft vågade sig på att göra ett så storydrivet spel och att de för en gångs skull försöker beröra spelaren istället för att jaga upp tonåringar med adrenalin och kaxiga karaktärer. Jag är glad att Valiant Hearts blev mer pussel än Metal Slug, och jag är glad att hunden Walt blev en så viktig och uppskattad kompanjon som dessutom gavs en helt egen personlighet. Ta gärna en titt på galleriet också, där vi samlat några av de finaste stunderna i spelet.

Valiant Hearts

Valiant Hearts
9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Mycket gripande berättelse
  • Flera kluriga pussel
  • Speciella karaktärer
  • Passande soundtrack

Minus

  • Vissa Quick Time Events
  • Väldigt linjär story
  • Dagböckerna är i skymundan