Det var till en början med väldigt blandade känslor som jag satte mig ned framför tv:n och min nästa generations spelkonsol, Playstation 4. Den ska ju vara till för att spela grafiskt överlägsna spel, vilket kanske inte den grafiska stil Guacamelee! Super Turbo Championship Edition bjuder på. Men smaken är som baken och allt handlar inte om just grafiken. Det som bjuds på här är mer av ett old-school-action-äventyrs lir, som kanske påminner mer om den äldre eran än något man egentligen förväntar sig i dag. Bara spelets titel skriker ironi långa vägar men man får ju absolut inte luras utav spelets titel för jag kan säga såhär: Jag blev galet överraskad och förvånad över hur j***a underbart spelet är. All kudos till Drinbox Studios som ligger bakom spelet! Det var allt för länge sedan jag fick uppleva ett sido-skrollande action äventyr som är så upplyftande som Guacamelle.

screenshot_E

För att ge dig en kort översikt av spelets berättelse så handlar det om den tjockt muskulösa Juan vars uppdrag är att rädda presidentens kidnappade dotter. Alla klyschor du kan tänka dig återfinns på en och samma gång, men i ett sådant här spel fungerar det som handen i handsken, framförallt då Guacamelee inte tar sig själv på speciellt stort allvar. Det som kommer fånga dig som spelare, och som fångade mig efter bara 5-10 minuters speltid är sättet som spelet är uppbyggt och hur man har lånat friskt ifrån andra succé-spel i genren. Det finns referenser till spel som Megaman och Space Invaders och precis allt där emellan. Stenristningar av eldsvampen ifrån Super Mario finns där, men även kaktusen Cacutar ifrån Final Fantasy finns i spelet i form av en stenstaty ute i öknen. Varje gång en spelreferens syns i rutan kan man inte göra annat än le stort och brett.

Inte nog med att Guacamelee kör stenhårt på ironi, externa spelreferenser och humor så är spelet en fröjd för ögat där spelets bandesign är planerad näst intill minsta detalj. Tänk er en värld i samma stuk som Super Metroid där du ska ta dig från punkt A till B och döda en hel drös med fiender på vägen, men här finns det även en hel del gömda skatter att leta reda på. En del är svårare än andra, men väl i skattrummet ska du lösa ett pussel. Pusslet kan gå ut på allt ifrån att kombinera Juans olika superkrafter till att döda fiender på tid, allt för att få den där extra lilla hälsouppgraderingen eller en påse pengar. Pengarna går att använda till att uppgradera dina befintliga superkrafter, eller köpa på dig nya kostymer till din karaktär, alla med både för och nackdelar. När jag tog mig igenom spelet på den svåraste svårighetsgraden var jag smart nog att försöka plocka på mig spelets alla samlarobjekt i samma genomspelning, och oj vilken utmaning  jag ställdes inför. Spelets olika svårighetsgrader gör inte bara fienderna starkare, utan fler fiender finns på skärmen samtidigt och en del rum där en fight tidigare ägt rum kan nu ha byggts på med dödliga sågklingor eller lava som långsamt sipprar upp genom golvet.

screenshot_C

Det som gör mig helt såld i Guacamelee är att spelet ger mig en gedigen utmaning. Man bjuds ständigt på en ljusglimt av hopp och tron om att man kommer klara det, men då kastar fienden en yxa i huvudet på dig och du dör. Men trots det finns det alltid en charm med svårighetsgraden i Guacamelee. Och när kontrollen är så precis och genomtänkt som den faktiskt är i spelet blir varje utmaning mer ett underhållande moment än ett störande sådant. Och jag är nog inte den enda som kan finna detta spel roligt, men frågan man fortfarande kan ställa sig är ifall Guacamelee Super Turbo Championship Edition är ett rättfärdigt spel för Playstation 4. Spelet i all sin prakt släpptes för över ett och ett halvt år sedan och då till PS3 och PS Vita bland annat, men varför man valt att släppa det till Playstation 4 via Playstation Network är för mig fortfarande ett frågetecken. Så vitt jag vet så är det exakt samma spel vi får se nu förutom någon extra bana, extra boss och det gamla vanliga som hör till dagens DLC-modeller.

screenshot_M

Sett till själva spelet kommer vi gå igenom en progression av olika uppgraderingar. Juan, spelets huvudkaraktär kan inte mer än hoppa och slåss till en början, men genom spelets gång lär han sig flyga som en fågel från vägg till vägg, slå uppercuts som Ryu i Street Fighter, ja till och med göra fienderna platta genom en “Body slam” som vi ser i den moderna Wrestlingen. Utvecklarna Drinkbox har verkligen hämtat inspiration ifrån lite allt möjligt till sitt spel, som jag nu hunnit spendera omkring 20 timmar i och finner det fortfarande relativt underhållande. Men efter att ha klarat spelet på dess tre olika svårighetsgrader finns det inte speciellt mycket kvar att göra, Du kan självklart spela det igen och försöka få den bästa tiden, men det finns inte mycket mer som driver mig till att klara spelet ytterligare en fjärde gång. Men om ni missade spelets release 2013 så bör ni definitivt plocka upp det nu, för det här spelet är inget ni vill missa. Visst är det inte en stark kandidat till årets spel 2014, men det är ett spel som jag kan lova er att ni kommer få roligt med, och framför allt kommer ni som spelare att ställas in för roliga utmaningar. Guacamelee Super Turbo Championship Edition är för mig det bästa 2D-action-äventyret jag spelat på väldigt länge, och då har jag spelat väldigt många spel inom den genren.

 

Gaucamelee! Super Turbo Championship Edition

7.75

Grafik

80/10

    Ljud

    80/10

      Spelbarhet

      100/10

        Hållbarhet

        50/10

          Plus

          • - Charmigt svårt
          • - Grafiskt njutbart
          • - Klockren kontroll

          Minus

          • - Tar slut för snabbt
          • - Stundtals tråkigt soundtrack