Har du någonsin varit sugen på att vara en sydamerikansk diktator? Nej, egentligen inte jag heller, men efter att ha spelat Tropico 5 har mina tankar faktiskt kommit i lite andra banor. Spelet blandar humor, atmosfär med ett välbalanserat gameplay till något som gör idéen att ta över ett mindre land allt mer lockande.

Första steget in i Tropicos värld är att skapa sin helt egna diktator. Det är denna karaktär som ska börja som guvernör för en liten ö någonstans i tropikerna och sedan skapa ett flödande rike som skulle göra Fidel Castro grön av avund.

Tropicofivescrn1

Skapandet av diktatorn ger en liten inblick i vad som komma skall. Det går att skapa en ytterst seriös diktator, med militärkläder och en cigarr i munnen. Men alternativet finns också att sätta på sig en astronautdräkt och byta ut cigarren mot en clownnäsa. Samma blandning av allvar och lustigheter fortsätter även med in i själva spelet. Du introduceras, får guidning och uppdrag av karikatyrer av personer som en faktisk diktator skulle ha kontakt med. Det finns den självgode representanten från England vars rike din lilla startö till en början är en del av, den lite väl glade och övermanlige presidenten från USA men också superentusastiska kommunister som håller till på ön. Fler karaktärer tillkommer och försvinner när man tar sin civilisation genom historien. Hela tiden kommer finurliga kommentarer från ens rådgivare och samarbetspartners som gör det svårt att inte le eller ibland helt enkelt skratta rakt ut.

Atmosfären genom de olika tidsåldrarna är riktigt bra gjord, speciellt när man tar det lugnt genom de olika åldrarna och får känna av världshändelser som självständighetsförklaringar, världskrig och fall av supermakter. Det är alla små detaljer, som de byggnader man har tillgång till och de personer man får prata med, som skapar en riktigt bra stämning. Det är ganska simpelt gjort, men ger så mycket.

Själva gameplay:et i Tropico 5 är också en väl skött erfarenhet. Genom de första uppdragen får man en introduktion i spelmekanikerna och kan genom varje uppdrag få lite mer färdigheter i de alternativ man har. Det blir aldrig överväldigande efter lite tid känns det som att de varierande spelmekanikerna är under ens kontroll. Med det sagt finns det en hel del att hålla koll på. Ekonomin får aldrig ge sig helt, utan det gäller att alltid ha en stadig produktion av varor som kan exporteras. Samtidigt gäller det att hålla befolkningen nöjda. Detta genom en mängd olika värden, från kvalitén på mat, friheten i landet och sjukvårdsmöjligheter.

Tropicofivescrn3

Och en nöjd befolkning är viktigt för att vinna de val som hålls. Men det går att skippa valen. Då måste dock istället militären prioriteras, för utan val riskerar befolkningen att revoltera, något som i sådana fall måste slås ner. Det finns alltså en hel del alternativ hur ens land ska te sig. Det går att ha en demokratisk civilisation med fokus på export, eller en militärdiktatur där turismen tar in pengarna men det är inte folket som får ta del av dem. Och allt däremellan.

Men att följa i Kim Jong-Ils fotspår och skapa en militärdiktatur har sina nackdelar som spelskaparna förmodligen inte tänkte på. Strider mellan så väl rebeller som invaderande grannländer är svåra att kontrollera. Det går att försöka prioritera striderna, men oftast spelar ens egna val ingen roll. Soldaterna verkar göra lite som de vill oavsett vilka ordrar de får och står gärna och hänger lite för sig själva medan en invaderande styrka förstör en skola. Som tur är kommer striderna relativt sällan, men när det väl händer känns ogenomtänkt och tråkigt, vilket blir en av de fläckarna i ett annars välgjort gameplay. Valmöjligheterna flödar, om inte striderna räknas in flyter allt på så bra att även att bara spela om samma bana igen för att göra det helt perfekt är lockande.

Tropicofivescrn2

Detta trots att grafiken i Tropico inte är särskilt imponerande men passande. Med en överblicksvy behöver inte grafiken vara slående för att ändå skapa en bra grund. Det går naturligtvis att zooma in på detaljnivå och se industrierna tuffa på, invånarna vandra runt och diktatorn styra och det finns inget som känns bortglömt även om inte allt är finputsat. Musiken känns oinspirerad men har vid ett fåtal tillfällen sin charm.

För att avsluta är det bara att konstatera att Tropico 5 är ett starkt kapitel i simulationsgenren. Å ena sidan är det ett spel som inte går i bräschen för utvecklingen, det innoverar inte och gör inget överraskande. Å andra sidan är det ett spel som får en att glömma bort att man har andra behov än att spela. Som att äta. Och gå på toaletten.

Tropico 5

6.75

Grafik

60/10

    Ljud

    40/10

      Spelbarhet

      80/10

        Hållbarhet

        90/10

          Plus

          • - Fantastisk atmosfär
          • - Välpolerad gameplay
          • - Passande humor

          Minus

          • - Hyfsat lång inlärningskurva
          • - Klumpiga strider