NEStalgia skulle kunna vara något unikt; Ett spel som tar den moderna MMORPG-genren på allvar, gör om och tar tillbaka spelets mekanik och grafik tillbaka till 80-talet. På den tiden fanns det inte ens tankar på att släppa ett MMO i och med internets nymodighet. NEStalgia försöker ta spelaren tillbaka till hur ett MMORPG faktiskt skulle kunna sett ut. När spelet tar sin början kastas vi in i en liten by, ingenting i stil med det vi i dagens moderna MMORPG ser. Vi bjuds inte på ett Ogrimmar som är ett av startområdena i World of Warcraft, eller Lions Arch som är den stora huvudstaden ifrån Guild Wars 2. Nej, istället bjuds vi på en charmig liten by med ett värdshus och en vapenbutik, men vad mer behöver vi egentligen behöva?

nes_pyramid

I och med att spelet körs på den mest avancerade 8-bitars-grafikmotorn bjuds vi på ett härligt äventyr i äkta final fantasy-anda. Men trots detta finns det ändå något som gör spelet ospelbart, tråkigt och ointressant. När man hör just ordet MMORPG förväntar man sig ett storskaligt spel där hundratals spelare springer runt samtidigt, dödar fiender till höger och vänster och skapa grupper för att ta sig igenom trånga grottor. Inte nog med det känns hela fighting-sekvensen otroligt långsam. När du som spelare stöter på en fiende startas en ny sekvens i riktig pokémon-anda där man turas om att utföra sina attacker, och ungefär så djupt är det systemet. Utöver det stöter vi på de klassiska MMO-elementen som flera olika uppdrag som går ut på att döda specifika fiender, rädda NPCer och döda en boss men det räcker inte. Visst finns det ett djupgående talangträd som låter dig välja den väg du själv vill inom din klass. Det kan handla om allt ifrån en light priest till en dark priest, warlock eller varför inte en Fury warrior.

balzackia_easter_prize

Gränssnittet som målas upp i NEStalgia är definitivt inbjudande och atmosfäriskt, men för att slå sig in och bli ett intressant spel som får spelarna att få upp ögonen för det krävs det något mer. Servrarna rymmer inte allt för många spelare samtidigt och världen känns mer tom på spelare än sprudlande av folk. En intressant del av spelet är dock de olika pussel som man bjuds på, exempelvis när du i din grupp hamnar i ett rum fullt av is och måste samarbeta för att ta sig över till andra sidan. Det som NEStalgia tyvärr faller på i och med den grafiska stilen är anpassningen av din karaktär. Det finns ett fåtal olika uppsättningar av frisyrer och färger på karaktären, vilket gör att spelaren aldrig riktigt kan känna sig unik, trots att spelet har som mål att vara unikt. Visserligen uppdateras spelet ständigt och har i och med den senaste uppdateringen lagt till några få anpassningsmöjligheter.

ardan_easter_square

Om du som läsare inte riktigt var intresserad av spel under 80-talet, helt missat Final Fantasy eller vad ett MMORPG så kan det här spelet vara ett underbart spel, lagom djupt och har ett lagom tempo. Den lite mer erfarna spelaren bör däremot inte förvänta sig allt för mycket vad gäller end-game content eller dylikt för det existerar knappt. NEStalgia är under utveckling och det märks till hela konceptet. Den lilla skara som spelar NEStalgia nu kommer antagligen fortsätta med det så länge spelet uppdateras, men om uppdateringarna slutar komma i ett stadigt flöde kommer spelarna svika spelet. Jag hade roligt, men det är inte ett spel som jag sitter med flera timmar i sträck som jag gärna gör med exempelvis Guild Wars 2. Spela om ni har chansen och tiden över.

NEStalgia

3.75

Grafik

40/10

    Ljud

    30/10

      Spelbarhet

      30/10

        Hållbarhet

        50/10

          Grafik: Spelets grafiska del
          Ljud: Spelets musik och ljudeffekter
          Spelbarhet: Inlärningskurva och kontrollrespons
          Hållbarhet: Spelets återspelningsvärde samt innehåll

          Plus

          • - Mysig grafik
          • - Häftigt koncept

          Minus

          • - För gammal spelmekanik