Child of Light är ett väldigt atmosfäriskt och poetiskt äventyrsspel som tar dig tillbaka till sagoböckernas värld. Miljöerna är oerhört vackra och känns ofta som fantasifulla blandningar av Trine-serien och Sven Nordqvists illustrationer. Om du letat efter ett tidlöst äventyr att utforska i din egen takt så är detta spelet för dig. Det är också ett bra spel om du vill introducera ett RPG av hög kvalitet till barn som fastnat i det smaklösa mobilspelsträsket. Spelet finns på flera plattformar och har vackert animerad 2D-grafik. Musiken är så underbar att du kommer vilja återvända till soundtracket flera gånger om.

giant

Child of Light utspelar sig i sagovärlden Lemuria under sent 1800-tal. Du spelar flickan Aurora som vaknat upp  ur en djup koma. Hon upptäcker att hennes far Hertigen har lämnats otröstlig och att månen och stjärnorna blivit stulna av hennes elaka svärmor. Det är nu upp till dig att hjälpa henne att  återställa den harmoniska balansen i Lemuria. Till din hjälp har du eldflugan Igniculus samt ett antal färgglada och trovärdiga karaktärer som du möter under spelets resa. De har varsitt tredelat träd med olika färdigheter och hjälper dig att slåss mot monster och att lösa andra gåtor i världen. Varje ny spelomgång får små variationer i vilka Oculi som är vanligast att hitta, vilket går hand i hand med möjligheten att byta gems med vänner som också har Child of Light.

Tidigt i spelet möter vi Ljusets drottning som berättar att Aurora är the Child of Light. Aurora får därmed  reda på att hon är en fe och får då sina vingar tillbaka. Möjligheten att flyga gör spelvärlden mycket mer tillgänglig och låter utforskandet ta fart på riktigt. Det finns nämligen gömda tunnlar med skatter, trolldrycker och Oculi överallt. Oculi är olika färgade ädelstenar som står för majoriteten av spelets passiva effekter på dina karaktärer.
Du kan kombinera olika färger och även slå ihop 3 av samma färg för att skapa starkare ädelstenar. Det blir upp till dig att upptäcka de olika kombinationerna och att fördela effekterna mellan dina partymedlemmar. Eftersom du inte kan ha för många av dessa stenar så lönar det sig alltid att utforska hela kartan då det finns mycket gömt att hitta.

oculi

Utforskandet förstärks ytterligare av en utmärkt och i stort sett sömlös bandesign, dessutom finns en hel del att återvända till när man väl lärt sig att flyga. Att slåss mot monster och gå upp i level känns givande då det ger dig rejäla stat boosts, men det helar även dina karaktärer och återställer deras magiska krafter. I Lemuria finns det en uppsjö av olika monster som i sin tur tillhör olika element. När du slåss mot de olika varianterna kommer du upptäcka du vilka element du bör satsa på för att kontra dem effektivt. De turbaserade striderna känns bekanta och har ett speedbaserat timelinesystem med möjlighet att låsa ner motståndarna med vältajmade interrupts. Igniculus och hans ljus blir här en resurs som hjälper till att slöa ned fiender så att du kan lyckas med just detta. Som tur är kan du byta ut dina kompanjoner flera gånger under striden utan att förlora din tur att attackera.

Striderna kan ibland bli långdragna och bossfighterna kan bli ganska svåra. Men trots detta så behövde jag inte återuppliva någon karaktär när jag spelade på spelets normal svårighetsgrad, vilket ändå ger en upplyftande känsla av att ligga precis på gränsen när man vinner. Utanför striderna så används Igniculus krafter även för att upptäcka och öppna hemliga skattgömmor. Han kan även färdas genom väggar och hämta saker som Aurora inte kan nå på egen hand. Det finns en hel del mindre pussel där ljus och skuggor används på ett snillrikt sätt, vilket påminner mig om hur spegelskölden och tidskristallerna används i flera av Zeldaspelen. Pusslen blir dock sällan utdragna och du spenderar istället större delen av din tid med att flyga runt på jakt efter nya upptäckter.

Pussel

En intressant aspekt med Child of Light är att det sällan avslöjar speciellt mycket om spelsystemen. Istället är det utformat så att det ska vara lätt att lära sig, men det är upp till dig som spelare att aktivt upptäcka och hålla reda på de olika detaljerna. En av dessa väl gömda hemligheter är att det finns en väldigt stark Princess Oculi som kräver flera steg att bygga. Kombinationen till denna hittade jag inte på egen hand, men den följer ett liknande mönster som de andra. En annan aspekt i spelet är att det finns ett antal trading quests att hålla reda på. Om du märker att en karaktär nämner någonting de behöver så kan det vara bra att skriva ner vad föremålet är och var du mötte karaktären. Det finns även mindre quests att göra och olika typer av confession-brev att samla om du vill få en djupare story bakom de olika bikaraktärerna i spelet.

Kontrollerna är ganska simpla men använder sitt val av knappar på ett smart sätt. Det ursprungliga kontrollschemat Ubisoft skapat är dock inte helt perfekt för multitasking, så oavsett om du använder en handkontroll eller tangentbord så kan det vara värt att flytta om några av knapparna. Du styr Igniculus med den högra analogspaken eller med musen, men precisionen på analogspaken kan ibland ställa till det för dig i striderna. Han följer inte efter Aurora till 100 procent när hon flyger omkring i mörkret, så ibland önskar man att det fanns ett kort koppel på honom så att det är lättare att se vart man är på väg. LB hade varit perfekt för att toggla detta koppel, men istället används knappen för att få Igniculus att göra en dash i slumpmässig riktning. Musen är däremot perfekt för att styra honom och som tur är kan du även låta en annan spelare styra Igniculus i spelets co-op. Jag kan tänka mig att det skulle vara användbart i striderna på den högre svårighets-graden där timeline control blir viktigt.

Village

Det finns dock en egenskap i spelet som är rätt ojämn och det är dess poetiska dialog. Vissa centrala delar framställer dialogen och storyn perfekt med hjälp av några duktiga röstskådespelare som lyfter fram spelets gammaldags engelska på ett bra sätt. Men i flera andra delar av spelet så saknas helt kontextuella dialogljud som skratt, suckar och ilska. Under dessa dialoger får spelaren endast se pratbubblor dyka upp, som dessutom byts ut relativt fort, vilket gör att de kan vara lätta att missa om man är upptagen med att flyga.

Dessa pratbubblor kan bli känslolösa och är ibland helt onödiga och svårförstådda. Direkt märker jag att jag saknar de kontextuella dialogljuden från spel som Zelda, men jag märker också att ingen av de spelbara bikaraktärerna har en röst som jag kommer att minnas när jag spelat klart Child of Light. Detta känns lite sorgligt eftersom dessa bikaraktärer är med dig (under hela resans gång) på hela resan och även framställs både genuint och mänskligt, fria från könsroller och annat fantasytrams som ofta drar ner andra RPG-spel. Deras historier och personligheter hade tjänat enormt på att få egna röstskådespelare, även om de bara hade läst delar av dialogen för att hjälpa spelaren att förstå vad som pågår i deras story.

Dialogue

En annan mindre detalj är att karaktärernas färdighetsträd har en väldigt linjär natur, vilket innebär att du måste ta alla smånoder som ligger mellan de färdigheter du faktiskt vill ha. Ibland tar det hela 7 skill points för att nå nästa färdighet, trots att du redan gett karaktären Oculi som täcker upp för de små defensiva noderna som ligger däremellan. Dessutom återgår alla AOE-versioner till den styrka som attacken hade från början, trots att de oftast ligger sist i färdighetsträdet. Eftersom man redan uppgraderat styrkan på single target-attacken på vägen dit så känns det ofta som ett bakslag när kraften går ner igen. Detta blir speciellt jobbigt när man handskas med bossar som kan få små monster att återuppstå. Om du känner att du fastnar någonstans så finns det dock ett antal Oculi packs som du kan köpa som DLC, vilket är lite som att betala för att fuska sig genom spelet. Vissa tycker att det är onödigt att behandla spelets integritet på det sättet, men jag kan hålla med om att det är ett bättre sätt än att sälja dyra spel som vissa spelare ger upp på.

skills

Upplevelsen med Ubisofts egna spelklient Uplay var en ganska okomplicerad process, trots att klienten inte riktigt ger mig mer funktionalitet än achievement points som kan användas som valuta. Jag hittade inte direkt någon information om hur länge jag spelat spelet när jag blev klar. Det registrerades inte heller i min Raptr-klient så jag uppskattar att jag spelade spelet i ungefär 6 timmar innan jag kände att det blivit dags för en paus.
Ur hållbarhetssynpunkt så känns detta ganska bra eftersom jag trodde att spelet skulle vara kortare. Det finns en ganska stor chans att jag återvänder till Lemuria i framtiden och spelar Child of Light tillsammans med en vän i co-op.

Om jag skulle jämföra Child of Light med Trine-serien så har Child of Light mycket mer trovärdiga och mänskliga karaktärer samt fler meningsfulla och taktiska val i striderna. Trine har dock en högre grafisk standard som inte sparar på en enda textur, samt flera röstskådespelare som ger liv till varje karaktär. Musiken och estetiken i dessa spel ligger dock på samma höga nivå och borde inte göra någon fantasyspelare besviken. Jag skulle varmt rekommendera Child of Light till vänner av alla åldrar och bakgrunder, då spelet verkligen lyckas ta fram det som är vackert och genuint inom RPG-genrens speldesign.

En andra åsikt:

Child of Light är Ett mycket ambitiöst spel som fångar in mig som spelare i en helt magisk och poetisk atmosfär. Jag kan inte sluta att själv prata i gåtor efter att ha suttit några minuter i Child of Light. Stridssystemet känns oerhört fräscht och bjuder på en del nya koncept som jag inte upplevt tidigare, men påminner väl till viss del om det vi kan se i Pokémon serien. Spelet i sig skulle kunna bjuda på en helt magisk berättelse, men allt känns på tok för ytligt, hela tiden. Spelets största minus är kameran försöker “bjuda på trevliga infallsvinklar”, men känns mer som den bara förstör och är jobbig då den flyger bort från karaktären för att visa en händelse i bakgrunden, vilket gör att din spelkaraktär hamnar nere i ett hörn eller ur fokus. 6/10 – Lillbirro

Child of Light

Child of Light
9

Grafik

9/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

10/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Oerhört vackert
  • Bra stridssystem
  • Fritt utforskande
  • Lätt att lära sig

Minus

  • Saknar kontextröster
  • Ibland svårläst poesi
  • Ganska linjär story