Att universum fortfarande är ett kapitel för sig i människans historia gör varje spelupplevelse i rymden till något alldeles unikt då vi inte riktigt vet vad som finns där ute. Strike Suit Zero: Director’s Cut bjuder knappast på något nytt i genren, utan har som mål att bjuda på häftiga strider med sina häftiga vapen och Strike Suits. Föra året gjorde vi en videorecension på originalet Strike Suit Zero, men räcker det nytillkomna innehåller för att tillfredsställa spelaren är fortfarande oklart.

Året är 2299, ett år långt in i framtiden. Jordens alla resurser har precis tagit slut och en grupp människor tar sig friheten att flyga ut i rymden i jakt på nya och fräscha resurser. På vägen lyckas man hitta rätt så häftig framtidsteknik men även i gapet på en annan faktion och det fullskaliga rymdkriget står och lurpassar runt hörnet. Likt Starfox till Super Nintendo styrs berättelsen framåt med hjälp av små dialogrutor och porträttkort på den nedre delen av skärmen. Det hjälper inte heller att uppgifterna man får är ganska likartade vilket inte förvånar mig med tanke på spelets upplägg. Jag skulle dock vilja göra lite mer än bara skjuta på statiska eller rörliga mål. Jag skulle vilja se en större variation i gameplayen.

text1

Kontrollen är enkel och utförs med hjälp av några få knappar på handkontrollen. Det enda krångliga är just att styra skeppet och förstå vilken spak som styr vad. Allt för ofta händer det att jag flyger upp och ned och försöker fokusera mer på att komma rätt än att försöka jaga mina motståndare. Allt eftersom spelet fortgår får man nya skepp och flera olika vapen att leka med, alla med olika för och nackdelar. Vissa använder energi och vissa ammunition. En del vapen kan låsas på fienden medan andra utförs med manuell precision. Det absolut viktigaste och ultimata vapnet är ju dock din Strike Suit, ett rymdskepp som kan transformeras om till en mechsuit. Allt blir så otroligt mycket enklare och man känner sig allsmäktig, men här dör allt vad skicklighet är och spelet styrs lite mer eller mindre helt själv.

Det finns ingen multiplayer överhuvudtaget, utan det är ett kort spel med runt 17 olika uppdrag. Steget efter uppdragen är att jaga höga poäng och tävla mot andra för att nå förstaplatsen. Det viktigaste i just detta spel är ju känslan av att flyga runt med sitt rymdskepp. Inledningen är riktigt seg och imponerar inte alls, men tar man sig förbi detta steg så får man ju faktiskt uppleva lite action, mechsuiten och musiken som försöker trigga igång spelaren. Ett stort problem med Strike Suit Zero är svårigheten att förstå vem det är som skjuter mot mitt rymdskepp, eller varifrån skotten kommer om de inte syns på skärmen. Och inte nog med det är det så långa transportsträckor mellan vissa actionsegment som gör att man nästintill somnar i soffan.

text2

Visserligen bjuds vi på en hel del häftiga strider, men till stor del är spelet väldigt medelmåttigt och bjuder bara stundtals på action, allt annat är mer en färd emot nästa uppdrag. Strike Suit Zero skulle kunna blivit så mycket mer än vad det är vi får presenterat för oss, och framför allt med tanke på de olika ingredienser spelet innehåller. Att det här nu är ett Director’s Cut som ger oss förbättrade texturer, en ny kampanj, de nya uppdragen från ”Heroes of the Fleet” och två ytterligare Strike Suits gör inte upplevelsen speciellt mycket bättre, utan det är mer innehåll bara som måste gås igenom, men det är fortfarande samma igentäppta speldesign och spelsystem som tidigare. Ni kan ju passa på och kika på vår tidigare recension av originalspelet här.

Strike Suit Zero: Director's Cut

6

Grafik

6

Ljud

6

Spelbarhet

6

Hållbarhet

6

Plus

  • Oerhört snyggt
  • Omstrukturerad kampanj

Minus

  • För mycket transportsträckor
  • Enformiga uppdrag