Det finns vissa saker som lockar i livet. Bada i en varm sjö, hoppa i lövhögar, klappa delfiner och kasta kottar på småbarn. Något som är totala motsatsen till lockande är samlingen byggnader som kallas fängelse. Det hindrar dock inte spelmakarna Introversion från att ge sig i kast med ämnet och erbjuda spelaren en möjlighet att bygga sitt eget fängelse och ge alla tyglar som krävs för att denna verksamhet ska kunna drivas. När jag erbjöds att göra en förhandstitt på Prison Architect började jag genast fundera på hur den minst sagt barnvänliga grafikstilen skulle återspegla sig i det gameplay man har framför sig. Innan kvällen var över skulle det visa sig att jag hade blivit bedragen av mina egna förutfattade meningar.

Det första som händer är att jag kastas in som föreståndare eller vad man nu kallas i den rollen på ett fängelse, varpå jag måste förbereda en avrättning. På en gång berättar Prison Architect för mig genom detta att den puttinuttiga utsidan verkligen inte gör insidan rättvisa. Att förbereda en avrättning är kanske i det grövsta laget om man frågar mig, men ska man göra något är det lika bra att göra det ordentligt. Att först bygga en grund, dedikera ett utrymme till att bara stänga in sin fånge i väntan på stolen och sedan dra elkablar för att till slut kunna grilla någon med modern tids mest ikoniska avrättningsverktyg. Vad som återigen skulle kunna skämtats bort helt blir istället en ganska jobbig sak för mig att genomföra. Efter att fången burits ut tar spelets tutorial slut och jag anses tillräckligt kunnig för att kunna bygga mitt eget fängelse. Prison Architect har inte förberett mig för vad som skall komma, men skam den som ger sig.

prisonarchitect_001

Jag får chansen att välja om jag vill lägga mitt fängelse i ett litet, mellan eller ett stort område och som den självsäkra sate jag är väljer jag naturligtvis ett stort område. Jag följer de små tips jag får och bygger ett lite större område att samla nyinkomna fångar. Det är inte lika säkert, men lättare och billigare att samla alla på ett område än det är att bygga en separat cell till varje fånge. Det börjar bra och efter en dags byggande har de första fångarna kommit in. Det är ett simpelt fängelse, ett ställe man troligtvis inte vill hamna på som förbrytare. Det finns i princip bara en bänk och en toalett per 15 fångar och antalet förbrytare som måste dela ökar stadigt. Matsalen visar sig snart vara extremt otillräcklig och majoriteten av mina inneboende får gå hungriga om dagarna.

Lyckligtvis har fångarna det ganska bra med en speciell detalj, nämligen att jag inte lyckades få med en mur som täcker mitt fängelse i min budget och så snart de lyckades kämpa sig ut genom mina ytterst otillräckliga lokaler behövde de bara springa snabbare än mina vakter för att återigen få känna på friheten. Denna uppenbara miss utnyttjas snart och mer än hälften av mina skyddslingar väljer snart att lämna mig. Jag förstår att jag behöver tänka väldigt annorlunda och börjar om. Den här gången är jag förberedd på de utmaningar jag har framför mig och jag tänker inte låta någon lämna mitt fort utan tillåtelse. Denna gång ser jag till att bygga den yttre muren först och därefter hantera min spargris efter vad den klarar av istället för vad jag vill ha.

Det går mycket bättre denna gång. Fångarna lastas in i sina celler, basfödan tillagas i köket och det busas för fullt i den gemensamma duschen. Det är fortfarande några fångar som är lite stökiga men mina vakter talar dessa snart till rätta med diverse tillhyggen. Jag känner att jag har fått någorlunda kontroll över situationen när plötsligt nästa busslast med fångar kommer in. Tack vare min goda ekonomi bygger jag snart upp ett gäng nya celler att skyffla in dessa fångar i, men det räcker inte. Snart kommer nästa busslast, ännu en och till och med en tredje. Fångarna slutar aldrig att komma och min inkomst är inte i närheten bra nog för att både expandera cellerna och öka volymen på kök, dusch och annat som nu kräver mycket större yta. Klagomålen kommer tillbaka men eftersom jag utökar antalet vakter i fängelset i kombination med att jag faktiskt har en mur denna gång lyckas jag hålla kvar kontrollen över mina fångar ändå.

prisonarchitect_002

Det fungerar ett tag. Visst råkade jag ut för mindre bråk bland fångar och fångvaktare, men det verkade ändå som att allting var under relativ kontroll. Administrationen hade förbättrats, fler vakter hade anställts, kök och matsal hade byggts ut och allt såg perfekt ut; åtminstone på papperet. Fångarna var däremot inte nöjda. En del ville ha mer fritid, andra ville träffa sina familjer och ett annat gäng var missnöjda med maten som serverades. Bråken började eskalera och jag försökte anställa fler fångvaktare för att hålla allting under kontroll men till slut hade min budget gått i taket. Pengarna räckte helt enkelt inte till och problemet var ett faktum. Snart skulle fångarna starta en ordentlig revolt och jag kunde inte göra annat än att se på.

Det började ungefär som jag förväntade mig. Höga ljud av alla möjliga slag hörs från duschrummet och snart ser jag blodet som sipprar ut från den trasiga dörren. När vakterna lyckas hinna dit har minst två fångar blivit knivstuckna och det är osäkert hur många insmugglade vapen det egentligen finns på området. Snart stormar det brottslingar in i kontor, kök och alla utrymmen där jag absolut inte ville att de skulle vara. Psykologen är den första som får sätta livet till när dessa brottslingar visar sitt missnöje och på ett ögonblick har större delen av administrationen mördats och fångvaktarna hade stupat i tjänsten. Deras kroppar pryder marken som en minst sagt bisarr påminnelse om att jag trots allt har misslyckats med min uppgift. Oavsett hur effektiv jag trodde att jag var med mina finanser talat nu blodet från mina anställda om för mig att det inte var bra nog. Jag känner mig lite illa till mods och funderar på var det var jag gjorde fel, men allt jag kan tänka på är hur den ständiga strömmen av nya fångar gjorde det omöjligt för mig att hänga med. Inte ens nu när katastrofen är ett faktum slutar transporterna av fångar att komma och dem som skulle varit nya offer för min planeringsförmåga blir istället förstärkning för dem som försöker förstöra det jag har byggt upp.

prisonarchitect_003

Det är bara en tidsfråga innan den första anlagda branden bryter ut och jag får en klump i magen när jag ser elden sprider sig över fängelset, alla anställda som ligger livlösa på marken samtidigt som mördare och pyromaner väller ut genom mina portar för att återigen förpesta den värld som den skickades ifrån. Jag har återigen misslyckats men skam den som ger sig, för nästa försök kommer bli bättre. Prison Architect är inte särskilt enkelt och det finns fortfarande en hel del buggar och småsaker som knappast gör saken lättare för en, men om man inte är rädd för att misslyckas är detta en upplevelse som inte går av för hackor. Det är svårt att avgöra redan nu om Prison Architect kommer bli årets fängelsemanagementspel när det är färdigt, men för ett fan av genren finns det helt klart ett par element som lockar här. Jag tänker i vilket fall försöka bygga ett ordentligt fängelse några gånger till och till slut kommer jag hitta balansen som krävs för att hålla jordens farligaste rovdjur inlåst.

Prison Architect finns att hämta via Steam Early Access för den som inte blivit avskräckt av mina intryck.