Enda sedan jag köpte mig en Playstation 4 har jag verkligen sett fram emot att äntligen få lägga vantarna på  inFAMOUS: Second Son. Spelet som jag hoppades skulle vara en utav de på förhand absolut starkaste titlarna Sony skulle komma med under början på 2014 och skulle spänna musklerna likt hulken och spränga våra ögonglober över vad det som skulle presenteras på våra skärmar. Såhär i efterhand kan jag säga att det stora gröna trollet i jämförelse med inFAMOUS: Second Son är så brutalt mycket häftigare än det som blixtrade på skärmen och skulle kunnat ge både mig och mina grannar ett epileptiskt anfall. Protagonisten Cole MacGrath ifrån del ett och två har dött och den här gången stiftar vi som spelare bekantskap med Delsin Rowe, en storstadsbratt som målar graffiti och besitter världens häftigaste krafter. Det första som dock stör mig är att spelet definierar sig själv som ett ”actionäventyr i en öppen värld för spelaren att utforska”. För det första av den så kallade öppna världen är väldigt begränsad till den lilla staden Seattle där vi även kommer stöta på x antal osynliga väggar vid kartans ände. Tråkigt men sant, men vad gör det när vi bjuds på sprakande action med små inslag från Assassin’s Creed smygande gameplay där vi tyst kan ta oss till fiendernas ryggar utan att de känner av elektriciteten från oss för att sedan få sina huvuden bortsmälta mellan våra händer. Men räcker verkligen dessa saker som tillräckligt nyskapande för att klassas som nästa generation? Jag vet att Playstation 4 fortfarande är en ung konsol men är det inte dags att spelutvecklarna vågar ta ut svängarna mer?

När det kommer till vår protagonist och utformandet av honom tycker jag att Sucker Punch Production prickat in honom helt rätt i omgivningen. Med en blandning av förvåning och skräck då han erhåller sin första kraft, till den nonchalanta och kaxiga ungdomen som sedan står inför antagonisten Augustine under spelets gång tycker jag att Delsin Rowe helt klart är en värdig andra son i spelserien. Till viss del har han båda fötterna på jorden förutom när han nyttjar sina krafter för att flyga, springa snabbare än ljuset eller kasta blixtrar likt den grekiska guden Zeus. Innan Rowes familj och vänner tillfångatogs, tillbringade vår huvudkaraktär sin vakna tid vid tågstationen och målade graffiti. Augustine och hennes betong-krafter, när jag skrev det här och du läser det kan vi nog komma överens om att det låter ganska töntigt. Vår antagonists superkraft är alltså att kunna framkalla betong. Faktum är att denna kraft är så otroligt stark att hon genom att vrida lite på sin handled kan spetsa en människa på flera meters avstånd med en betongpelare eller cementera fast fötterna på någon genom att enbart blinka. Under spelets gång måste du som spelare besegra fiender som besitter diverse olika krafter för att ens ha någon möjlighet att besegra Augustine. När du väl står där i spelets slutfas så är upplevelsen en av de häftigaste vi kommer uppleva i år.

powerextreme

Det kanske är fult av mig att ta upp det här, men när man spelar en titel  idag som definierar sig som ett actionäventyr med inslag av äventyr i en öppen värld, drar jag direkt referenser till spel som Assassin’s Creed och Grand Theft Auto som faller under den här kategorin vilket inFAMOUS: Second Son inte gör. När jag flyger omkring i Seattle ser jag så otroligt många häftiga bilar som jag skulle vilja köra omkring med, göra diverse  stunts som hoppa över broar, parkera och samla i mitt garage för att sedan dregla över. Spelet har ingen av dessa, faktum är att det inte ens finns verken en lägenhet där jag kan byta kläder, sätta mig i soffan och se på tv eller kanske bara måla graffiti. Spelet gör sig själv en otjänst och fokuserar alldeles för mycket på berättelsen av storyn att lusten att ens utforska blir minimal från min sida. Just detta känner jag är ett typiskt exempel på gammal speldesign jämfört med de titlar jag nämnde ovan i texten. Sucker Punch kunde erbjudit så mycket mer och fått inFAMOUS: Second Son att kännas mer ett spel i tiden istället för ett gammalt spel på ny konsol som går under benämningen ”Next-gen”

Grafiken är det dock få spel som rår på (undantaget skulle eventuellt vara Battlefield 4 maxat på en high-end pc idag) men det hjälper föga när världen du upplever i spelet känns livlös, visst storyn är jättebra skriven och utförs med en seriös ton. Men utanför våra storyuppdrag finns det glimtar av saker jag gärna hade sett mer utav, humor så som protestgrupper som står och skriker ”Ät inga piller, ni blir en bio-terrorist”. Om avsaknaden av dessa saker beror på att det fortfarande är väldigt begränsade till vad kan göras i ett spel då även också berättigar min oro om att spelet är till nästa generation men känns föråldrat. Spel som Grand Theft Auto och Assassin’s Creed har redan gjort det inFAMOUS försöker göra nu. Man bjuds på större världar, fler valmöjligheter och intressantare karaktärer på annat håll helt enkelt. Karaktärerna som har med berättelsen att göra i inFAMOUS: Second Son är välpolerade och genuina, men alla de ”vardagliga människorna” känns malplacerade och platta som om de följde ett specifikt mönster och totalt saknade personligheter.

Needle Sunset

Det vi alltså bjuds på under spelets resa är en välgenomtänkt men ganska scriptad berättelse om hur Delsin ska återställa lugnet i Seattle och besegra Augustine som förvandlat Delsins familj till en stor betongklump. Men för att vara en titel ifrån ”nästa-generations-konsoler” är jag föga imponerad. Spelets största styrka ligger i den grafiska biten men det känns som: ”that’s it” Seattle är väldigt snyggt uppbyggd men känns som sagt lika livlös som en zombiestad där människorna går omkring kring i samma mönster utan integration eller reaktion på sin omgivning. Det finns egentligen ingenting som sticker ut  ifrån mängden i inFAMOUS: Second Son av de action-äventyrsspel som finns ute idag. Och där Assassin’s Creed som är den mest lika mellan de två, så slår vinner Assassin’s Creed med sitt lönnmördarens koncept med hästlängder, trots att denna serie uppfanns för snart ett decennium sedan. inFAMOUS: Second son kunde vart så mycket mer, nej inFAMOUS: Second son borde vart så mycket mer. Sony var de snabbaste denna gång att få ut sin konsol, men om spelen inte är bra nog spelar det faktumet någon roll?

inFAMOUS: Second Son

7

Grafik

9/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Snyggt
  • Intressant story

Minus

  • Känns inte så mycket
  • Staden Seattle känns livlöst och trist