Southparkstickoftruthinfo[1]

Efter flera förseningar, oroade fans som började misstänka en utebliven release så kom det till slut! South Park: The Stick of Truth. Vi har självklart recenserat det!

Oavsett om man gillar deras särskilda typ av humor eller inte, är det svårt att förneka att Trey Parker och Matt Stone utgör två av vår tids mest inflytelserika samtidssatiriker. Under de 17 år som de skrivit, regisserat och producerat serien ”South Park”, har också serien kontinuerligt förändrats och utvecklats.  Då de tidigaste säsongerna mest handlade om att få in så många provokativa kiss-bajs-och sexskämt som möjligt på 20 minuter, har serien under senare år glidit mer åt det samhällskritiska, satiriska hållet. Ett ämne som flitigt ironiserats kring i och med denna glidning är nördkulturen och dess olika yttringar. Man behöver bara titta på den senaste säsongen och den tre avsnitt långa parodin på ”Game of Thrones”, för att få exempel på Parker och Stones förmåga att lyckas fånga kärnan av den samtida populärkulturen. Just denna parodi kulminerade också passande nog (utan att spoila) i en PR-shoutout till just ”South Park: The Stick of Truth” som nu äntligen har släppts efter upprepade förseningar.

New kid 10_1392391569

Spelet börjar med att du antar rollen en nioårig pojke som just flyttat in på samma gata som Stan, Kyle, Cartman och de andra huvudpersonerna i South Park. Det första man får göra är att på sina föräldrars uppmaning gå ut och leka för att ”skaffa lite vänner”. Direkt dras man in i en omfattande fantasylek där alla barnen i grannskapet antagit klassiska fantasyroller som exempelvis riddare, magiker och alviska krigare. De har också delat upp sig i två ”kungariken” (det ena lett av Cartman, det andra av Kyle) som båda slåss om ”The Stick of Truth”. Det är bara en helt vanlig pinne, men i pojkarnas lek blir den till en magisk artefakt som ger sin ägare makt över Universum. På samma sätt blir hela spelvärlden en version av verkligheten sett genom den lins som är pojkarnas fantasi. Även om det framförallt är en effektiv premiss för att blanda South Parks värld med en komiskt generisk fantasymiljö, blir spelet också en nostalgisk påminnelse om hur starkt den egna fantasin kunde forma verkligheten när man själv lekte som barn.

Själva spelmomenten består till största delen av att utföra olika uppdrag som invånare i staden South Park ger en. I princip alla uppdrag är välskrivna, underhållande att spela igenom och erbjuder mycket variation sinsemellan. Vissa påminner mer om typiska action/MMO-RPG:n (besegra fem stycken av Fiende X och återvänd sedan till personen som gav dig uppdraget) medan andra är mer pusselorienterade och snarare för tankarna till peka-klicka-äventyrsspel som Monkey Island. Det andra huvudsakliga spelmomentet utöver uppdrags-och pussellösning är turbaserad strid. Även om uppdragen är välgjorda så sticker denna del av spelet ut som särskilt lyckad. Det blir tydligt att utvecklarteamet på Obsidian består av människor med stor erfarenhet av rollspelsdesign och stridsystem. Stick of Truths har rent av ett av de mest strategiskt utmanande, balanserade och underhållande turbaserade stridsytem jag upplevt i ett datorspel. Det kräver hela tiden timing och aktiva val från spelaren, och i kombination med systemet för karaktärsutveckling, som även det är välbalanserat och snyggt utformat, får striderna verkligt strategiskt djup.

Combat 2

Vad gäller det grafiska kan jag också bara applådera. The Stick of Truth är till utseendet identiskt sin TV-förlaga. Hela produktionen håller generellt samma höga nivå som tv-serien, med samma röstskådespelare, visuella effekter och animationer som vi är vana att se därifrån. Det ser i princip ut som att man spelar igenom ett extra långt South Park-avsnitt. Att animationerna till South Park görs med samma programvara som generellt används för spelutveckling har troligen bidragit till denna smidiga grafiska portning mellan TV-och spelmediet. Även de element som är unika för spelet och inte förekommer i tv-serien, såsom menyer och användargränssnitt, känns välintegrerade med den övriga visuella stilen.

Det mesta i spelet, från striderna till spelets handling, till den fantasivärld som pojkarna målar upp genom sin lek för tankarna till de klassiska roll-och äventyrsspelsgenrerna, och spelet lyckas effektivt att både parodiera och bli en homage till dessa. Stick of Truth kombinerar också många (välanvända) gameplayelement ifrån dessa genrer på trevliga och ofta nyskapande sätt. Kombinationen av open-world-rpg och 2D-sidescrollergrafik är en sådan lyckad kombination.

Överlag känns det som att spelet utvecklats med oerhörd omtanke, och att varenda detalj, från det grafiska till spelets handling till stridssystemet, har getts den uppmärksamhet man i designprocessen eftersträvat, vilket vi antagligen kan tacka spelets gång på gång framskjutna releasedatum för. Stick of Truth känns helt enkelt som ett väldigt genomarbetat och gediget bygge. Kanske också för att varje del av spelet inte är mer omfattande än den behöver vara. Man har helt enkelt valt rätt saker att lägga produktionskrutet på. Spelvärlden är exempelvis öppen, men inte på samma sätt som i spel som exempelvis Skyrim, där världens storlek i sig ofta utgör ett försäljningsargument. Här är det istället en liten och begränsad värld vi får leka i, men en värld som i gengäld är packad med massvis av välgjort innehåll att leka med, vilket i min bok är värt mer än 100 kvadratkilometer ekande tom men ack så högpolygonig skogsmark.

Preview 1_1392391569

Precis som i tv-serien ”South Park” så utgörs mycket av humorn även i Stick of Truth av att man skojar med olika samtida och populärkulturella fenomen. Utifrån den lek som spelets handling kretsar kring har man lagt ett speciellt fokus på fantasygenren, och man tar även upp många spelkonventioner på metanivå och ironiserar kring dessa. Denna del av spelets humor är den absolut bästa. Den är rolig och smart med hög igenkänningsfaktor. Att Parker och Stone trots denna satiriska begåvning samtidigt envisas med att ha med en så stor mängd underbältet humor i spelet, blir därför något av en gåta för mig. Det är inget fel med denna typ av humor i sig, men sättet som den görs på i Stick of Truth blir helt enkelt inte speciellt roligt. Att förlita sig på skämt som bara går ut på att någon får en dildo upptryckt i anus eller att ordet ”rape” används, är slappt och inte heller speciellt fräscht år 2014. Känslan blir att denna typ av humor använts som nödlösning när man inte hittat bättre och vassare idéer.

Sammantaget är dock manuset verkligen inget att klaga på. South Parks universum och persongalleri används till fullo, och intrigen i spelet tar lika många  oväntade och bisarra vändningar som ett av de bättre avsnitten ur tv-serien. Trots att jag ibland kan sucka åt humorn när den blir väl pubertal, så är det jag tar med mig ifrån spelet framförallt en underhållande och  välskriven handling, en värld där det hela tiden finns nya saker att göra och upptäcka och något jag bara kan beskriva som renodlad spelglädje. Jag har haft fruktansvärt roligt när jag spelat South Park: The Stick of Truth. Jag kan inte minnas när jag senast så starkt längtat efter att få komma hem, starta mitt Xbox och bara spela i timmar.

South Park: The Stick of Truth

South Park: The Stick of Truth
9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Utmanande stridssystem
  • Välproducerat ljud och grafik
  • Som att spela ett South Park-avsnitt

Minus

  • Långa laddningstider
  • Vissa scener har blivit cencurerade för den Europeiska publiken