Striderinfo[1]

Det första Strider släpptes till Sega Mega drive 1989 och många äldre gamers minns spelet med kärlek. Nu 25 år senare väljer Capcom att anlita Double Helix games för att göra en reboot. Frågan vi försöker få svar på i vår videorecension är huruvida dom lyckas med jobbet

 

Textform

Strider släpptes redan 1989 till hemmets konsoler. Handlingen i Strider utspelar sig i ett dystopiskt 2048 i staden Kazakh City. Diktatorn Meio styr över världen med järnhand och den hemlighetsfulla ninjagruppen ”Striders” skickar ut sin bästa ninja (Strider) vid namn Hiryu för att lönnmörda diktatorn. Spelet utspelar sig som sagt i framtiden, här har man lyckats låna frisk ifrån äldre titlars vinnande koncept som SNES spelet Super Metroid i själva spelvärldens utformning. Vi bjuds på en relativt öppen, side-scrollande värld där vissa områden är avstängda till en början.

Men allt eftersom spelet fortsätter tar vi oss in i dessa avstängda områden allt eftersom nya uppgraderingar hittas till Hiryu som exempelvis färdigheten att ladda upp sitt svärd för ett kraftfullare slag eller förmågan att samla kraft och slå sig genom marken. Det finns även en hel del gömda platser där belöningen för att ta sig till dessa varierar mellan konceptbilder, uppgraderingar till Hiryus liv och andra uppgraderingar man har nytta av i striderna.

Metrostrider

Strider till dagens plattformar är en reboot av originalet och lånar friskt story element och mer eller mindre all gameplay från 16 bitars versionen. Spelet är mörkt, kallt och ger ifrån sig en dyster ton. Du kommer spendera tid både utomhus i staden Kazakh, under jord i underjordiska gånger eller inomhus i stora byggnader. trots att man nu kan tänka sig att detta ger en stor variation till spelet är det motsatta sant och det hela känns ganska variationsfattigt i längden.

Spelet avnjuts bäst om du använder dig av en handkontroll (versionen vi recenserar är till Pc, vilket gör att Hiryus rörelser känns mer naturliga och det märks dessa är anpassade för handkontroll i tanke. Väljer du däremot att spela med tangentbordet kommer du antagligen bara bli frustrerad över hur kontrollschemat är upplagt än förundrad över hur bra det flyter på.

Fortresstrider

När man ändå är inne på flyt så är Strider oerhört enkelt trots att spelet har flera olika svårighetsgrader. Allt för ofta kommer jag på mig själv att springa rätt igenom ett gäng fiender och svinga mitt ninjasvärd för att möte noll i motstånd. Visserligen känns det bra att striderna inte stannar upp spelet på något sätt och man känner att det hela är i symbios och flyter, men det bidrar heller inte till att jag känner mig tillräckligt utmanad av Strider oavsett vilken svårighetsgrad jag väljer.

I efterhand önskar jag att AI,n på något vis varit lite mer intelligent. Spelets andra boss går att klara av genom att slå, hoppa, slå hoppa och så vidare. Men trots det finns det ljuspunkter som gör Strider till ett underhållande spel. Ett exempel är den mängd olika bossar som finns med och deras olika mönster man måste lära sig för att besegra dom (med undantaget för spelets andra boss) , vilket bidrar till en liten nästintill obefintlig utmaning som absolut inte slöar ned ens slaktande till spelets eftertexter rullar förbi.

Towerstrider

Om man ändå tänker att det är närmare 25 år sedan originalet släpptes känns det som att Double Helix Games kunde bjudit på så mycket mer, vågat lägga in nya idéer och kanske lite mer variation i spelets gameplay. Dagens spel har utvecklats så extremt mycket på 25 år, och då handlar det inte bara om det grafiska. Kontrollerna är OK, men som nämnt tidigare: spelar du med tangentbord är du körd. Spelet saknar tillräckligt stor utmaning även på den svåraste svårighetsgraden. Jag önskar att jag hade kunnat spela det gamla spelet för att kunna gör en snabb jämförelse men jag var inte en av SEGA kidsen back in the days. Strider är inte särskild långvarigt, och det sätter inga direkta spår i mig som jag tar med mig när jag stänger av det efter att ha sett eftertexterna rulla förbi en tredje gång, men det är ändå väldigt underhållande om man ser på det för vad det är: Ett action hack and slash spel.

Strider

7

Grafik

7/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • En smula nostalgi
  • Snyggt
  • Fartfyllt

Minus

  • Dålig Ai
  • Svårspelat med tangentbord
  • För lätt