Dragon Ball Z: Battle of Z är inte någon unik snöflinga i spelvärlden. Flertalet fighting-spel har gjorts med franchisen som bas med framgång nog att nya spel släpps med jämna mellanrum på de flesta plattformar. Frågan man enkelt ställer sig är om Battle of Z har kunnat göra något nytt i jämfört med sina föregångare och visa att den trots allt förtjänar en egen plats i solljuset.

_bmUploads_2013-09-27_5762_UltimateMove_SpiritBomb3

Spelets story är tyvärr inte mycket att hänga i julgranen, eller att hänga någonstans. Att beskriva den som papperstunn är att vara lite väl stark i orden, men tankarna går åt det hållet. Totalt finns 60 uppdrag som går igenom de mer kända delarna av Dragon Ball-historien. Alla klassiska Dragon Ball-fiender finns med, men mycket historia blir det ändå inte trots att man träffar på många kända karaktärer.

Det lilla man får på storyområdet är de få mellansekvenser som visas i samband med uppdragen, men de ger oftast bara en antydan om vad som skett i böckerna, samt de dialoger som hålls mellan karaktärerna under striderna.  Mellansekvenserna har ingen större kvalité över sig, trots att de är ganska få till antalet. Det märkts tydligt att krutet inte lagts här, något som är lite tråkigt men långt ifrån oväntat. Att vara allt för kritisk för en inte allt för detaljerad story-del i ett fighting spel är nämligen lite dödfött. Fokus i genren ligger sällan där, och historien har med säkerhet upprepats alla de gånger ett nytt Dragon Ball Z-spel släppts. Det finns inte så mycket mer att berätta än vad som tidigare gjorts i de över tjugotalet spel som kommit ut sedan Dragon Ball såg sin popularitet nå till skyarna. Det är snarare att rekommendera att ta den delen av spelet för vad den är. Fans av franchisen kommer känna igen sig och kunna småle vid de mellansekvenser och dialoger som finns. Har man däremot ingen förkunskap kommer story-delen vara ungefär lika sammanhängande som Bibeln.

Det leder oss däremot utsökt in på vad som faktiskt ska ha lite innehåll i spelet, nämligen gameplay. Huvuddelen av spelet går ut på matcher fyra mot fyra där slagsmålen sker så väl på marken som i luften.  Med knapparna går det att flyga upp och ner vilket gör varje slagfält stort även på höjden som på bredden. Något som ibland kan vara till en nackdel då det känns som evigheter i en intensiv match innan man lyckas få tag i den fiende som sprungit iväg till andra sidan av banan. Möjligheten att flyga gör också matcherna hyfsat kaosartade, speciellt i ett spel som fokuserar på lagstrider där attacker kan komma från alla håll och kanter. Tyvärr hänger inte kameran med på detta, utan allt för ofta kommer en motståndare och slår till en från osedd vinkel som är nästintill omöjlig att få koll på. Targeting-systemet hjälper inte heller till när man försöker få en överblick på vad som händer. Vilken motståndare som hamnar i fokus tycks helt godtyckligt, och när man efter att ha cirkulerat mellan tre fiender utan att hamna på den man vill  attackera, för tredje gången, är det svårt att hålla det tempo man önskar i striderna.

_bmUploads_2013-12-17_7911_Gohan Attack (3)

För i en ordentlig match händer det en hel del. Spelet känns mer som ett stort slagsmål än en taktisk strid. Det finns inga kontringar, det man har till godo är ett sidohopp som visserligen är relativt användbart för att undvika attacker, men har man väl fångats av en motståndare är det svårt att ta sig därifrån. Till en början kändes spelet ganska platt och det gällde bara att slå så mycket som det gick på motståndarna utan någon som helst tanke. I och med att spelet ger en frikostigt med nya försök om man skulle råka dö så kändes bärsärk-strategin som något givet. Men det fanns lite djup att hämta när man lärde sig spelet lite närmare. Att kombinera de fyra olika attackerna man har tillgång till samt att inte dra iväg superattacken (en kamehameha kan ju inte vänta) vid första bästa tillfälle kräver lite finess vilket ger utrymme till klar förbättring ju mer man spelar.

Spelets fokus på lagstrider ger tillfälle för kombinationsattacker, men överraskande få. De primära är att tillsammans med en lagkamrat kombinera närstridsattacker, eller att ladda upp ett rejält slag och slå till motståndaren så denne flyger iväg till din lagkamrat som sedan kan sparka motståndaren vidare runt banan. Att kasta din motståndare över halva planen där din medspelare slår honom allt vad han har genom ett berg är ett av få tillfällen då spelet verkligen känns som Dragon Ball.

Grafiken är passande men inte särskilt imponerande. Inte så överraskande efterapar grafiken den i tecknade serier, en grafiktyp som de flesta av oss säkerligen är bekanta med. Det gör det svårt att göra underverk med grafiken, men det gör också att man får känslan av att den bara finns där då texturerna känns enkla och odetaljerade. Banorna är spelets svagpunkt när det gäller estetiken. Ett enstaka träd på en del av banan känns löjligt ensligt och det är svårt att tänka sig att vissa av banorna skapats i slutskedet av Playstation 3:s livscykel där de enbart har några få träd och byggnader som detaljer. På det hela taget ger spelet ibland ifrån sig vibbar från vad som känns som Playstation 1-tiden, med stora blinkande meddelande som ”Mission start” och ”Warning” över skärmen samt tomma banor. Och i vissa fall när man bankar skiten ur Frieza på en statisk bergssida går det att fundera på vilka framsteg som egentligen gjorts i detta spel.

_bmUploads_2013-10-21_6171_DreamTeam1

Multiplayer-delen av spelet är likt de vanliga striderna rätt stökig. Det tar lång tid att hitta matcher när man söker då det alltid är första spelaren i matchen som väljer om matchen ska sättas igång omedelbart med datorn som medspelare eller om man ska vänta på de flertalet minuter det tar innan åtta mänskliga spelare med tur lyckas samlas i samma lobby. Men trots detta så går det att finna matcher och så länge man kommer in spelet går det att hålla sig sysselsatt en längre stund med att samla uppgraderingar till sina karaktärer och lära sig alla tekniker och utmaningar i en multiplayer-match. Däremot krävs det nog en stark kärlek till antingen Dragon Ball eller fighting-genren om Dragon Ball Z: Battle of Z ska bli en långkörare.

Dragon Ball Z: Battle of Z

4

Grafik

4/10

Ljud

4/10

Spelbarhet

4/10

Hållbarhet

5/10

Plus

  • Igenkänning för Dragonball fans
  • Vågat gameplay

Minus

  • Oinspirerande Grafik
  • Tråkig bandesign
  • Stökig gameplay