Det har återigen blivit dags för Sony och spänna musklerna i och med lanseringen av Playstation 4 här i Sverige. Killzone: Shadow Fall är spelet som skulle skjuta sig in på alla topplistor världen över, och visserligen blev det så, men det kan bero lite på bristen av spel hos Playstation 4. Killzone: Shadow Fall är det femte spelet i serien, men om det har blivit så mycket bättre i och med den nya generationen är frågan både jag och många andra ställer sig.

1454_KZ4_Wall

Spelet utspelar sig 30 år efter händelserna i Killzone 3. Vektan och Helghast är två faktioner som är i krig med varandra, en stor säkerhetsvägg  särskiljer ovännerna i den stora staden. Helghasterna kämpar för sin rätt att få existera medan den den andra faktionen, Vektans slåss för att överleva. Killzone: Shadow Fall sätter spelaren i huvudet på en liten pojke vid namn Lucas. Han bor i Vekta City år 2370, en stad och ett år som förändrar och påverkar alla på ett eller annat plan. I de ca 8 timmar som det tar att klara spelet får vi följa med Lucas på en resa genom ett actionfyllt äventyr där den stora delen består av att fly eller ta död på Helghast-soldater.

I och med att det är ett next-generation-spel det handlar om har man redan innan man sätter igång spelet en hel del förväntningar på vad man ska få uppleva. Jag som spelare har en förmåga att alltid vilja spela på den svåraste svårighetsgraden, men har samtidigt svårt när världarna i FPS-spel är för stora. Det som gör att jag gärna drar mig ifrån att sätta mig och spela igenom Killzone: Shadow Fall är just det faktum att den svåraste svårighetsgraden kommer bjuda på ett antal timmar där man fastnar på grund av att fienderna kan döda dig på bara någon sekund utan att man ens upptäck dem. Det påminner mycket från den tid när man satt och försökte ta sig igenom spel som Call of Duty: Black Ops på veteran svårighetsgraden där fienderna spawnar i all oändlighet. Fördelen här dock är att fienderna kommer inte tillbaka när dom väl har dött, vilken revolution.

1457_KZ4_Blast6

Nu, såhär i efterhand efter att ha klarat story-mode, hoppar jag allt som oftast direkt in på multiplayer-delen och smiskar rumpa. Till en början hade jag mycket svårt för själva upplägget, allt kändes så annorlunda jämfört med andra FPS som jag spelat online med och mot andra. Här gick det lite långsammare, rörelserna var mycket mer komplexa och det känns som att motståndarnas karaktärer ibland är parkour-karaktärer hämtade direkt från Mirror’s Edge. Men samtidigt är det en häftig känsla när allt flyter på så otroligt bra och smidigt. Jag har under mina drygt 60 timmar på nätet inte stött på ett enda framedrop eller gnällande småbarn som skriker “Noobs” i mikrofonerna. Nästa generation är redan nu mycket bättre än tidigare.

Det som fått mig att fastna på nätspelet är det faktum att det finns så otroligt mycket att göra. Med det menar jag inte att gå upp i levels, utan alla utmaningarna Killzone Shadow fall bjuder på. Som flera andra erfarna spelare vid det här laget är även jag ute efter att utmana mig själv när det kommer till spel. Och att utföra en utmaning i Killzone där du under en och samma spelomgång ska döda motståndarna med 10 olika vapen är en utmaning i sig, eller det faktum att bli “Master” på en bana genom att klara flera olika uppdrag. Likt många andra spel i samma genre innehåller Killzone: Shadow Fall en mängd olika spellägen. Vi har det gamla hederliga: Capture The Flag, Team Deathmatch eller nyare Point Defence. Alla olika lägen kräver olika strategier vilket leder oss in på spelets fyra olika klasser. Det bästa är ju självklart att ha någon sorts balans mellan de olika i sitt lag, men det är svårt att skapa detta så länge man inte spelar med sina kompisar. Du kan välja att spela som “Assault”-soldat, vilket ger dig närstridsvapen, möjlighet att framkalla en kompisrobot som flyger efter dig och skjuter mot fienderna, eller varför inte en “Support”-soldat som kan kalla in en flygdrone som skjuter mot fienderna, försvarar ett visst område och är allmänt dödlig. De två resterande klasserna är Sniper och Medic. Snipern sitter långt bak med sina stora gevär och kan frammana droner som skyddar områden och ger fienderna en el-chock, medan Medic-soldaten springer runt och återupplivar sina kamrater, ger dem mer ammunition och liknande.

10815191794_0f7a8cffdc_o

Trots att spelgenren i sig inte är min personliga favorit kan jag ändå hitta saker i Killzone: Shadow Fall otroligt underhållande. Om det handlar om att det är början på vad framtiden har att bjuda på i och med Playstation 4, eller de många utmaningarna som finns på onlinesidan är för mig fortfarande oklart. Däremot kan jag på rak arm säga att det inte är den klyschiga och något korta story som vi får uppleva i storyläget.

Men Killzone: Shadow Fall är långt ifrån ett dåligt spel, och det är svårt för mig att sätta fingret på något rent konkret som är dåligt. Musiken och ljudeffekterna susar ur ljudsystemets högtalarsystem som en fröjd för öronen, spelet flyter på och bjuder ögonen på effekter som mer eller mindre får resten av kroppen att baxna. Det enda som jag personligen skulle vilja se är en mer direkt, dirigerad väg att ta sig igenom spelet, och inte det ofantligt öppna områdena som ger mig ren och skär panik. Det är däremot ett välkommet inslag i rollspel eller äventyrsspel, men i ett FPS-spel vill jag har action, action och mer action, inte springa runt och leta efter nästa mål.

Killzone Shadow Fall

Killzone Shadow Fall
9

Grafik

10/10

Ljud

10/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Next-Gen
  • Multiplayer

Minus

  • Svårt
  • Tråkig story
  • Väldigt kort och snålt