My – Nordens största ungdomsmässa pågick under hela fyra dagar på Stockholmsmässan i Älvsjö. Aktiviteter såsom dans, BMX och frisbee golf blandades med cosplay, Magic the Gathering och lan. Det slog mig återigen att nördar verkligen skapat sig en kultur, och inte bara är en viss typ av människor. Under Mymässan fick de som nördat ner sig i sitt intresse en rolig och kanske sällsynt möjlighet att träffa likasinnade på ett nytt sätt.

 

Mymässan är en ungdomsmässa som på många vis erbjuder ett smakprov på många fritids- och livsstilsaktiviteter som man kan ägna sig åt. Vissa skedde under relativ tystnad och under stort tankearbete medan ytterligare andra var högljudda och energiska. I närheten av My:LAN stod en scen uppställd där mässdeltagarna kunde passa på att dansa till Just Dance. Med hög musik som kändes i kroppen visas de olika dansrörelserna på en skärm. Riktigt små barn såväl som ungdomar och äldre passade på att testa.

 

My:LAN som trots sitt läge nästan mitt i centrum av all aktivitet lyckades behålla lankänslan genom skiljeväggar och nedsläckta belysning. Utanför lanområdet stod lånedatorer uppställda där mässdeltagare som inte deltog i lanet kunde sätta sig ned och spela. Även Rackartygarna gjorde ett gästspel och lirade Minecraft såväl som CS med deltagarna. Med turneringar och spexiga lekar i form av bland annat säckhoppning, stensaxpåseturnering och Hazards traditionella colahävarkinderätarleksaksbyggartävling blev lanet fullspäckat med aktiviteter.

 

Bredvid lanet anordnades Scandinavian Open där drygt 200 spelare hade samlats för att göra upp i Magic the Gathering. Eskil Myrenberg, arrangör och Magicdomare visade mig runt mässan medan han berättade lite om eventet. Under mässdagarna som följde spelades sealed deck och därefter standard constructed. Dessutom fanns möjlighet att själv få prova på Magic och lära sig det komplexa spelet. Lite som brädspelet Othello har jag alltid funnit Magic lätt att lära sig men svårt att bemästra. Att föredra framför mässans generellt höga ljudnivå var en något mera avskild plats där deltagarna kunde få lugn att tänka. Förvisso vägg i vägg med dansspel och dånande musik var det långt bättre än den plats där det först var tänkt att Magicturneringen skulle anordnas. Eskil passade trots sitt pressade schema på att visa mig den tänkta golvytan. Väl på plats förstod jag mycket väl vad han menade. Vända i riktning mot det nya området där spelarna redan var i full gång med att kämpa sig igenom sina första matcher var vi omringade av mer eller mindre farliga moment för en Magicturnering. På vår vänstra sida flög frisbees åt alla håll då mässdeltagarna övade på frisbeegolf. Framför oss studsade basketbollar likt popcorn ohejdat fram. Eskil berättade för mig om hur bollar och frisbees susat in över borden och hur han försökt förklara att detta inte var någon lämplig plats för en aktivitet som krävde ett bord fritt från flygande föremål och med ett visst mått av lugn och ro. Som på given signal började mässans största fordons, en riktig brandbil, sirener att ljuda. Snart var Eskil tvungen att rusa iväg igen, men med löfte om att ses igen i framtiden och rapportera från framtida Magicturneringar sade vi farväl för denna gång.

 

Det välkända konventföreningen Närcon bidrog med mycket roligt framförallt för cosplayentusiaster. Bland annat anordnades Cosplay-SM inför en fullsatt arena där deltagarna bedömdes efter hantverk, scenshow och karaktärstolkning. Medan jag stod i en lång och ringlande kö för att få uppleva tävlingen träffade jag tre mässdeltagare som var vänliga nog att berätta om sina upplevelser av convent och denna gren av nördkulturen. Ebba Gahne gestaltar idag Kyoko från Madoka Magica. Hon har hållt på med cosplay i två år och syr sina utstyrslar själv. Det är roligt att visa upp det man skapat och träffa folk med samma intressen förklarar hon för mig. Idag har Ebba sällskap av Elinor Edmundsson och Hanna Gahne, båda klädda enligt stilen sweet lolita, en stil som av många här på mässan upprätthålls även under vardagarna. Jag kan inte låta bli att fråga om de tror att de som klär sig så här under mässdagarna visar upp sitt sanna jag mer än annars. Både och, tror det, och menar att man visar upp olika sidor av sig själv. Ens mera nördiga sidor kan givetvis bli ifrågasatta utanför denna välkomnande sfär fylld av gelikar. Tidigare klasskamrater har ifrågasatt om de verkligen gillar manga, för sådana personer brukar tydligen ha lugg. Nördkulturen kan ju för många oinvigda vara svårt att förstå sig på och trion vittnar om en oförståelse inför ämnet när det kommer på tal. Väl på gymnasiet har de stött på mer acceptans. Kanske kan det vara för att konventen nu tycks öka både i antal och omfattning. Spel och manga ger båda källor till inspiration för cosplay. Innan det är dags för oss alla att inta arenan och låta oss hänföras av de skickligaste inom svensk cosplay ber jag att få tips på en butik om man själv är intresserad av lolitastilen. Kawaii i Stockholm eller Göteborg blir svaret, och med det säger vi hej då och följer med folkmassan in på arenan.