Det där med nostalgi är farliga saker. Det kan få en att felvärdera ett verk enbart på ens egna positiva eller negativa minnen. The Mysterious Cities of Gold eller som det är mer känt här borta, De Mystiska Guldstäderna är en sådan serie som det finns en hel del nostalgi kopplad till och nu när det kommit en nyproducerad serie är det kanske inte helt oväntat att det även kommit ett spel baserat på detta. Jag var tydligen en av få som aldrig såg serien när den gick på kanal 6, men det kommer bara göra det lättare för mig att se om detta är en serie som står emot tidens tand.

citiesofgold_01

Vi kommer här få följa de tre vännerna utan Jerry, men istället med Esteban, Zia och Tao som tillsammans reser runt i en gigantisk mekanisk gyllene fågel och upplever olika äventyr. Den meningen fick mig att älska konceptet lite smått, men poängen är i alla fall att vi har en väldigt bra grund för en äventyrsserie men hur ska man översätta detta till ett spel? Neko Entertainment har valt att tolka det hela som ett äventyrspussel och när jag nu har kunnat spela och analysera slutresultatet känns det inte som att det var ett dåligt val. Konceptet i sig är inte nyskapande. Du har de tre karaktärerna Esteban, Zia och Tao som alla behöver kontrolleras en efter en för att lösa de pussel som spelaren ställs inför.

Att spelet är utvecklat med surfplattor i åtanke märks väl på kontrollen som förlitar sig på musens trogna vänsterklick och ett par stora ikoner på skärmen för allt som inte har med förflyttning att göra. Det är så enkelt som det kan bli och det kräver knappast några närmre beskrivningar. Om inte själva spelkonceptet skulle vara idiotsäkert nog stöter man även på en hel del tutorials som förklarar för spelaren att knappar går att trycka på, utifall att spelaren aldrig har stött på en knapp i ett spel förr. Nu är det förvisso anpassat för att även de yngre ska kunna förstå hur spelet fungerar men det finns en gräns på hur mycket man ska idiotförklara spelaren och bitvis känns det som att vi balanserar på den i inledningen. Lyckligtvis blir dessa träningsmeddelanden lite mer acceptabla när man tagit sig några banor framåt och man får lära sig hur man snor nycklar från pirater och hur vissa pusseltyper fungerar.

citiesofgold_03

Det är lyckligtvis inte själva spelandet som sätter krokben för The Mysterious Citis of Gold: Secret Paths utan det är berättandet som verkligen inte borde ha sett ut som det gör. Det finns två sätt som berättelsen framförs. Det ena är textbaserad dialog under själva banorna man spelar och det andra är videoklipp som spelas mellan banorna. Den textbaserade dialogen är knappast överraskande men fungerar som den ska och låter ändå karaktärernas olika personligheter komma fram någorlunda, även om det knappast skulle vinna något sorts pris för dialogen. Den andra biten är lite mer problematisk och med lite menar jag egentligen extremt mycket. Allt som händer går helt enkelt för snabbt och man har inte en chans att hänga med eller få någon sorts känsla för berättelsen.

Där fann de en grotta, inuti var ett pussel och genom att översätta en urgammal skrift lyckas de klura ut hur de ska lösa problemet. Detta är ett ganska typiskt exempel på saker som händer i berättelsen och det är ingenting märkvärdigt med det, men problemet är att det händelseförlopp jag precis beskrivit skulle i en normal serie eller film utspela sig på minst 10 minuter. För att komma till nästa spelsegment så fort som möjligt har utvecklarna istället beslutat sig för att låta detta händelseförlopp berättas på ungefär 15 sekunder. Det är varken smart eller särskilt smidigt gjort och jag finner mig själv skrattandes högljutt för hur absurt det ser ut när allt presenteras i en rasande fart.

citiesofgold_02

Bitvis blir jag lite kluven vem utvecklarna egentligen har tänkt ska spela det här. Berättelsen är som sagt en katastrof men presentationen i övrigt är hyfsat angenäm och det finns ingenting där som får mig att ogilla spelet. Trots att en ny serie är under produktion är detta ändå ett spel som först verkar vara riktat mot den nostalgiska spelaren som såg originalserien i sin barndom, men samtidigt är spelet för enkelt för att den publiken ska känna sig särskilt stimulerade av dem pussel som man hittar här. Är spelet så pass inriktat på de yngre att svårighetsgraden är anpassad därefter? Det låter märkligt eftersom den generationen inte har någon som helst koppling till serien. Jag misstänker att det vi har här är ett indoktrineringsverktyg för nostalgiska föräldrar som vill överföra sina tankar och goda minnen till sin avkomma, för det är den enda publik jag kan tänka mig som skulle acceptera den låga utmaningen. De vill helt enkelt ha ett spel de kan spela tillsammans med de yngre och den rollen fyller The Mysterious Cities of Gold: Hidden Paths med råge.

Ett enklare pusseläventyr väntar den som väljer att åka på denna resa tillsammans med Esteban, Zia och Tao. Trots att berättandet inte håller en klass som är acceptabel någonstans finns det ändå en viss charm när man tittar förbi det och kommer ihåg att spelet är anpassat efter en yngre generation. För det ändamålet passar spelet ypperligt, men är man ute efter en nostalgisk kick kommer man gå härifrån med en besk eftersmak i munnen.

The Mysterious Cities of Gold: Secret Paths

7

Grafik

7/10

Ljud

7/10

Kontroll

8/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Familjevänligt
  • Musiken

Minus

  • Dålig dramaturgi