Nadeo som är skaparna bakom spelserien Trackmania har i och med releasen av Trackmania 2: Stadium slagit ned en milstolpe i marken och bjudit in till ett par skapliga race på helt vrickade banor. Och fokuset på E-sport i Trackmania 2: Stadium är bra mycket bättre nu än det någonsin har varit. Jag har kört rally upp och ned, crashat så många gånger att jag har tappat räkningen, men framför allt har jag haft ett knivskarpt fokus på varje liten millisekund som går att tjäna in genom att ta kurvorna med perfektion. Det här är Trackmania 2: Stadium.

Trackmaniatwostadiumtxtscrnone

Det som får mig som spelare att inte vilja sluta spela är det simpla spelsättet och mekaniken, men de ack så komplicerade banorna och galna hopp. När Trackmania släpptes ändrades hela sättet att spela bilspel på nätet för PC-spelarna. Det handlade inte längre om realism och snygga bilar, utan mer om hur duktig du som spelare krävdes att vara för att ta kurvor och hopp på ett så perfekt sätt som möjligt. Dina motståndare stod inför exakt samma utmaning, och ingenting var avgjort förrän ni passerat mållinjen. Man kan se Trackmania 2: Stadium lite som den perfekta versionen av spelet. Allt sitter som en smäck, den gamla körkänslan från är tillbaka och ibland känns det som att man spelar F-Zero fast med moderna bilar.

Spelet i sig är så snyggt som det behöver vara, det finns egentligen ingenting som spelaren kan begära mer. De olika loppen går så pass snabbt att man ändå knappt hinner med att ta in omgivningen, men det gör verkligen ingenting för Trackmania 2: Stadium har inte som mål att slåss med Forza Horizon eller Gran Turismo 5 i grafik. Trackmania vinner så otroligt mycket på sin enkelhet för spelarna. Det jag menar med enkelhet är sättet man har byggt upp spelet. Du väljer din bil och inställningar, bana och mer komplicerat än så behöver det inte vara. Tillsammans med techno/house-musik körs varje match från start till mål. Tillsammans med musiken bygger spelet upp en känsla som sveper in spelaren och på sätt och vis utsöndrar adrenalin och fyller kroppen från topp till tå.

Banorna är kategoriserade efter färg likt alpinister, vit, grön, blå, röd och svart, där varje färg representerar svårighetsgraden på de banor du kommer stöta på under just den kategorin. Det kan vara allt ifrån platta banor med skarpa svängar, eller stora loopar som svänger in i en korkskruv för att sedan avslutas med en väg rakt ned mot marken. De G-krafter förarna utsätts för är fenomenala, och det är lite som är charmen med Trackmania 2: Stadium. Det är ett spel som skulle kunna fungera som en arkadkabinettet, bara stoppa i en tia och spela, men samtidigt är det ett spel som idag regerar E-sports-fronten när det kommer till bilspel. Hör och häpna, man kan även spela klan-matcher mot varandra, det är helt galet.

Trackmaniatwostadiumtxtscrntwo

Till skillnad från andra bilspel kommer du inte vilja slita dig från Trackmania. Musiken sitter som handen i handsken, banorna är urflippade men ack så smart genomtänkta och bjuder den erfarne spelaren på en stor utmaning, framför allt om man har som mål att slå sig in i den tajta E-sports scenen. Av det som jag hunnit spela av Stadium har jag ställts inför så pass svåra utmaningar att jag näst intill slitit av mig allt hår, men det finns fortfarande en aspekt i spelet som gör att jag bara vill fortsätta och slå mina egna och andras tider på banorna. Möjligheterna att själv skapa banor och dela med sina vänner gör att Trackmania 2: Stadium inte blir ett sådant där spel som man bara lägger på hyllan och aldrig mer kommer spela.

Trackmania 2 Stadium

9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

10/10