Antal spel som är ”måsten” just nu till Wii U kan räknas på en hand och ändå lämnas något finger kvar för framtida titlar. The Wonderful 101 var ett av spelen vars mål var att hardcore-gamern skulle börja uppmärksamma Wii U mer, men när spelet väl närmade sig releasen började recensionerna strömma in och kritiken var inte nådig. Det talades om dålig kontroll, dålig kamera och en alldeles för hög svårighetsgrad och jag blev själv väldigt förvånad eftersom kritiken riktades till så grundläggande saker som en erfaren utvecklare vet hur denne ska hantera.

Eftersom jag redan hade förbokat spelet och känner att min Wii U är i desperat behov av spel kände jag att det var lika bra att ge The Wonderful 101 en chans och jag är extremt glad att jag gjorde det. The Wonderful 101 skulle visa sig vara ett av de bästa spelen som jag spelat i år och det spel som bäst visade hur uppfinningsrik man kan vara med konsolens gamepad. Då började jag självklart fundera på vad det är som jag ser i spelet som dessa kritiker inte gör, eller kanske tvärtom. Är det något som dessa teckenfontäner ser som jag totalt missar? Någon som i det här fallet (förutom mig) som tycker att kritikerna har fel angående The Wonderful 101 är Robert Boyd, designer från Zeboyd Games som bland annat ligger bakom spelen Breath of Death VII och Cthulhu Saves the World. Enligt honom fick inte The Wonderful 101 någon bra kritik för att spelet är dåligt utan för att ett spel som The Wonderful 101 inte kan få bra kritik från etablerad spelmedia.

There are many things that the developers of The Wonderful 101 could have changed to make the game more inviting to the press & general public for that matter but ultimately games like The Wonderful 101 are a poor fit for the gaming press.

Robert skriver att tidspress och svårigheten i att hitta liknande spelreferenser gör det svårt för många recensenter att förstå de spel som inte bara är annorlunda men som även kräver att man investerar tid och en del engagemang för att ens lära sig spela spelen. Vad händer när ett spel är så annorlunda att en spelare till en viss mån måste anstränga sig för att ens förstå vad det är för typ av spel som spelas? Vem får den mest skeva bilden av ett lite mer svårbegripligt spel. Konsumenten som gör sitt bästa för att lägga ner den tid och energi som krävs för att få valuta för sina pengar, eller recensenten som måste hålla en strikt deadline?

The press is well-equipped to handle experience-focused games: i.e. your typical AAA single-player game these days. Play through the game, ooh & ah at all the pretty sights, and then write down your impressions. Where it gets to be a lot more hit & miss is when the press is faced with a skill-focused game that doesn’t easily fit into a pre-established category. These are games designed to be played over a period of months, honing your craft & improving your scores & times, not rushed through to see what happens at the end of the story. And if the reviewer doesn’t even realize that this is a skill-focused game and instead thinks that the game is an experienced-focused game because it’s single-player and has a story? Heaven help the developer of that game who is hoping for a good metacritic score because they’re not going to get it.

Det finns en hel del spel jag skulle kunna peka ut som hyllats av pressen men som senare sågas av konsumenterna, och spel som sågas av media men hyllas när de når handeln. Jag har inte för avsikt att peka finger åt något håll nu men går det att lita på att spelkritiker ger spelen en ärlig chans idag? Jag vet att det kan verka lite ironiskt att jag som spelkritiker säger att kritiker har fel för att de inte förstår sig på vissa spel, men är det möjligtvis något som kan ligga närmare sanningen än vi kanske tror?

Vill man läsa hela inlägget från Robert Boyd om varför vissa spel inte behandlas rättvist i media kan ni följa länken här nedanför.

Källa: Zeboyd Games