Harebrained Schemes, med Jordan Weisman i spetsen, satte upp ett mål på Kickstarter på 400 000 dollar för att återuppliva cyberpunkhistorien Shadowrun. Det målet nåddes redan första dagen. När kampanjen var över hade över 36 000 backare bidragit med över 1,8 miljoner dollar. Betydligt mer pengar innebär betydligt högre förväntningar, men blir det ett betydligt bättre spel? Vi tar oss en titt.

Shadowrun Returns är ett turordningsbaserat RPG förlagt i ett dystopiskt Seattle år 2054. I alla fall den första kampanjen, ”The Dead Man’s Switch”, som finns tillgänglig vid tidpunkten för den här recensionen. Fem olika typer av ”metamänniskor” befolkar världen, där magi och avancerad teknologi samsas. Dessa fem typer, som också är de raser som är spelbara, är human, elf, dwarf, ork och troll.

I Shadowrun Returns finns sex klasser att välja på, samt valet att inte spela någon definierad klass alls. Genom att välja det alternativet ges spelaren möjlighet att blanda skills och attribut för att bygga sin karaktär från grunden. För den som vill ta sina DIY-visioner ett steg längre ges också fri tillgång till det verktyg spelet skapats i, för att ges möjligheten att själv skapa och dela med sig av eget spelinnehåll.

Shadowrunreturnstxtscrnone

För den som hellre spelar en etablerad klass, eller arketyp som de kallas, finns street samurai, mage, decker, shaman, rigger och physical adept att välja på. Att välja klass innebär emellertid inte att du är begränsad till en viss typ av spel. Vill du vara en mage som hackar nätverk och slåss med hjälp av robotar är skillsystemet öppet för dina fantasier. Jag väljer att ta mig an shadowrunner-äventyret som en elf decker, eftersom jag är nyfiken på hur hela ”jack into the Matrix”-grejen fungerar.

Som decker kan du alltså ta dig in i ”The Matrix” för att exempelvis öppna låsta dörrar eller komma åt hemlig information. Som ”runner” utför du uppdrag som ligger lite utanför lagen, och lite utanför ljuset. Generellt sett handlar det om att någon särdeles ocharmig typ ska dö. Men Shadowrun Returns är inte spelet för dig som bara vill skjuta lite bovar med häftiga vapen. Stort fokus har lagts på att berätta en historia, vilket innebär att Shadowrun Returns till stor del är ett spel man läser sig genom. Mycket text blir det, men det är mer än bara massa som hindrar en från att komma vidare till fightscenerna. De skrivna bitarna är gjorda med sådan finess att läsandet är genuint njutbart. Smaka till exempel på den här karaktärsbeskrivningen:

”Cherry Bomb’s pretty face is hard, armored in lipstick and low expectations”

Det ena brutala mordet efter det andra uppdagas, och plötsligt är jag en hårdkokt miss Marple på jakt efter min väns mördare. En viktig aspekt av spelandet är dialogerna med olika karaktärer, och oftast ges flera alternativ till repliker. Ibland har valen stor inverkan på hur du tar dig vidare i spelet. Det kan handla om att välja huruvida man ska muta någon för att ta sig in någonstans eller inte, vilket kan få konsekvenser om man väljer fel. Oftast är valen dock mer av rollspelskaraktär, och efter en tids spelande känner jag att valen allt mer motiveras av känslan att ”min karaktär skulle aldrig säga sådär”.

Shadowrunreturnstxtscrntwo

Som det anstår en dystopisk värld värd namnet finns där en lagom fanatisk religiös organisation som kan rädda din arma själ. ”The Universal Brotherhood” vill gärna att du blir en del av deras familj. Verkar det skumt? Det är det.

”Seamstresses Union” är det självklara tillhållet för shadowrunners och andra som behöver en säker plats för sina inte så officiella affärer. Berättandet är, som sagt, en viktig del av Shadowrun Returns. Men utan en skådeplats som gör den rättvisa skulle historien falla platt. Så är inte fallet. Varje miljö, ”The Union” inte minst, är ett konstverk i sig och i samspel med bakgrundsmusiken knyts allt ihop till en helhet som andas kvalitet och kreativitet.

Shadowrun Returns har också väldesignade menyer som gör spelandet både tilltalande för ögat och lätt att sätta sig in i. Det bör dock nämnas att medan mitt tålamod är tämligen välutvecklat under vissa omständigheter är det mer begränsat i andra. Och det är detta som leder in på det som är mitt största problem med Shadowrun Returns. Spelets sparsystem är helt automatiskt, och tyvärr inte alltid så tillmötesgående. Att misslyckas med ett uppdrag kan innebära att du får göra en lång rad redan avklarade moment ännu en gång. Ett lyxproblem kan tyckas, men det kan som sagt innebära stora påfrestningar för tålamodet.

Detta ställer också krav på god planering inför uppdrag. Jag gjorde en gång misstaget att inte ta med tillräckligt med healingkapacitet, vilket ledde till att jag i princip inte gjorde särskilt mycket mer, eftersom halva mitt team dog och jag blev mer eller mindre strandad mitt i ett uppdrag.

Shadowrunreturnstxtscrnthree

Jag tycks dock inte vara ensam om mina känslor inför sparfunktionen, och Harebrained Schemes har meddelat att de jobbar på en utveckling. Närmast till hands gällande uppdateringar till spelet är emellertid en ny kampanj, som kommer att utspela sig i Berlin. Och frustrationen inför sparandet till trots gör det intressanta karaktärsskapandet, de vackra miljöerna och den litterära kvaliteten att jag gärna följer med mina runners till en ny stad.

Shadowrun Returns

7

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

7/10