I den tredje och avslutande delen i serien ”Damsel in Distress – Tropes vs. Women in Video Games” ger sig Anita Sarkeesian ännu en gång i kast med könsstereotypa klichéer i tv-spelsvärlden. Den här gången undersöks bland annat det sällsynt förekommande rollbytet, det Sarkeesian kallar ”Dude in distress”, där det istället är en kvinnlig karaktär som ska rädda en manlig.

Sarkeesian diskuterar också hur det går att se en ökning av spel som är byggda kring just Damsel in distress-klichén, inte minst till bärbara format, och menar att förklaringen ligger delvis i en stark 80- och 90-talsnostalgi. Många nya spel har också anammat ett slags humoristisk vinkel på det hela; genom att driva sexistiska föreställningar till sin spets kan de sedan förklaras, och försvaras, som parodi och satir.

Hur tänker ni? Hur skadliga är sådana här klichéer, och hur kan man komma ifrån dem? Finns det andra spelklichéer som skulle må bra av att diskuteras?

De två tidigare delarna kan ses här