I en djungel med rollspel från både öst och väst är det ibland svårt att hålla koll på alla titlar som kommit och kommer. Förutom stora serier som Final Fantasy och Mass Effect finns det faktiskt mycket annat att hitta i både rea-backar och genom din konsol. Jag tänkte hjälpa dig i jakten på oslipade diamanter och rollspel du kanske missat och som är väldigt underskattade eller fått väldigt oförtjänt hård kritik.

Ett generationsskifte är runt hörnet och innan vi släpper våra kära Xbox 360 och Playstation 3 så kommer nedan några spel jag spelat igenom och hat/älskat

Blue Dragon – Xbox 360

Varför?

Blue Dragon är ett jrpg skapad av Hironobu Sakaguchi (Final Fantasy) och grafik ritad av Akira Toriyama (Dragon Quest) och handlar om de fem vännerna Shu, Jiro, Kluke, Zola och Marumaro som reser världen runt för att sätta stop för den onde Nene’s planer för herravälde. Med väldigt bra musik (förutom boss låten) mysig grafik, att få spela med magiska skuggor som vapen under strider samt en stor värld med massa hemligt och enorma utmaningar för den som vill ha allt, är detta ett perfekt steg in i Mistwalkers fantastiska värld.

Varför inte?

Turbaserade fighter är inte för alla, spelet är på tre dvd skivor vilket kan avskräcka många (trots att spelet faktiskt är lagom långt) att samla på sig allt och mycket svåra achievements kan ge bitter smak i munnen. Den gulliga anime/manga grafiken faller inte allas ögon i smaken. Sist men inte minst gäller det som i så många Rpg,n att levla, levla, levla, och ja juste levla.

Sacred 2: Fallen Angel – Playstation 3/Xbox 360

Varför?

Galet rolig hack n slash rpg som får Diablo III att blekna och för våra tankar till Baldurs Gate Dark Alliance 2 m.flera. Skitcoola mounts (förutom hästar i olika färger även tigrar, spindlar och jätteödlor) Co-op med fyra vänner online över Xbox Live eller PSN, variation på karaktärerna och flera olika klasser/skillsystem samt valet att spela god eller ond, är detta ett rollspel som är grovt underskattat. Personligen har jag spenderat ofantligt många timmar i Sacred 2’s värld. Med imponerande korta laddningstider, en karta som är 57 km2, natt och dag cykel, varierande fiender/bossar och bra story är detta ett bevis på att grafik faktiskt inte är allt.

Varför inte?

Spelet är inte vackert oavsett plattform du väljer att spela det på. Världen är så stor att man nästan fäller en tår och får panikångest när man tar sig en titt på världskartan. När jag spelade var det även väldigt många buggar som innefattade att hästarna blev av med sina huvuden, bossar som inte riktigt ville dö, jag fastnade i staket och kom aldrig loss. Nämnde jag att spelet är extremt fult? Enligt rykten ordnade Ascaron heller aldrig till dessa buggar. Be warned!

Star Ocean: The Last Hope – Playstation 3/Xbox 360

Varför?

Rymden + rpg = Awesomness! Star Ocean är en serie från Tri-Ace som har funnits sedan 1996 till Super Nintendo. År 2064 bryter tredje världskriget ut mellan World republic federation som styr på jorden och resten av världen, självklart skjuter bägge sidor massförstörelsevapen och jorden blir en ganska otrevlig plats att leva på. 23 år senare gör Space Reconnaissance Force ett genombrott inom rymdresor och människan ger sig ut i rymden för att leta andra planeter att bosätta sig på. Edge Maverick tillsammans med sin vän Raimi Saionji bägge är medlemmar i Space Reconnaissance Force ger sig ut på äventyr och hamnar i minst sagt konstiga situationer och möter ännu konstigare karaktärer under spelets gång. Roligt stridssystem som är i real time (dvs du styr karaktärerna direkt och väntar inte på att det är din tur) bra musik och vacker grafik med mycket vackra planeter att besöka samt lagom långt äventyr att hålla dig sysselsatt och underhållen med.

Varför inte?

Fruktansvärt dåliga röstskådespelare som det tyvärr oftast är när man jämför dom japanska med engelska, från överdrivna roller till rent obehagligt gulliga med kraftigt inslag av stereotyper. Strikt story som inte ger mycket till verken utforskning eller hemliga quests, start nivån (normal svårighetsgrad är tok för lätt och svårare måste du klara av spelet för att låsa upp och välja) Huvudkaraktären Edge går i alla fall mig på nerverna såpass mycket att jag bara tryckte skip på flera av hans dialoger. Lymle och Sarah hör till dom sämsta och då menar jag verkligen sämsta skådisar jag någonsin hört göra röster i ett spel.

3D Dot Game Heroes – Playstation 3

Varför?

Charmigt som in i! med en humor som är spot on för oss old school gamers! (utvecklarna själva måste haft jättekul när dom skapade Dotnia världen) Pixel grafik i HD värld som är 3D. Gillar du Zelda så lär du älska 3D Dot Game Heroes. Möjligheten att faktiskt välja vad du vill spela som helt själv! Du kan skapa din helt egna karaktär vare sig du vill spela som Link, Sackboy, Donatello, Prinsessan Peach är det bara din fantasi som sätter gränsen. Det finns massvis av youtube tutorials på hur du skapar kända spelfigurer i spelets editor. Bara en liten sak som att man kan ta en screenshot mitt i spelet är en välkommen funktion fler borde ta efter. Och svärdet får vi inte glömma! maxar du det fyller den mer eller mindre hela skärmen. minnesvärda bossar och fantastisk stämning samt musik.

Varför inte?

Storyn är lite på den tunna sidan, alla uppskattar inte humorn då dom kanske inte spelat dom äldre spelen som skämten baserar sig på. Grafiken kan precis som mycket annat här i livet inte älskas av alla. Vissa partier är extremt svåra, sådär svåra att du kanske rent utav kastar din Dualshock i väggen (hänt mig mer än en gång) mycket backtracking samt side quests låser sig om du inte gör dom innan vissa dungeons. Om du inte sett en större The Legend of Zelda klon har du det nu eller efter att ha spelar 3D Dot Game Heroes.

Valkyria Chronicles – Playstation 3

Varför?

Året är 1935 och kontinenten Europa är uppdelad av två supermakter East Europan Imperial Alliance från öst och Atlantic Federation i väst. Dom båda supermakterna förklarar krig mot varandra och du hamnar mittemellan, men du är ingen soldat, i alla fall inte ifrån början. Du spelar som Alicia Melchiott som är en bagare från staden Bruhl som ligger vid gränsen till Gallia. Efter att ha stött på den något tankesprida Welkin Gunther som är son till en av föra krigets stora hjältar och pansarvagnsforskare dras ni båda in i kriget och tillsammans med Squad 7 krigar för fred. Underbar grafik som inte gör sig rätt på bilder alls och bör upplevas med egna ögon. Musiken är som tagen ur en sagobok du fantiserade ihop i ditt huvud som barn (eller det kanske bara var ja som var sån?) Taktiska strider som är lite mer åt strategi hållet än det mer traditionella rollspelet. Djupa band till dina karaktärer och en mysig kärlekshistoria gör Valkyria Chronicles till ett spel som har nästan allt! utvecklarna SEGA wow har haft folk som jobbat på Skies of Arcadia och Sakura Wars. Spelet har en ganska vuxen ton över sig och en fruktansvärt djup och bra story. Helt klart i klass med Xenogears!

Varför inte?

Alla har olika smak och strategiska rollspel som detta, fire emblem med flera är inte allas kopp te. Man måste vara fan av denna typen av grafik då den är väldigt konstnärlig på sitt sätt men kanske inte sådär snyggt att du flyger av stolen. Striderna kräver planering, att springa in med en karaktär och tro att du kan ta koll på två slutar sällan lyckat. Planeringen är en av spelet både höjdpunkter och nackdelar. Spelare som vill ha snabb action bör se på annat håll efter det då Valkyria Chronicles är ett tidskrävande men väldigt givande spel för den som har orken.

Eternal Sonata Playstation 3/Xbox 360 

Varför?

Första gången jag skulle starta Eternal Sonata hade jag inte speciellt höga förhoppningar och var faktiskt ganska skeptisk. När jag sedan började spela blev jag förälskad i världen Tri-Crescendo skapat, musiken från tonsättaren Frédéric Chopin som dog i tuberkulos endast 39 år gammal. Ja spelet handlar faktiskt om just samme Chopin. Du hamnar i hans drömmar och där upplever han äventyr han inte annars kunde då han är sängliggandes för döden. Det hela låter jättehemskt men blir fort jättegulligt! Grafiken är som en vacker målning, musiken som en dans i dina öron. Stridsystemet tog en stund att lära sig och med endast tre karaktärer samtidigt under strider blev det en utmaning att planera hur fiender och bossar skulle besegras med bästa kombination. Alla karaktärerna i spelet har namn efter musik som Polka, Salsa med flera. Spelet är precis lagom långt för den som inte vill sitta inne en hel sommar och spela.

Varför inte?

Striderna är jobbiga och svårighetsgraden är barnsligt enkelt. Med endast 8 kapitel är spelet inte speciellt långt och jag klarade det på fem dagars genomspelning. Röstskådespeleriet är ok men inget speciellt och den gulliga tonen kan även här skrämma bort gamers som vill ha en mer vuxen approach som liknar mer den i Sacred 2 eller Valkyria Chronicles. Storyn har potential men blir aldrig sådär storslagen som man ofta förväntar sig av ett rpg, väldigt limiterad utforskningsyta när man känner att ”Hey dit vill jag gå” säger spelet – nej nej håll dig på den här vägen annars får du smaka osynlig vägg (ett mycket vanligt förekommande fenomen i dom flesta av dagens spel generellt tyvärr) samt en fattig design på fiender ( tror det finns 20 olika totalt) är detta kanske inte mitt eller ditt förstahandsval på den här listan.

Resonance of Fate – Playstation 3/Xbox 360

Varför?

I en avlägsen framtid har jorden förändrats drastiskt och på grund av okänd anledning täcks större delen av jordens yta av en giftig gas som skapar cancer och andra livshotande sjukdomar. Mänskligheten byggde en stor maskin som heter Basel som fungerar som en slags luftrenare där dom även bor. Storyn tar sin början flera hundra år efter maskinen byggdes och människan har glömt bort varför dom ens bor där, självklart är samhället uppdelat mellan dom fattiga om dom rika, där dom rika bor högt upp i själva Basel där monster, fattigdom, och död ersatts av fester, vin och god mat, man har även en kult vid namn The Cardinals som tillber Basel maskinen som någon slags gud. Längre ned på Basel bor vanligt folk och här spelar som en av tre protagonister Leanne, Zephyr och Vashyron. Väldigt sjysta strider med akrobatik bjuds det på i Resonance of Fate och även har är det en fördel att taktiskt planera. Snygg grafik men en lite grå trist värld utspelar sig äventyret i.

Varför inte?

Storyn är så komplicerad så jag inte ens orkar tänka på det. Jag skrapade bara ytan i textstycket ovan men det är som sagt bara ytan. Musiken är inget speciellt och världen är som sagt väldigt grå med mycket trista färger. Striderna går snabbt från wow! till meh. Stridssystemet tar sin tid att komma in i och spelet förklarar/presenterar sig själv ganska dåligt för ett rpg.

Magna Carta 2 – Xbox 360

Varför?

Om du tar alla rollspels klyschor och kastar i en drink mixer skakar om och häller upp i ett glas får du Magna Carta 2. Ung pojke vid namn Juto vaknar upp med förlorat minne, runt om honom pågår ett krig som han blir indragen i. Melissa som tagit hand on Juto och hjälp honom på benen far illa och Juto beger sig ut för hämnd och ta reda på vem han egentligen är. Blandning av Real time och turbaserade strider och en blandning från rpg,n som Star Ocean, World of Warcraft och InfiniteUndiscovery. Överraskningarna är många i Magna Carta 2 och karaktärerna som följer med dig under spelets gång är roliga med intressanta bakgrundshistorier. Spelet är 30-40 timmar långt beroende på hur mycket side quests du vill ge dig an, questen påminner mycket om World of warcraft vilket även skill trädet gör.

Varför inte?

Väldigt kort 30-40 timmar går på knappt en vecka om man spelar mycket. Små irriterande musik som inte är så bra som jag önskar, kontrollen är lite ojämn. Striderna tar ett bra tag att komma in i och lära sig samt bemästra. Lite för lätt svårighetsgrad för ett rpg. ok röstskådespeleri med hela 95% av spelets dialog. så man behöver sällan läsa om man inte orkar. på gott och ont.

Tales of Vesperia – Playstation 3/Xbox 360

Varför?

För vid det här laget vet vi båda att du antingen älskar eller hatar anime stilen Tales serien har, alltid haft och alltid kommer att ha. Väldigt vackert designat spel med härlig real time strider där du kan röra dig relativt fritt under fighterna. Underbar musik och världen är fantastisk. Planeten  Terca Lumireis där människorna gjort sig beroende av ”blastia” som är en slags teknologi från en uråldrig kultur sköter rent vatten, ger energi åt skepp och skapar barriärer som håller monster borta från städerna och får folket att känna sig säkra. Även militären använder Blastia men då i formen ”Aer” för att förbättra sina stridsförmågor. När en Blastia kärna stjäls från staden Zaphias försöker vår hjälte Yuri ta fast tjyven men lyckas istället bli anklagad och helvetet brakar loss.

Varför inte?

För vid det här laget vet vi båda att du antingen älskar eller hatar anime stilen Tales serien har, alltid haft och alltid kommer att ha. Väldigt likt tidigare tales spel och kanske inte tillräckligt mycket nytt, dock väldigt mycket hemliga saker att samla på sig vilket är både gott och ont men kan kännas mer åt det onda för under första spelgenomgången missar du garanterat något, och för perfektionister kliar det nog rejält i fingrarna när du utan förvarning missar ett extra sub-quest.

Så nu har du lite tips på rpg,n du kan ha missat. Varför sitter du fortfarande här och läser? köp minst ett av spelen på listan, nåt passar säkert dig också! YATA! ^^ och om du söker i vår recensionslista hittar du recensioner på några av titlarna på denna lista