Det är nu mer än två år sedan vi fick stifta bekantskap med de första bilderna från det spel som då kallades Overstrike. Vad som då var ett till synes typiskt Insomniac-spel med all humor och personlighet vi har kommit att vänta oss från utvecklarna av Ratchet & Clank är nu bara en skugga av sitt forna jag. Vi ger er Fuse – årets medelmåttigaste spel.

I Fuse ligger fokus på de fyra karaktärerna och deras distinkta vapen och förmågor. Alla dessa fyra karaktärer är närvarande i vid alla tidpunkter i spelet oavsett om du spelar själv eller med en eller flera vänner. Om ni inte är fulltaliga är ni även fria att när som helst byta mellan de olika karaktärerna. Dessa karaktärer och denna mekanik är spelets största och kanske enda riktiga styrka. De fyra vapnen uppvisar spår av den kreativitet vi är vana att se hos Insomniac Games spel – ett magnetiskt kraftfält som absorberar och slungar tillbaka projektiler, ett gevär kapabelt att skapa svarta hål i miniatyr, ett armborst som desintegrerar fiender och ett automatgevär som kristalliserar de oturliga nog att hamna i skottlinjen.

Dessa minst sagt intressanta vapen är bundna till var sin karaktär, men trots denna måttliga kreativitet går fascinationen snabbt förlorad. Kampanjens repetitiva utformning gör upplevelsen allt annat än spännande då uppdragsutformningen omedelbart blir plågsamt uppenbar; smyg lite (om du vill), ta skydd och skjut ned fiender av ökande svårighetsgrad, rör dig framåt utan valfrihet gällande vägval, ta skydd igen och möt ännu en uppsättning något svårare fiender följt av en boss av något slag. ”Rinse, repeat.”

Fusetxtscrnone

De enda tillfällen jag erhöll någon form av njutning från Fuse var när jag spelade med en vän; co-op-elementen i spelet är onekligen väl utvecklade. Möjligheten att kombinera de olika vapnens förmågor ger ett i övrigt ytligt spel ett helt nytt djup, men trots detta blir denna styrka inget annat än en öde ö i ett hav av medelmåttighet. Sanden må vara vacker och kännas behaglig mellan tårna, men utan varken mat eller dryck är inte ön tillräcklig för att försörja vare sig en eller flera spelare. Jag finner mig själv frågandes om den underhållning jag fick av flerspelarläget inte ändå var mer tack vare mina vänner än själva spelet.

Fuse känns helt enkelt förvirrat och ogenomtänkt. Det verkar ha fastnat halvvägs mellan seriositet och lättsamhet utan att veta riktigt åt vilket håll det vill. En del av spelet vill fortsätta vara skämtsamma och lustigt överdrivna Overstrike; en annan del vill vara en seriös coverbaserad shooter. I förvirringen verkar ingen av inriktningarna fått den uppmärksamhet de behöver, och kvar blir ett spel utan varken själ eller överraskningar.

Fusetxtscrntwo

Men inga av spelets brister är tillräckligt stora för att göra spelet fruktansvärt dåligt, och inga av dess styrkor är bra nog att göra det till ett mästerverk. Under ett lager av halvgenomtänkt spelmekanik finns trots allt ett acceptabelt actionspel. Det är inte bra, det är inte dåligt – bara en enorm besvikelse.

FUSE

6

Grafik

6/10

Ljud

5/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

6/10