Det finns en viss genomgående hatkärlek gentemot förändringar. Vi spelare tenderar att yttra vårt missnöje över hur spelserier inte förnyar sig eller att utvecklare inte vågar experimentera och ge oss någonting helt nytt, men när detta väl händer kommer snart rösterna som skriker nya varianter av det klassiska mantrat ”det var bättre förr”. Hur mycket nytt vill spelare egentligen ha och när är det egentligen okej att introducera förändringar?

Att gamers världen över är extremt duktiga på dubbelmoral är knappast någon nyhet, något som speciellt syns vid uppföljare. Antingen har för lite förändrats från förr eller så har för mycket ändrats och spelare världen över är väldigt snabba på att kalla utvecklare både det ena och det andra som syftar till låg hjärnaktivitet. Plötsligt vet alla bättre än utvecklarna själva om vad som är fel med deras spel och de pekar snabbt ut hundratals saker som ”behöver” förändras för att spelet ska bli perfekt. Men vänta lite nu; har inte dessa utvecklare arbetat med den här produkten i månader eller många år? Hur många tankar och koncept har de egentligen hunnit experimentera med under den tiden och hur naivt är det egentligen av oss att tro vi vet lösningen på alla problem efter några timmars speltid?

fornyelse_01Hur lång tid tog det inte att få någon form av balans bland dessa?

Jag menar inte att man inte får uttrycka sig om ett spels designval, berättelse, musik eller annat. En produkt mår bra av feedback och konstruktiv kritik, något som sedan kan användas för att antingen förbättra produkten i fråga eller tas i beaktning vid nästa produktion. Däremot är det en god idé att nästa gång man befinner sig i den situationen att man vill ifrågasätta en annan persons val vid utvecklandet av ett spel att innan man sätter sig vid tangentbordet och spyr galla på ett forum tar och ställer sig frågan; varför gjorde man såhär? Det är ytterst få saker i ett spels utveckling som sker av en slump och även när ett spel totalt byter inriktning (som exempelvis Devil May Cry som ursprungligen skulle varit ett nytt Resident Evil) finns det en tanke med den förändringen.

Visst ser vi fortfarande projekt som stressas fram av olika anledningar men även i dessa tillfällen har det gått åt mycket arbete för att komma dit man är. Att utveckla ett spel idag skiljer sig grovt från 80-talet där det kunde handla om veckor eller ett fåtal månader som ett team satt och knackade kod i ett litet instängt rum någonstans. Även när det gäller exempel som The War Z där man mer eller mindre har kopierat en annan populär produkt (Day Z-modden till ArmA II) finns det en hel del arbete bakom spelet. Nästintill alla vill vara kritiker på ett eller annat sätt, vare sig det handlar om den senaste blockbustern på vita duken eller en teckning gjord av en femåring. Vi bedömmer saker varje dag och även om man kanske inte är medveten om det är det något som vi gör löpande under hela dagen.

warz_001Även uppenbara plagiat har mycket jobb bakom sig.

Frågan är dock hur kvalificerade vi egentligen är att rätta till brister hos andra. Nej det är inte bristerna vi är dåliga på att peka ut, men ”lösningarna” som vi gärna bakar in i paketet samtidigt kanske vi ska vara lite försiktigare med. Om jag går till ett sjukhus för att jag inte mår bra och ber en doktor att berätta för mig vad som är fel kommer jag att lyssna och inte sätta mig framför Google när jag kommer hem. Nu vet jag förvisso att en del inte litar på läkare och gärna ger sig själva diagnoser via Google, men för varje person som tror sig ha spetälska blir jag mer övertygad om att man troligtvis ska lyssna på den som är mer erfaren inom ämnet. När en utvecklare vill göra drastiska förändringar i en serie är det väldigt enkelt att ifrågasätta ett sådant beslut. Ibland kan förändringen vara precis vad serien behöver som i fallet med Resident Evil 4 och ibland kan det vara experimentet som gör mer skada än nytta som Silent Hill: Book of Memories.

Jag kan inte svara på vem som trodde att Silent Hill skulle fungera som en dungeon crawler, men jag kan inte säga med full säkerhet att det aldrig skulle kunna fungera. Jag har verkligen ingen aning om hur den mixen skulle kunna resultera i något bra, men som jag nämnde innan är det ingen slump att det var just den här genren man experimenterade med. Att det blev högljudda klagomål redan vid den första skärmdumpen från spelet förvånar nog ingen men det leder enkelt in till nästa frågeställning. När är det okej att försöka sig på något nytt? Den frågan finns det nog lika många svar på som det finns spelare i världen, men jag vet hur mitt svar ser ut och och det kan sammanfattas med ett enkelt ord. Alltid.

fornyelse_02Detta är däremot varken bra eller nytt…

Den enkla sanningen är att spelen vi älskar inte är våra att bestämma över. Det är självklart att vi vill påverka och göra vårt gemensamma intresse bättre på alla sätt vi kan, men när det där speciella verket skrivs, kodas eller utformas grafiskt är det en person som till slut gör jobbet och sannolikheten att den som gör jobbet är någon annan än dig är ganska stor. Vi har alla favoriter inom spel. Det kan handla om enstaka titlar eller serier men sannolikt har en utvecklare någon gång tagit ett beslut som du inte tycker om. Spelar ingen roll om det rör sig om slutet i Mass Effect 3 eller att Duke Nukem Forever släpptes finns det fortfarande en viktig sak som vi alla bör komma ihåg. Att saker och ting förändras är oundvikligt och vi kan antingen klamra oss fast vid det vi tycker om och njuta av det vi har, eller välkomna förändringarna och acceptera att vi inte kommer tycka om allt. Det spelar nämligen ingen roll hur ”allt var bättre förr”, för världen kommer inte sluta utvecklas och förändras bara för att du, jag eller någon annan gnäller. Det kommer aldrig någonsin komma ett ”perfekt spel” som tillfredställer alla. Kan vi inte acceptera det och istället för att verbalt lyncha utvecklare på forum när de gör något vi inte gillar istället ta ett steg tillbaka och säga

”Vi uppskattade inte det där beslutet så försök med något annat”.