I den tredje delen av Magic: the Gathering, Grand Prix Göteborg står domarna i fokus. Vad är den viktigaste egenskapen för att bli en bra Magicdomare? Vilka tips och råd kan de domare jag pratat med ge både nya och mer erfarna Magicspelare, och hur skall man som spelare egentligen förhålla sig till det som många kallar tur? Dessutom får jag chansen att ställa frågor om Pack Rat, kortet som tycks ha ställt till en hel del trubbel för många Magicspelare runtom i världen.

Bakom stora event såsom Grand Prixen i Göteborg finns alltid mycket dedikerade människor som arbetar hårt för att tillställningen skall lyckas. Under min vistelse i Götet slog det mig snart att det var alla domare som såg till att hålla turneringarna flytande och stämningen på topp. Jag vet inte vem som var mest nyfiken på vem, men efter två dagar hade jag fått möjlighet att samtala med fem domare och ställa alla de frågor som snurrade runt i mitt huvud.

Oliver Tremel berättade under lördagen att han för tillfället var en nivå 2-domare men att han satsade på att avancera till nivå 3. Jag drog mig till minnes att jag hört något tidigare om att domare kunde tillhöra olika nivåer, men någon djupare kunskap än så besatt jag inte. Oliver förklarade att nivåerna handlade mycket om hur stort ansvarsområde domaren tar på sig och hur de utvecklar domarsamfundet. En nivå 1-domare arbetar oftast mycket mer lokalt än en nivå 2-domare. När jag senare under lördagen pratar mer med Eskil Myrenberg, även han en nivå 2-domare, får jag rollerna ytterligare förtydligade. Från och med nivå 3 har domarna ansvar för större regioner, och jag får veta att det på plats finns just en sådan som har ansvar för hela norden. Dessutom skall de arbeta med olika projekt för domarkåren. Den högsta nivån en domare kan uppnå är 5, och då ingår mycket arbete i organisationen. Den gemensamma nämnaren för alla domare är att de måste ha god social förmåga. Ju högre nivå desto högre krav ställs, vilket Even Heggø från grannlandet Norge förklarade för mig. Över nivå ett bör domarna ha förmågan att bygga upp en teamkänsla och stämma av och hantera människors känslor, exempelvis genom att lugna spelare där ett bråk är på väg att bryta ut. Gemenskapen mellan domarna är mycket stark och man litar på varandra. Det är inte ovanligt att låta andra i gruppen sova över om det är event i närheten, eller låna ut lekar när någon har tappat bort sin. Så vad får egentligen domare med alla dessa egenskaper som måste eftersökas av varenda vettig arbetsgivare i världen? Egentligen ingenting. De erhåller en viss kompensation, men inte i form av pengar, och de högsta nivåerna av domare kan få resebidrag. I övrigt arbetar de alla ideellt.

DcPlay

Så hur börjar man då spela Magic? Eskil Myrenberg tipsar om att skaffa sig en god kontakt med en lokal förening. Våga spela med andra och leta tills du hittar folk som du trivs med. Eskil passar på att nämna Dragon’s Lair på Kungsholmstorg i Stockholm där han själv är domare. Här anordnas nämligen tillställningar anpassade för den nya spelaren med ett extra välkomnande klimat. Eskil menar att en god inställning till seger och förlust är nyttig för att lära och utvecklas och säger att det är viktigt att inse att det är helt okej att förlora. Det kommer alltid finnas mer att lära och en ödmjuk grundinställning hjälper en att acceptera det, även om han tillägger att många med vinnarskalle dras till Magic och turneringar. Jag gissar att det då kan vara svårare att lyda Eskils första råd. Even Heggø, som jag får chans att prata med under Grand Prixens sista dag, menar att det viktigaste är att inte koppla samman händelser med tur. Detta gäller både till en spelares för- och nackdel. Med andra ord, har du vunnit en match beror det inte på tur, och omvänt har du inte förlorat en match för att din motståndare hade turen på sin sida. Even menar att det är viktigt att separera ens spelkvalité från matchresultatet. Jag tror att jag förstår vad han menar. Även om man spelar sin absolut bästa match hitills kanske det ändå inte räcker till. Det innebär inte automatiskt att man är dålig, tvärtom gjorde man ju då mycket bra ifrån sig. Seger eller förlust är i det läget oväsentligt.

Jag kan inte låta bli att undra om många skyller på tur när de förlorar. Och är inte manasystemet baserat på ren tur? Landkort ger mana som är den resurs som används för att spela ut och använda de övriga korten i leken. Strax över en tredjedel av kortleken består av manakort, och det säger ju sig självt att trots att detta innebär att ungefär var tredje kort som dras borde vara mana är detta långt ifrån sant i alla matcher. Det är fullt möjligt att dra tio land på raken, likväl som det är möjligt att dra tio kort utan att se skymten av ett enda land. Jag och Even Heggø sitter och pratar i domarnas tillfälligt uppbyggda matsal. Det dröjer inte länge förrän Jasper Overman sluter sig till oss, ätandes sin lunch för dagen. Even menar att manaproblem är en del av spelet och att det får anses vara ett acceptabelt turelement. En skicklig spelare är däremot bättre på att bygga stabila lekar och vet vilka starthänder de kan behålla, vilket hjälper till att minska risken för manaproblem. Om leken är byggd i förväg, ett format som kallas Constructed, testar professionella spelare sina lekar omsorgsfullt för att upptäcka eventuell obalans. Mina nya domarkamrater jag pratar med förklarar tålmodigt hur de skickliga spelarna kan gå till väga generellt under matcher. De har ofta en grundtanke som går ut på att finna en komposition som ger dem vad de behöver för att vinna. Detta kan också vara i form av att spela kort som drar ut på matchen tillräckligt länge för att de ska hinna få den bas av mana som krävs för en seger.

MtGDay3Question

När jag skulle få tag på Even Heggø innan vi påbörjade vårt samtal i lunchrummet satt han vid domarbåset. Här ställs regelfrågor av olika svårighetsgrad till de som törs komma fram och bli utmanade. Jag kan inte låta bli utan skickar fram Robin för att svara på en fråga. Det dröjer inte länge förrän ytterligare en trevlig och snart blivande domare dyker upp. Tillsammans kämpar de med frågan som Even har ställt dem.

You have two Heartless Summoning and you cast Solemn Simulacrum. What happens?
What is the converted mana cost of Solemn Simulacrum?

Till sist har Robin ett svar och vår blivande domare ett annat. Even ser lite finurlig ut innan han avslöjar att ingen av dem har rätt. Därefter vet jag inte riktigt hur det kom sig, men helt plötsligt fann jag mig i den heta stolen och ställd inför inte bara en utan två frågor! Med min ringa erfarenhet försökte jag snyggt backa ur utmaningen, men efter att Even frågat mig om jag aldrig prövat på Gonzojournalistik och påpekade att det var hög tid att ta tjuren vid hornen fick jag se mig besegrad. Even letade länge och väl i pärmen och gav mig två utmaningar. Jag kände hur jag flyttades bakåt i tiden till någon av mina många salstentor, där man funderar på om man helt enkelt övertolkat en fråga eller om det är så enkelt som det uttrycks i texten. Känner ni inte igen er? Låt mig förklara. När man ställs inför en fråga där man tycker sig se svaret direkt i texten börjar man fundera på om det är något man missat, eller om det finns en oskriven regel man behöver känna till för att lösa uppgiften. Lärdomen av detta är att svaren allt som oftast står på korten, bara man bemödar sig med att läsa dem ordentligt. Några svettiga osäkra minuter senare hade jag två rätt och kunde hålla mitt första välförtjänta Magickort i handen.

packrat

Efter att Even utmanat mig får jag chansen att ställa en fråga jag funderat på en längre tid. Under min vistelse i Göteborg har nämligen namnet på ett speciellt kort hörts om och om igen. Pack Rat. Vad är det med kortet Pack Rat som sätter skräck i alla spelare? Even ler lite när jag ställer frågan om kortet. Han förklarar att den blir exponentiellt starkare och har förmågan att ta över en match likt inget annat kort just nu. Pack Rat’s styrka ligger i att de råttor den kan skapa i form av tokens också får Pack Rat’s två förmågor. Dels att råttornas power och toughness är lika med antalet råttor, och att man genom att betala tre mana och kasta ett kort från handen kan skapa en till råtta. Allt detta går att göra, även om det första kortet Pack Rat inte längre är i spel, just för att de har samma förmågor. Ouch! Det finns två grundsätt att spela ut Pack Rat får jag strax veta. Antingen i sin andra tur då den kostar två mana att spela ut. Dett anser Even är mer riskfyllt men kan göra att man vinner snabbare. Alternativet är att vänta till sin femte tur då man kan spela ut kortet och aktivera dess förmåga, vilket innebär att det på bordet kommer ligga totalt två råttor. Jag har hört åsikter om att råttorna måste tas om hand med inom en runda för att man ska ha en chans till att vinna, men detta, menar Even, är inte helt sant. Det finns möjlighet att ta något längre tid på sig, men därefter är det antagligen kört för de flesta. Det är fullt möjligt att vinna innan motståndaren har haft möjlighet att göra något åt råttproblemet. Senast under lördagen spelades Pack Rat i en av de specialbevakade och sända matcherna. Segern var ett faktum och jag gissar att spelaren bad om ursäkt. Det har nämligen blivit kutym att be om ursäkt om en seger sker med hjäp av Pack Rat.

När jag under lördagen pratade med Oliver Tremel om de vanligaste svårigheterna en domare stöter på i sin uppdragsutövning tyckte han att det handlade om kommunikationsmissar spelare emellan. Nu när jag har chans att prata med fler domare ställer jag frågan annorlunda. Vilka är de svåraste frågorna domarna får med efterföljande beslut? Jasper tycker att det värsta är när en av spelarna ljuger. Det kan vara så att spelarna bara har missförstått varandra, vilket ligger mycket nära även det Oliver såg som ett problem. Oavsett så ställs domaren inför det kanske obehagliga dilemmat att välja vems historia som är mest riktig, med risk för att stödja en oärlig spelare. Det kanske värsta beslutet en domare kan ställas inför är att behöva diskvalificera en spelare. Even tar upp mutincidenter, alltså där en spelare erbjuder sin motståndare någon form av ersättning för att exempelvis förlora. När jag har följt poängsystemet under Grand Prixen har jag lagt märkte till att en seger ger 3 poäng, en oavgjord match bara 1. Med andra ord är det ytterst fördelaktigt att vinna i jämförelse och jag kan förstå varför detta är ett problem. Even berättar att detta är vanligast i slutet av turneringar, och att det inte är ovanligt att domaren anklagas för att attackera en fuskande spelare personligen, detta trots att mutor är emot reglerna. Magicmatcher skall endast avgöras genom att spela Magic, inte genom ersättningslöften eller tärningskast. Even var dock med om en deltagare som han fick diskvalificera i början av en turnering. Spelaren tog det dock med ro men har fortsatt att påpeka sin låtsade förvåning över att inte bli diskvalificerad i de senare turneringar där Even dömt.

Jasper Overman, Even Heggø och jag passar på att lite kort prata om vilka som spelar i den här typen av turnering och det faktum att spelet är lockande, just för att nästan vem som helst kan ta sig relativt långt på kort tid. Jasper berättar om en tjej han mött under en match som spelat Magic i mindre än ett år. Det hindrade henne inte från att gå vidare till Grand Prixens andra dag. Jasper och Even är överens om att de flesta som spelar är här för att vinna, till skillnad från Jasper som mycket hellre spelar hemma i baren tillsammans med sina vänner. Kanske är det därför som han passar på att döma istället för att spela en dag som denna? Martin Koehler kommer in och ansluter sig till vårt lilla samtal. Det dröjer inte länge förrän Even måste lämna oss och återgå till sitt arbete vid domarbåset. Innan även Jasper och Martin lämnar rummet och ansluter sig till sina kollegor på golvet hinner vi prata om Magics framfart. Det är absolut störst i USA, men har en stor spelarbas även i Europa och i Ryssland växer det i rask takt. I många länder har spelet översatts till det lokala språket, såsom tyska, spanska och japanska, och det hjälper till att öka tillgängligheten. I många andra länder är spelet endast på engelska vilket gör att det blir mer riktat mot de mer välutbildade spelarna. Samtidigt kan jag tycka att det inte är en nackdel att spel är på engelska. Jag minns själv att min engelska var fullkomligt värdelös innan jag började spela World of Warcraft och titta på serier utan svensk undertext. För mig skulle Magic kunna vara ett utmärkt sätt att kombinera nytta med nöje, liksom de flesta andra spel som är på engelska.

Innan jag går säger jag hej då till Oliver, och ser Even sitta vid domarbåset, djupt inbegripen i en diskussion med spelare som sitter och gissar domarfrågor. De är upptagna med sitt och jag måste återvända hem till Stockholm och sätta alla mina upplevelser på pränt. En sak är dock säker – vi kommer ses igen.

Detta var den sista delen av Magic: the Gathering, Grand Prix Göteborg. Jag hoppas ni har haft nöje av artikelserien! Lämna gärna en kommentar eller en like så jag vet vad ni vill ha mer av i framtiden. Missat de första delarna? Ingen fara, de finns här nedanför, blott ett klick bort.
Del 1 kan ni läsa här.
Del 2 kan ni läsa här.
Förhoppningen är att återkomma med fler reportage från Magicscenen, kanske tidigare är ni tror.