De senaste åren har jag varje gång jag har spelat ett racingspel jämfört det med GRID. Känslan som GRID gav mig var för mig något helt nytt. Det hade klass, det hade stil. Det kunde föra sig omärkbart mellan att vara en avancerad racingsimulator och en simpel arkadkörare. Jag fick både tänka länge på svåra moment samt bara cruisa och låta spelet visa upp sig.

Jag sätter i skivan till GRID 2 och väntar spänt på att det ska imponera på mig. Så snart spelets logotyp dyker upp ser jag att det står ”#GRID”, med en hashtag. Resten är avskalat, svartvitt och lite lagom i ofokus. Ett stiligt och modernt första intryck. Jag var först lite orolig att hashtagen betydde att spelet skulle kopplat till sociala nätverk, men icke. Dock är sociala nätverk med i kampanjen, vilket hjälper med att sudda ut gränsen mellan spel och verklighet. I storyn har cityracing blivit stort, och folk lägger upp filmer på youtube samt andra nätverk. Även TV-kanaler som ESPN har bidragit med intervjuer och reportage för att bygga ytterligare på känslan av verklighet.

Den stilistiska och modernt avskalade designen följer med genom alla spelets moment. Även in på banan. När man krockar, stöter i något eller ser fotoblixtar från publiken bjuds man på snyggt regisserad ljussättning. Till och med hastighetsmätaren och din placering följer den moderna stilen som konsekvent genomsyrar hela spelet.

Gridtwotxtscrnone

Som jag tidigare nämnt har GRID flutit omkring någonstans mellan Forza och Need for Speed. Enkelheten i arkadspel där man får nya bilar på löpande band och bara ska köra så det ryker blandas med finjusteringar i kurvorna, nöta banornas moment tills de sitter i ryggmärgen, för att sedan börja om när du fått en snabbare bil. Körupplevelsen är tillräckligt realistisk för att du ska kunna tjäna på att du kan köra riktig bil, vilket också märks i multiplayer. De yngre kommer alltid sist.

Du slipper mikrojustera bilen med viktfördelning mellan fram- och bakvagn eller sätta på rätt däck för att köra optimalt. Dock är det tillräckligt stor skillnad på bilarna för att dina kunskaper om banan ska spela roll när du väljer bil. Du kommer att hitta modeller som BMW, Mercedes, Dodge och Nissan.

Ensamspelarkampanjen är härligt designad och förankrad i verkligheten, men det finns inte så mycket att göra med bilarna, förutom att färglägga dem. Genom att klara tävlingarna du ställs inför blir du belönad med nya bilar. Man behöver inte spara ihop till dem eller tänka på någon pengafördelning. ”Du körde bra, här får du en ny bil”.

Gridtwotxtscrntwo

Annorlunda är det i multiplayerläget. Här är pengar ett viktigt element. Du tjänar pengar genom att vinna lopp och använder dem sedan på att uppgradera dina bilar eller köpa nya. Valet mellan att uppgradera drivrem eller växellåda kan göra flera sekunders skillnad, och det kan vara en bra ide att ha olika bilar för olika slags banor. Multiplayerläget kan vara en rejäl källa till adrenalin. Speciellt i spelläget utan karta, där loppet går en slumpmässig väg genom staden. Då gäller det att vara superkoncentrerad.

Multiplayerläget är bättre, rent spelmässigt än singleplayerläget, som mest bara är som en snyggt paketerad showcase för spelets alla bilar. Det moderna och stiliga designdraget håller sig igenom hela spelet och gör sitt för att spelet ska hålla klass. Är du på jakt efter en superseriös racingsimulator så hittar du den inte här. Du hittar heller inte någon färgglad polisjakt med häftiga slow-motion-effekter. Du hittar en snyggt spel med klass som får dig att känna dig som en seriös racerförare, men som innehåller en mycket simplare version av genren. Ungefär som racinggenrens egen Mac Book Pro

GRID 2

8

Grafik

8/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

7/10