There’s your beginning…

Tolvåriga Jeremiah Hazelnut drömmer om att bli magiker. Det är utgångspunkten i tyska Daedalic Entertainments nya peka-klicka-äventyr “The Night of the Rabbit” som släpps till PC och Mac den 29 maj.

Efter en första mystisk scen med en tjusigt klädd vit kanin och en underlig figur i trämask introduceras spelaren för spelets huvudkaraktär, Jeremiah (Jerry). Vi möter Jerry hemma vid hans hus, där ett första uppdrag (plocka björnbär så att mamma kan baka paj) och ett synnerligen pedagogiskt radioprogram ger de grundläggande verktygen för att klara av de stundande äventyren. Ett mystiskt flygande brev ger det andra uppdraget, och det är nu det börjar bli magiskt på riktigt. En stor koffert dyker upp, och efter att ha rotat runt lite bland magirelaterade föremål uppenbarar sig så samma kanin vi såg i början, som efter att ha presenterat sig som “The Marquis de Hoto” sedan ställer den avgörande frågan: “Will you be my apprentice?”

Jeremiah ställs därmed inför ett dilemma, ordentlig som han är. Det tar väl hemskt lång tid att bli magiker? Han har ju bara två dagar kvar av sommarlovet. Dessutom måste han vara hemma vid middagen. Men The Marquis försäkrar honom, på ett sätt som ger starka Doctor Who-vibbar (vilket förstärks ytterligare av den brittiska dialekten, som för övrigt är ljuvlig) att det inte kommer vara något problem. Jeremiah är på väg att ges tillträde in i en verklighet där det förutom andra magiska företeelser finns något slags sällskap som kallas “Treewalkers”, som kan resa till olika världar genom trädportaler. Där är frågan om tid tämligen irrelevant.

Efter att Jerry fått sin obligatoriska svarta hatt på huvudet kan äventyret ta fart på riktigt. Plötsligt befinner han sig i en värld som är väldigt lik hans egen, men ändå inte riktigt samma. Den tidigare så grå och trista utsikten mot staden och skolan har ersatts av en pittoresk by under ett träd, befolkad av möss och andra små djur. I och med förflyttningen har Jerry också krympt till att bli samma storlek som invånarna han stöter på i byn. Behöver jag ens påpeka Alice in Wonderland-inspirationen?

Byn heter Mousewood och här finns massor av nya saker att upptäcka. Ett uppdrag som inledningsvis verkar ganska enkelt visar sig leda till nya problem som måste lösas, och  under tiden kommer en känsla av att allt inte står helt rätt till smygande. Invånarna bekymrar sig över ideliga kråkinvasioner, dvärgarna som tillverkar den legendariska blå juicen tycks ha försvunnit, och den underliga figuren från inledningsscenen dyker upp titt som tätt utan att göra annat än att vara just underlig.

Det första som slår en när man stiger in i ”The Night of the Rabbit”-världen är hur vackert allt är. De handmålade bakgrunderna är en fröjd för ögat, vilket är fördelaktigt eftersom man spenderar en del tid stirrande på var och en av dem. Ibland kanske lite för mycket. Att pusslen är kluriga är det minsta man kan säga. Till slut testar man verkligen allt för att försöka komma på vad man har missat, och i den desperationen kan man finna sig själv ta till de mest orimliga knep för att lösa problemet. Jag kom exempelvis på mig själv med att försöka tina fram en fastfrusen cykel med hjälp av ett klistermärke. Eller så fastnar man i tankar som “okej, nu har jag en kopp kallt kaffe med sömnmedel i. Men vem ska jag ge den till?” Och när man ska försöka hitta ett sätt att komma in genom en lås grind som Jerry utan problem hade kunnat klättra över, då når frustrationen nya höjder.

Samtidigt är det genom dessa själsliga prövningar som man till slut hittar de där sakerna som ska användas tillsammans för att lösa ett problem. Och den aaah-känsla man får när man äntligen lyckas är nästan oproportionerligt tillfredsställande. Som spelare är man dock inte helt utelämnad till sitt eget intellekts begränsningar. Till hjälp finns Jerrys turmynt som efter att blivit förtrollat av The Marquis visar var det finns saker, eller karaktärer, att interagera med, och det visar också sådant som är osynligt för ickemagiker. Jerry får också sin första egna trollformel i samband med första uppdraget i Mousewood. Trollformeln kan användas för att komma i kontakt med The Marquis och få hjälp när man fastnat. I början är det tråkigt nog inte till någon hjälp över huvud taget, eftersom The Marquis bara upprepar samma information han gav i början.

Dagboken som Jerry bär med sig kan också ge vissa ledtrådar när det kör ihop sig, men det jag kan sakna är något slags prioritetsordning. Det är omöjligt att veta om ett pussel behöver lösas för att kunna komma vidare med ett annat, vilket kan ge känslan av att inte riktigt veta vad man ska försöka ta tag i först.

Den som inte klarar av att spela spel med väldigt lågt tempo riskerar nog att utveckla stressymptom i “The Night of the Rabbit”. Men för den som uppskattar komiska detaljer och sötchockframkallande karaktärer finns mycket att hämta. En personlig favorit är “Harry Otter and the Chamber of Egrets” som kan hittas i en hög med böcker. “That’s a historical novel”, förkunnar en uggla med namnet Conrad.

Man charmas också av huvudkaraktären Jerry och hans totala sorglöshet och äventyrslust som bara finns hos tolvåringar som ännu inte drabbats av “nej men inte ska väl jag”-sjukan. När han pratar ger han också ett lite lillgammalt intryck,  genom repliker som  exempelvis: “Ever since I became a junior member of the Jungle Explorer’s Club, my theories have sounded a lot more convincing. So much expertise for just 50 cents a month!” Att han sedan, trots att han nu är lika liten som en mus, måste huka sig när han går in i vissa byggnader eftersom trollkarlshatten är så hög, visar också på vilken känsla för detaljer det här spelet bjuder på.

I takt med att mysteriet tätnar hopar sig också frågorna. Vem är egentligen “The Great Zaroff”? Eller “Old Uli”? Och den viktigaste frågan: kommer Jerry hinna hem till middagen? Jag ser fram emot att återvända till Mousewood under lata, regniga sommardagar för att upptäcka vilka vägar äventyret tar härnäst.

Spelet lämpar sig enligt Pegi-märkningen från tre år och uppåt, men passar alla som gillar att lösa pussel och har lite barnasinne kvar. Med tanke på klurigheten lämpar det sig förmodligen väl att spelas av förälder och barn tillsammans, men därmed inte sagt att det nödvändigtvis är barnet som behöver hjälp av föräldern.

The Night of The Rabbit

8

Grafik

8/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

7/10