Upp, upp, ner, ner, vänster, höger, vänster, höger, B, A, start. Det må vara en kod skapad för Gradius, men det är i Probotector, eller contra som det fick heta i andra delar av världen, som jag själv använt den flest gånger. I det fallet får spelarna 30 liv, men det är ändå ett fruktansvärt svårt, men ändå awesome, spel. Som vanligt när det gäller 8-bitarsspel är det musiken som verkligen etsat sig fast, och det är inte bara för att jag spelar några av låtarna från det första spelet med mitt band. Däremot kan anledningen till att vi spelar dem med bandet vara att de är fruktansvärt bra.

Jag får oftast inte höra alla mästerverk när jag spelar eftersom jag tycker spelet är riktigt svårt, men spelar det så stor roll när det börjar med tre riktigt bra låtar? Visst, det blir bättre senare, men lättaste sättet att höra de senare låtarna är att lyssna på dem utanför spelet.

Den första låten man får höra efter den korta introfanfaren är Jungle Theme, precis som tidigare nämna Mega Man-låtar handlar det om en snabb melodi men den här gången har den inte en härlig basgång att följa, för den är snabb och galet demotiverande, visst, den är bra. Men jag kommer aldrig kunna lära mig att spela den! Bara för att jag är så snäll tänker jag även nämna Brentalfloss hyllning till konamikoden, What if Contra… Had lyrics?, som är baserad på just Jungle Theme. Jag bör dock varna för att hans språk är ganska ovårdat…

Nästa låt spelarna stöter på är Base Theme. Den här gången är det en svängig melodi till ett lite lugnare, mer pumpande, komp. Med två mellanspel för att bryta av lite. Låten är skön att lyssna på och den passar verkligen spelets första bas-infiltration. Spelets boss-låt tänkte jag hoppa över och gå vidare till Snow Field. En låt som börjar med samma pumpande bas som Base Theme, men den går snabbt över till en lite mer snabbare del. Den härliga låten är dock bara en uppvärmning inför min favorit, Energy Zone. Den här gången är det lite shuffle feeling över låten och jag blir bara så uppeggad när jag hör den! Den gör sig perfekt i spelet, och är lika härlig att lyssna på annars också. Tyvärr så är det sällan jag tar mig förbi Snow Field, så anledningen till att jag är så förtjust i just den låten kan vara att jag sällan fått höra den in-game.

Hela serien bygger på svårt gameplay och härlig musik, vet inte om musiken var planerat att vara en så viktig del av de tidigare spelen, men för mig är det en av anledningarna till att jag älskar spelen även om jag aldrig kommer särskilt långt i dem. Och nivåer där man rör sig uppåt blir ofta ett race när man spelar två spelare, istället för att samarbeta verkar det vara vanligt att ta sig uppåt så fort som möjligt så man själv är den som överlever…