Att det blev just Street Fighter för Lu Bu, eller Tommy Andrén som han heter när han inte står på fightingspelsscenen, var egentligen mest en slump. När vårvärmen kommer blir det mindre tid framför skärmen, där han annars om motivationen är på topp kan spendera uppemot tio timmar om dagen. Jag ringde upp Tommy för att prata lite om karaktärsval, synen på E-sport och nackdelarna med att visa känslor när man spelar.

När Tommy först köpte Street Fighter IV tyckte han att det var kul att spela någon gång ibland med någon kompis. Sedan, i början av 2011, började det att ta fart och i takt med att han kom att lära sig mer om spelet och bli bättre på det blev det allt roligare. Tidigare hade det funnits andra spel, såsom Counter Strike där han också blev sponsrad tillsammans med sin klan, och Gears of War när han sedan bestämde sig för att gå över till Xbox. I början fanns heller ingen tanke på att bli bäst. Men upptäckten att det fanns en hel del duktiga spelare i Sverige som det kunde vara spännande att prova att mäta sig mot sådde ett frö.

_TNA2006-2

Hur kom det sig att du började satsa på professionell nivå?

– Det är ett behov som kommit fram efter hand. Jag insåg att det inte var så långt till toppen, så det blev en morot att försöka nå de bästa i Sverige.

Hur bra är du egentligen?

– Jag har en liten bit kvar till de allra bästa. Men jag kan nog spela jämnt med de flesta i Sverige. Jag är rankad 1:a på hela Xbox live, men det är också för att jag har tränat så mycket online. Det är som ett helt annat spel när man har någon bredvid sig, och jag har tyvärr inte samma träningsmöjligheter som många andra. Det kan vara svårt att motivera sig till att spela online mot någon man aldrig någonsin kommer att träffa.

Att motivationen är det som är grunden till allt står helt klart. Siktet är satt: sedan han började spela med Druidz har målet varit att nå topp åtta i SM. Men det allra största målet är att utveckla sig själv. Därför vill Tommy också lära sig andra fightingspel. Men det handlar inte om att han börjar tröttna på Street Figher.

– Nej, det handlar mer om att det egentligen bara är i SM som det bara tävlas i Street Fighter. I andra, mindre turneringar kan det vara massa olika spel, och det skulle vara skönt att kunna hävda sig i flera spel. Både för att bli duktig på flera områden och för att hålla motivationen uppe. Men jag tycker fortfarande att Street Fighter IV är det roligaste spelet, just för att det är det som är populärast i Sverige sett till antal spelare.

Guile

Också när det gäller valet av karaktär vet Tommy vad han tycker är roligast. Och även om fightingspel allt mer spelas inför publik är det inte alltid en karaktär är just publikvänlig.

– Den karaktär jag spelar, Guile, är väldigt defensiv och det handlar om att göra lite skada åt gången istället för att spela offensivt. Folk säger ofta att Guile-matcher är tråkiga att titta på – och det tycker jag också – just för att det inte händer så mycket.

Roligast att spela, men tråkigast att titta på alltså. Men för Tommy handlar det mer om att trivas bra i spelsituationen, och även om ett slags identifikation. Tommy beskriver sig själv som en person som i regel tänker mer defensivt, och därför passar karaktären honom. Men det finns också en annan sak som brukar nämnas när man pratar om den här karaktären. Guile räknas varken till de bästa eller de sämsta karaktärerna i spelet; han är vad man brukar kalla en mid-tierkaraktär.  Så, hur tänker man då när man inte väljer någon av de “bästa” karaktärerna?

– Ja, Guile har ju problem mot de bästa karaktärerna, vilket gör att han sjunker ganska snabbt i tieret. Även vissa low-tierkaraktärer kan döda honom ganska snabbt. Men det är den karaktär jag trivs bäst med, och det finns ingen annan jag egentligen tycker är särskilt rolig. Jag har alltid spelat defensivt, och kom på ganska snabbt att det inte passade mig att spela offensivt.

Den som har sett Lu Bu spela en match kan också ha lagt märke till ett annat utmärkande drag. När något går dåligt brukar han ses sätta händerna för ansiktet – men varför?

– Det handlar mycket om offline-vanan, och att jag helt enkelt inte har så mycket turneringsvana. Men jag har kommit underfund med att det där med att öppet visa sina känslor är något dåligt. Det ger motståndaren ett psykologiskt övertag när man visar att man till exempel tappar fokus. Det är något jag försöker att tänka på, att istället vara mer neutral i mitt agerande och inte visa utåt när jag känner bekymmer.

Det är inget du skulle kunna använda till din fördel, om motståndaren vet hur du brukar agera?

– Kanske, om man har kylan för det och allt under så stor kontroll att man kan fejka det. Men för mig handlar det mer om att jag agerar på själva känslan, så det är inget jag försöker utveckla. Jag vill först och främst bli en bättre spelare.

Hur har då omgivningen reagerat på satsningen?

– Väldigt bra, min mamma och pappa tycker att det är jättekul. Särskilt när jag fick en resa betalad av Druidz för att åka ner till Cannes, då förstod de att det var på allvar. De tycker att det är jättekul att jag får åka runt och se så mycket saker, och samtidigt göra det jag tycker är roligast.

Reaktionerna har varit positiva på hemmaplan alltså, och han är också väldigt tacksam för den support han får genom att spela för Druidz. Men samtidigt är det inte alla som har full koll på vad e-sport innebär.

– De flesta förstår inte, vilket är tråkigt eftersom Sverige är en sådan framstående nation. Det är inte så upphypat som det borde vara. Det är väl så svenskt det kan bli, att tänka att man kan ju inte bli bäst på det där. Och det är tråkigt. Det är inte som i Asien, där folk står och väntar på flygplatsen när stjärnorna kommer. Där är det en helt annan syn.

Tror du att det kommer att förändras?

– Det kommer nog ta en bra stund. Counter Strike och kanske främst Starcraft kommer nog att komma dit, men fightingspelen når nog inte den nivån på väldigt länge. För att göra det mer populärt krävs många intresserade för att få det att växa, och här ligger Sverige långt efter.

SVT har ju börjat sända en del e-sport, och då främst tävlingar i Starcraft. Tror du att det kan finnas en risk att folk bara förknippar e-sport med Starcraft?

– Ja, Starcraft är det som får mest uppmärksamhet, och det tycker jag i och för sig är bättre än inget. Det är jättekul att de visar det på tv, och det vore förstås jätteskoj om de skulle visa Street Fighter också. Som ganska oinsatt i Starcraft kan jag fakiskt tycka att fightingspel borde anses mer publikvänligt och lättare att förstå för en oinsatt än just Starcraft, eftersom det är svårare att se mönster.

Nu laddar Tommy SM kvalet i Norrköping 25 maj och förhoppningsvis den efterlängtade topp 8-placeringen och han tackar Druidz och Ozone för supporten

Foton: Andreas Suojanen och Louis Thorell