Att göra spel på seriefigurer är ingenting nytt. Vare sig det handlar om DC, Dark Horse, Top Cow eller som i det här fallet Marvel. Varför ska vi vara mer intresserade den här gången egentligen? Det finns ett väldigt enkelt svar på den frågan, men hur bra svaret fungerar beror helt på hur allvarlig du som person känner att du kan låta bli att vara, för Deadpool har ingen kännedom om det ordets betydelse.

Det var en relativt normal dag som vi kallades till Activisions kontor i Stockholm för att bevittna High Moon Studios senaste verk tillika Deadpools första huvudroll i spelvärlden. Med en penna och ett anteckningsblock i högsta hugg gjorde jag mig beredd på en inte fullt så mörk gestaltning som andra superhjältar har varit med om senaste tiden och det skulle visa sig att min inledande inställning till Deadpool träffade precis rätt. För det vi snart skulle få se var ingen extremt mörk berättelse som försökte smyga fram ett budskap, eller en enkel kopiering av varumärket med välkända ”oneliners” utan det var en ren adaption av serien för att passa som spel. Precis så som vi vill ha det.

Inte helt oväntat börjar spelet i Wade Wilsons lägenhet, vad som var lite mer oväntat är att lägenheten stod kvar utan en extrem mängd silvertejp, men det kan förvisso vara en ren tillfällighet. Så fort som spelaren får kontroll över Wade/ Deadpool är det dags att utforska lägenheten. Det finns ett par saker att underhålla sig med som exempelvis luftgitarr, pannkakstillagning eller kylskåpslänsning. Spolar vi fram lite i handlingen är det dags för Deadpool att ge sig ut på spelets första uppdrag men innan han sticker iväg behöver han förbereda sig lite smått och det är här spelets tutorial tar vid.

För att hjälpa spelaren förstå spelet får denna tips av Deadpool och hans två inre röster som ger enkla men tvivelaktiga förklaringar på hur saker och ting fugnerar. Man märker snabbt att High Moon Studios utnyttjade varje tillfälle som fanns till att låta Deadpools karaktär lysa igenom, exempelvis när ens första tutorial-meddelande var så simpelt som ”den där knappen gör något”. När man är klar med sina förberedelser är det dags att göra det Deadpool gör bäst, och då syftar jag inte på skruvade kommentarer, utan förmågan att hugga sig fram till sitt mål utan någon tanke på vem som kanske hamnar i vägen. Med en rapp käft, vassa svärd och två rykande pistoler gör man processen kort med fienderna som kommer i ens väg och jag börjar få en känsla för hur stridssystemet fungerar.

Är man bekant vid serierna om Deadpool vet man att hans läkande förmåga gjort honom nästintill odödlig men här har man självfallet fått kompensera lite för att normala soldater ska kunna utgöra ett hot mot Deadpool. Den läkande förmågan finns dock fortfarande där och gör att jag knappast är rädd för att hoppa in i en grupp med fiender och hacka ner dem en efter en i ett tillfredställande blodbad. Kontrollen är enkel. En knapp för snabba slag och en knapp för hårda och dödliga hugg. Skulle en fiende attackera kan man med lite timing kontra detta med ett enkelt knapptryck. Vill man därefter göra det hela lite mer mångsidigt kan man även använda sig utav diverse skjutvapen, granater och andra mindre hälsosamma föremål, exempelvis en rävsax.

Striderna överraskar mig på ett väldigt positivt vis då jag förväntade mig hjärndöd buttonmashing utan dess like. Visst kommer man fortfarande långt med att bara hamra på slagknappen och hugga på fienderna på enklast möjliga vis, men att lära sig kontra, blanda in lite skjutvapen och allmänt leka lite med fienderna var mycket roligare än att hamra på en knapp och hoppas på det bästa. Efter att ännu en grupp fiender har fallit är det dags för en ny filmsekvens, något som knappast är en bristvara i Deadpools spel. Skämten som haglar över spelaren är en mix av satir, slapstick och allmänt barnslig humor; något som man förvisso förväntar sig när det handlar om Deadpool och min barnsliga sida får ta överhanden när jag går vidare igenom korridorerna och ignorerar alla dessa lik jag lämnar efter mig.

Efter att ha totalkvaddat ett par våningar, snott en helikopter och misslyckats med ett antal coola stunts var jag till slut nästan framme vid mitt mål. Visade sig att det var dags för en ny supersoldat att stå i vägen men det skulle visa sig att denne skäller oerhört mycket mer än denne bits och snart var det bara en säkerhetsdörr mellan Deadpool och nästa års pannkaksbudget. Strax därefter var uppdraget slut och trots ett klassiskt upplägg utan några uppenbara nyheter för genren Ville jag ändå ha mer. Efter att ha spenderat ett antal intjänade poäng på uppgraderingar till Deadpools arsenal passade vi på att testa utmaningsläget där man skulle besegra ett antal fiender på så kort tid som möjligt. Några medaljer senare var jag beredd att lägga ifrån mig kontrollen och verkligen känna efter vad jag tyckte.

Jag var väldigt positivt överraskad och inte bara därför att man hade lyckats gestalta karaktären väl utan även för att striderna erbjöd mer än knapphammrande och klassiska oschyssta fiendetaktiker. På samma sätt som Deadpool talar direkt till läsaren i serierna har man här lyckats föra över den delen på ett sätt som passar spelmediet bättre. Om High Moon Studios igenom hela spelet lyckas hålla den höga standard som vår session hade kan detta bli en av de viktigaste titlarna för serienördar i år, men i vilket fall är det definitivt en intressant titel för alla fans utav Deadpool.