Det är fredag och dags för en ny soundtrack-rekommendation till helgpromenaden. Har man lite koll på retrospel från tiden då Super Mario Bros. slog igenom har man säkert även hört talats om The Great Giana Sisters, där man till och med på namnet hör att det hämtat viss inspiration från Nintendos klassiker. När jag skriver viss inspiration är det en ren underdrift, spelen är fruktansvärt lika varandra. Något som däremot skiljer sig enormt är Chris Hülsbecks mästerverk till soundtrack. Som kan vara ett av tidernas populäraste. Det är dock inte det gamla Commodore 64-spelet jag tänker skriva om idag, utan den relativt nya uppföljaren Giana Sisters: Twisted Dreams.

Ännu en gång ställer jag mig själv frågan, varför inte originalet? Speciellt i det här fallet när soundtracket är så pass populärt. Den här gången är det väldigt enkelt att svara på det; inte nog med att Chris Hülsbeck varit inblandad, även Fabian Del Priore, som gjorde arrangemang av originalmusiken till DS-spelet och det svenska SID-metalbandet Machinae Supremacy har bidragit. En sak som gör just Twisted Dreams speciellt är att när man byter ”karaktär” ändras även musiken, och detta sker lika sömlöst som när man ändrar grafik i Monkey Island Special Edition.

Giana Sisters: Twisted Dreams Main theme erbjuder en väldigt bekant melodi ackompanjerat av både gitarrer, trummor och piano/synthar. Det är en riktigt mysig låt som även om den inte riktigt visar vad spelet kommer att erbjuda i musikväg, ändå hintar om att man har härlig musik att se fram emot.

Den absoluta höjdpunkten för mig är Dark Giana Track 2, vilket faktiskt är en av de första Machinae Supremacy-låtarna jag hörde. Det är norrlänningarnas tolkning av den välkända The Great Giana Sisters-låten som länkades i början. Bra tryck i elgitarrer, bas och trummor och det är en ren njutning att äntligen få spela något annat än dansspelet In The Groove till just den här låten. Jag har en tendens att föredra ”dark giana” när låten spelas, men det betyder inte att Cute Giana Track 2 är sämre. Även den blipbloppiga versionen av låten är riktigt härlig och precis som metalversionen ryser jag av välbehag när den spelas, men jag saknar ändå det härliga gitarrsolot en hel del.

När det kommer till den första boss-låten föredrar jag nästan Cute-versionen istället. Speciellt när man hör den välbekanta melodin från originalspelets Castle theme. Svårt att säga varför jag föredrar en av två nästan helt magiska tolkningar. Speciellt då Dark-versionen känns riktigt, riktigt tung. Machinae Supremacy, Hülsbeck och Del Priore visste  verkligen vad de höll på med när de skrev och tolkade soundtracket. Exakt vem som ligger bakom vad vet jag faktiskt inte, kan tänka mig att Hülsbeck skrivit musiken och låtit de andra genierna tolka dem relativt fritt, utan att avvika från melodin så den sömlösa övergången skall fungera.

Track 4 Dark och Cute är också en, eller två, låt(ar) som bör nämnas. Båda versionerna kör härliga snabba SID-arpeggion i början och går sedan över till en rätt dyster melodi full av känsla, som ändå är rätt snabb. Strax därefter kommer det en bekant melodi för att sedan gå vidare i det mörka snabba igen. Där det i Dark-versionen spelas ett härligt gitarrsolo har istället cute ytterligare en härlig melodi att erbjuda.

Jag känner att ordet härligt använts en hel del, speciellt i sista stycket, men det är nog det ord som bäst beskriver det här soundtracket. Även om ni inte är allt för förtjusta i plattformsspel, ge det en chans, eller i alla fall soundtracket. Att jämföra de olika tolkningarna är alltid skoj, men det gör sig ändå bäst när man spelar det. Twisted Dreams OST är ett soundtrack jag gärna lyssnar på när jag är ute och promenerar och rekommenderar det varmt till er, kära läsare.