Sniper Ghost Warrior var en titel jag trodde skulle försvinna och sedan aldrig bli sedd igen. Med ett generellt betyg på 4.5 av 10 så såg det inte ljust ut för City Interactives sniperspel. När sedan Sniper Elite dök upp och gjorde ett någorlunda bra intryck så vinkade jag farväl åt Sniper: Ghost Warrior och önskade innerligt att vi aldrig mer skulle ses. Men trotts det första spelets djupa skavanker och konkurrens från andra titlar så kom det ändå, Sniper: Ghost Warrior 2 är här. Håll i hatten, detta kan gå hur som helst.

Storyn i spelet är inledningsvis rörig. I introduktionen till det första uppdraget får du sjukt mycket matnyttig information på samma gång. ”Du är en soldat, det finns terrorister, här är en satellitbild, här är din kompis, GO GO GO!” Medan du spelar blir det dock mer tydligt vem som är vad och varför du är i djungeln.  Du tillhör specialförbandet ”Ghost Warriors” och ni ska försöka stoppa en terrorist i Burmas djungler. Senare i kampanjen tas du även med till Sarajevo på 90-talet samt bergen i Tibet. Märk här att när utgivarna på förpackningen skriver att spelet bjuder på en ”epic campaign” så ska det tas väldigt bokstavligt, alltså att kampanjen utspelas över olika epoker, inte att den är bildligt talat ”episk”. Faktum är att kampanjen i Sniper: Ghost Warrior 2 kommer att göra dig besviken. Särskilt besviken blir de som är hängivna prickskyttefans. Ofta är avståndet till fienden kort nog att kunna skjuta dem med pistol, och banorna är ofta små i förhållande till en prickskytts behov. Väldigt ofta undrar jag varför jag över huvud taget har ett kikarsikte på vapnet när jag i alla andra spel skjuter folk med rödpunktssikte på längre avstånd. Det är alltså svårt att sätta sig in i rollen som prickskytt. Titeln: Ghost Warrior”, utan sniperdelen skulle vara mer passande då din roll innefattar en mängd olika manövrar som är mer av en jägares roll än en prickskytts. Du kan förvänta dig mycket mer knivande och pistolskjutande än faktisk prickskjutning.

Ett realistiskt prickskyttespel tar många aspekter i anspråk, inte bara enstaka. I en genre som dessutom är så oerhört urvattnad krävs det att produkten levererar. Att påstå att produkten levererar en ”autentisk sniperupplevelse”, samt sätta citat som ”ground-breaking” på förpackningen är vilseledande. På City Interactives hemsida kan man läsa att Sniper 2 är det enda multi-plattforms, first-person, moderna skjutspelet som är baserat på prickskyttsupplevelsen. Verkligen? Det finns många spel som inte satsar exklusivt på sniperdelen (och det skulle jag inte heller vilja säga att denna titel gör) men som ändå ger spelaren en mer autentisk sniperupplevelse. Med fyra kategorier kan ju vad som helst bli unikt. ”Gigli” är den enda romantiska komedi med skådespelare som är gifta med varandra på riktigt och bor i USA… DEN ENDA! Är filmen bra för det? Nope! Desperationen är påtaglig.

sniper-ghost-warrior-2-new-screen-8

Det är en tuff genre City Interactive försöker smaka på, men om de ska få skrapa ihop några av kaksmulorna måste spelet ha kvalitet och hänga med i tekniken. Det hjälper inte att kulan tar en realistisk bana genom luften när du blott står cirka 20 meter från din fiende, för vad ska jag med kikarsikte till när jag ändå ser  fiendens ansiktsdrag med blotta ögat. Det hjälper inte heller att driva spelet med CryEngine 3 när texturen får buskar och näckrosor att se ut som utspillda färgkluttar. Kritiken kan tänkas hård, men first-person shooters bör kritiseras från alla möjliga vinklar med tanke på utbudet.

Bättre än föregångaren skulle nog de flesta hålla med om. AIn har höjt sig till normalvärdet i genren där fiender först tar skydd, sedan ser efter vart du är och till sist besvarar elden. Fiendens prickskyttar kan dock upplevas som dåligt placerade då de ofta syns i silhuett. Prickskytt-gevärets sikte känns stabilare och det går lättare att räkna ut vart kulan kommer träffa. Fortfarande så påverkar väder, vind och distans hur kulan kommer färdas, men nu får man ett mer trovärdigt resultat istället för den gissningslek man fick ägna sig åt i föregångaren. Den snygga cinematiska kulkameran från tidigare är också kvar, och det kan vara nog tillfredsställande att så långsamt som möjligt följa de långa skotten man bränner av för att till sist se kulan borra sig in i fiendens huvud.

Du kan döda dina vänner i spelets multiplayerläge. Det finns få kartor att spela på, men fler är på väg. Förvänta dig inte någon snabb action, alla på kartan har troligtvis redan hittat bra gömställen när du väl kommer in. Multiplayerupplevelsen tappar mark då du ska försöka prickskjuta på folk som redan vet att de kommer bli skjutna av prickskyttar. I andra spel där prickskytten bara är ett av elementen kan man ibland få ett övertag då fienden inte förväntar sig en sniper. Men här är ju alla snipers, och själva syftet med att vara sniper försvinner således. Det märks även i singleplayer att kampanjen är uppbyggd kring att du är sniper. Din roll blir inte en överraskning i sammanhanget, utan fiender och banor är designade för att passa en sniper. Mina färdigheter spelar inte så stor roll, utan spelet går mest på en lämplig räls vilket är oacceptabelt i ett spel som utlovar en autentisk sniperupplevelse.

Sniper2_2

Det finns dock de som äter och andas grovkaliber, ni vet dom som spelar sniper och pilbågsskytt i alla spel de kommer över och ständigt gömmer sig i skuggor. Frågan är om de ändå kommer att uppskatta Sniper: Ghost Warrior 2. Hela konceptet ”prickskytt” bygger ju på att man väljer att vara osynlig och hemlig. Men när man måste vara det, hur kul är det då? Många gånger får jag spela om samma område eftersom det är ohyggligt långt mellan spelets checkpoints. Och när man till slut efter många försök går igenom ett område med varenda fiendes placering och synfält i ryggmärgen så känns det snarare som att man klarar ett prov än att man är duktig.

Sniper: Ghost Warrior 2 får underkänt. Rent utsagt ful textur blandat med att ständigt upprepa moment i absurdum och en tveksamt ”genuin sniperupplevlse” gör tyvärr ett spelet till slut stupar, inte ens i närheten av mållinjen. Dock så är det bättre än föregångaren som i det närmaste var en tapetblomma på nobelfesten. Om du däremot är en av de få som gillade det första Sniper: Ghost Warrior så köp för all del det nya spelet, det är bättre på alla sätt.

Sniper: Ghost Warrior 2

6

Grafik

6/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

4/10