Till skillnad från Starcraft II där, jag citerar min fästman här, ”typing anything other than ”gg” is considered bad manners”, anser spelarbasen i Dota 2 liksom de övriga MOBA-spelen att det är ytterst viktigt att berätta för mig att de legat med min mamma. Låt oss dyka ner i denna del av spelvärlden och undersöka tänkbara orsaker till varför detta oförskämda beteende har växt fram. Varning, texten innehåller en hel del MOBA-jargong som kan vara svår att hänga med i om man inte är bekant med spelgenren.

Jag har blivit kallad för idiot för enklare saker än att ha tagit en enda lasthit från min carry när jag själv har spelat support. Så låt oss hoppa över diskussionen om huruvida det inte är av värde att supporten får resurser till att inhandla wards för att minska risken för oupptäckta ganks , flygande kurir för snabbare leveranser eller varför inte skor för att förbättra möjligheten till farm och lasthits på motståndarhjältar för carryn. Låt oss istället gå vidare till ytterligare tragikomiska exempel på förolämpningar. Exempelvis har jag blivit kallad homosexuell man i olika tappningar fler gånger än min katts antal morrhår. Inte nog med att det är inkorrekt, jag är kvinna och bisexuell, sexuell läggning är också fullkomligt irrelevant för någons förmåga att spela spelet. Såvitt jag vet har sovrumsprestationer och preferenser aldrig varit avgörande för seger eller förlust, såvida man inte vill tro på fotbollstränare som då och då förbjuder sina spelare älskog innan avgörande matcher.

Vissa går längre än att skriva skällsord. Förvisso ofarligt, anser de att jag borde ägna mer tid åt onani. ”Go fuck yourself” har jag nämligen valt att tolka som en annan medmänniskas försökt till att normalisera självsex i en stundtals moraliskt hårt hållen verklighet. Tack för stödet, det behövdes verkligen! Om någon är osäker på hur de ska påbörja denna aktivitet har jag några snabba lösningar på problemet. Skjut exempelvis det sista dödande skottet på en motståndarhjälte, eller varför inte gå så långt som att ge tips på en taktik och du kommer få jackpot! Din medspelare kan nu komma att gladeligen tala om för dig att hen tänker ha sex med dig. Närmare bestämt våldta dig. Våldta. Det är ordvalet som används. Det hände mig häromveckan, men hotet bestod i att jag skulle bli gruppvåldtagen, vilket i och för sig var relativt humoristiskt med tanke på att min lagkamrat spelade Meepo.

Min teori är att de som skriver denna typ av förolämpningar och hot tillhör en av två kategorier av spelare. Antingen de som är frustrerade och därför uttrycker sig olämpligt, eller de som av vana uttrycker sig på detta vis för att de har lärt sig att det är så man gör. Förolämpningar av den typ jag tagit upp, även kallat flaming, är vanligt idag. Det krävs inte mycket efterforskningar för att hitta exempel på berättelser av den typ jag tagit upp av min text, samt de som tycks tillhöra den förolämpande gruppen som ger sin sida av saken. En stor anledning till denna enorma frustration kan vara det faktum att man i ett MOBA-spel tvingas spendera relativt lång tid utan möjlighet att fly utan konsekvenser. Det medför oftast någon form av straff att lämna en match man upplever som slöseri med ens tid och kanske till och med mentala hälsa. För precis som någon vill lämna en match och skrika sig hes över att hen just blev dödad först kan jag vilja lämna en match för att jag upprepat blir kallad jävla bög. Är det underligt att man blir irriterad? Vad gäller Dota 2 kan jag bara hoppas på en forfeitfunktion så snart som möjligt, allra helst redan igår!

Så förutom att ett gäng spelare av olika kulturell bakgrund stängs in tillsammans och förväntas kunna samarbeta, vad mer kan vi ha för intressanta faktorer att ta hänsyn till? En Starcraft 2-spelande vän informerade mig om att det finns ett intressant fenomen som heter Dunning–Kruger-effekten. Kortfattat går den ut på att den som är inkompetent är oförmögen att förstå att denna är inkompetent. De tror alltså att de är bättre än vad de är och kan inte se motsatsen. Hur frestande det än kan låta att bara avfärda alla som irriterar just en själv som imbeciller tror jag dock att sanningen snarare ligger åt det som kallas kognitiv dissonans. Ytterst förenklat återigen, går denna teori ut på att en människa känner obehag när den egna bilden av en själv inte stämmer med den situation som hen nu befinner sig i. I ett försök att få bukt med obehaget använder vi oss av olika försvarsmekanismer, däribland bortförklaringar. En spelare som anser sig vara duktig kan med andra ord känna obehag när hen precis har gjort ett misstag. För att hantera detta kan spelarens första reaktion vara att se vad någon annan kan ha gjort fel. Sade verkligen någon till om att Centaur var borta från sin lane? Var det ordentligt wardat? Varför följde ni inte med mig, jag pingade ju! Han hade sån tur som precis försvann in i skuggan. Ni förstår principen, och jag lovar att ni har utövat det minst en gång i era liv! Problemet med kognitiv dissonans är nämligen att det sker mer eller mindre omedvetet. Vet man om fenomenet är man däremot bättre rustad för att hantera det.

Min andra teori som rör kategori nummer två är att det har skett en normaliseringsprocess. Spelare som introduceras till det nya spelet insuper det negativa verbala kommunikationsskick som redan är implementerat. De kan helt enkelt inte undvika det och vänjer sig. Exempelvis skulle många av oss höja rätt rejält på ögonbrynen om dagisbarn skriker hora medan många av oss knappt bryr oss om tonåringar säger det till varandra om varandra. Men lugna dig lite nu gumman, det är ju bara ett spel vi talar om, kanske många av er invänder nu, det är ju inte på riktigt menar ni. Tänk nu till lite. Om jag spelar ett spel där en spelkaraktär hotar mig med något så extremt, men ändå ytterst vanligt, som fysiskt våld, kommer jag som spelare antagligen få göra ett val som jag därefter utför genom att styra min spelkaraktär. Det är bara ett spel. När en spelare som sitter bakom en datorskärm och styr en Dotahjälte skriver att hen ska våldta mig, att jag är en jävla bög och att jag borde avinstallera både spelet och ta mitt liv, då är det inte längre en spelkaraktär som skriver de här orden. Det är inte Tinker som hotar Chaos Knight med repressalier utan det är en annan människa som hotar mig. Det är inte bara ett spel. Det är människor som är taskiga mot andra människor.

Nya spelare kan bli chockade över den fientliga miljön som tycks florera i MOBA-spelens värld. Jag läste en Dota 2-recension på PC Gamer av Rich McCormick som till sist gick ut mer på att beskriva den ogästvänliga miljön istället för spelmekaniken, helt enkelt för att han, jag gissar nu, blivit så fullständigt överrumplad men fascinerad av klimatet. Så vad kan vi göra? Sluta beté oss oförskämt. Punkt. Föregå med gott exempel för att visa ett annat sätt att vara, ett bättre sätt att vara. Och så slutligen, kanske det svåraste av allt, visa lite ödmjukhet.