PETA, People for the Ethical Treatment of Animals, är åter på krigsstigen mot spelbranschen. Denna gång är det Ubisoft’s Assassin’s Creed 4 som är i fokus eftersom de enligt PETA glorifierar valjakt. Detta är absolut inte första gången PETA starkt kritiserar vissa val spelbranschen har gjort. Bland annat har Pokémon pekats ut som ett spel som lär barn att djur endast är till för nyttjas och utnyttjas och att detta beteende i sin tur lett till mobbning bland barn. Vet ni vad jag tycker? Att detta är skitsnack och att kampen för att rädda digitala djur är ett hån mot varelser av kött och blod.

Bakgrunden till den här artikeln ligger i att PETA anklagar Ubisoft’s senaste uppföljare till spelserien Assassin’s Creed för att glamourisera valjakt, vilket är ett möjligt moment i spelet. Assassin’s Creed 4: Black Flag är som titeln antyder satt under 1700-talets piratvälde i Karibien. En historiskt intressant tid enligt spelskaparna, och vilket är klassiskt för just denna spelserie där olika epoker valts ut för varje spel. PETA menade på att ”En vanlig Svensson som spelar spelet i sin mammas källare i säkerheten och tryggheten av det egna hemmet kommer känna en känsla av framgång genom att döda den här valen”. Ubisoft’s Stone Chin bemötte kritiken genom att svara att ”Vi står inte för olaglig valfångst, precis som vi inte står för en pirats livsstil, plundring, kapning av fartyg och dekadens”. Är inte detta kontentan så säg? Spel är inte verkligheten.

Sant är att spel, liksom media i övrigt, har förmågan att påverka människor. Precis som David skriver i sin artikel ”Kan innehålla spår av nötter” har han inte blivit våldsam av våldsspel. På precis samma sätt tror jag att man inte blir en djurplågare av spel som tillåter en att döda djur. Jag har spelat World of Warcraft i flera år, och många av de uppdrag man får går ut på att döda djur till höger och vänster. Det kan vara för köttets skull, för pälsens skull eller för att de är ett hot mot byn där man befinner sig. Anledningen spelar egentligen ingen roll, man gör det ändå. Och vet ni vad som händer sedan? De återuppstår. Däri ligger den enorma skillnaden mellan digitala djur och verkliga djur. Verkliga djur upplever sin värld och känner den. Digitala djur gör det inte. Verkliga djur kan dö och känna ångest och lidande. Digitala djur tittar på klockan och väntar på att få kliva in i spelvärlden igen. Tror ni spelandet har fått mig att gå och slå ihjäl djur på gatan? Givetvis inte! Till sommaren är jag tvärtom legitimerad djursjukskötare och kommer arbeta med att förebygga skador hos djur samt vårda och behandla dem.

PETA har även skapat en egen verision av Pokémon med sloganen ”Gotta free ’em all”, där man spelar som pokemons för att befria sig själva från tränare som ser minst sagt galna ut. Ens egna attacker heter bland annat ”Gruppkram” och ”Protest” medan tränarna inte drar sig för att kasta gift, stryphalsband och utföra svanskuperingar. Tala om indoktrinering! PETA menar på att originalspelet Pokémon gör att barn lär sig att det är okej att utnyttja djur för slagsmål och att det i förlängningen gör att barn börjar mobba andra barn. Först och främst vill jag säga att mobbning är ett betydligt mer komplext fenomen än så. Mobbning uppstår till följd av problem med trygghet, uppfostran, kommunikation och gruppdynamik, inte till följd av ett spel. Det är ett hån mot barn som dagligen utsätts för denna terror.

Peta2

Vid första anblicken kan Pokémons grundkoncept te sig illa. Du ska fånga djur, träna dem och sen låta dem slåss mot varandra. Det låter värre än det värsta hundslagsmål. Argumentet att våld mot virtuella djur skulle få människor att begå våld mot riktiga, levande, kännande djur är dock lika riktigt som att våldsspel får människor att skjuta folk på gatan och att Marilyn Mansson får människor att begå satanistiska dödsritualer. Vad som saknas är väl snarare närvarande vuxna generellt. Det finns en anledning till att det finns åldersgränser på spel, precis som på film och TV-serier. Vissa spel måste förklaras, och upplevas av barn tillsammans med vuxna, precis som resten av världen! Etik och moral är senast jag lärde mig något om det inte något vi föds med. Vi lär oss vad samhället anser är okej och bildar till slut egna uppfattningar och mångt och mycket.

Slutligen upprörs jag av att PETA späder på myten om den ensamma socialt utstötta gamern som sitter ensam hemma i sin mammas källare. Är det verkligen så här de uppfattar oss gamers? I sådana fall kan jag förstå varför de tror att vi är kapabla att tycka om dödandet av riktiga djur för nöjes skulle, utan förmåga till eftertanke och medkänsla. Dock skulle jag vilja påstå att organisationen i sådana fall är ovanligt inskränkt och tycks ha förlorat förmågan till genuina efterforskningar. Vi gamers har som gemensam nämnare att vi spelar spel. Vilka spel vi spelar är däremot oändligt många. När vi har spelat klart går vi alla till någon sysselsättning. Någon till sängs, någon studerar till dataingengör, en annan kör till ett katthem för att hjälpa till ideellt medan ytterligare andra arbetar som veterinärer.

Peta3

Jag skulle vilja vara så fräck att jag vågar påstå att en översvämmande majoritet kan skilja på digitala djur och riktiga djur likväl som pixlar som skjuts sönder och riktiga människor som lider, och att oförmåga till empati för djurs och människors välbefinnande inte har med antalet djurdödande speltimmar att göra. De som umgås med djur och människor lär sig att uppskatta dem. Så låt oss umgås!

Tidigare artiklar om PETAs kritik mot spel finns att läsa. För att läsa om Marios Tanookidräkt klicka här. Är du istället intresserad av PETAs tankar kring dödandet av en råtta och hur det påverkar den unga manliga målgruppen kan du klicka här.