Det var en dag som i princip var som alla andra, fast inte för oss utvalda på den här redaktionen. Visst har vi varit på pressvisningar förr och nog känner man igen den kliande känslan i fingrarna när man är på väg att testa ett spel före den stora massan, men det var inte vad som gjorde denna dag speciell. Detta var dagen när jag direkt skulle ifrågasätta ett beslut direkt riktat mot en utvecklare och spelet det gällde var Fuse.

03_hallway

Den biten skulle dock komma senare och till att börja med skulle vi testa spelet. Fuse hade inte det yttre som jag fastnade för under den fyndiga trailern man tidigare hade sett, men det tog inte många minuter innan jag insåg att det inte heller var den superverkliga och ultraseriösa shootern jag trodde att det hade förvandlats till. Att välja sin favoritkaraktär var inte helt lätt men när jag i grund och botten fick välja mellan infiltratör, kryppskytt, medic och en tank var det den sistnämnda och hans finurliga sköldpistol som verkligen tilltalade mig på ett sadistiskt vis.

Vi startade upp den testnivå från kampanjen i Fuse som vi skulle få spela och efter att jag totalt misslyckades med det inledande smygmomentet började skotten vina till höger och vänster om karaktärernas huvuden. Snart hade man börjat experimenterat med de olika karaktärernas egenskaper för att både plocka fienderna snabbt, effektivt och på ett lite mer underhållande vis. Det må vara trevligt att bli osynlig och plocka fienderna en efter en, eller att med ett armborst trycka in exploderande pilar i motståndarna, men de egenskaper som verkligen gav mig mersmak var sköldpistolen som kunde samla in fiendernas skott och skicka tillbaka dessa med en oerhörd kraft och ett vapen som jag inte kan förklara mer specifikt än att det skapade små svarta hål som sög in fienderna till ett plågsamt slut.

04_palace

Att man snabbt kunde byta mellan karaktärer med ett enkelt knapptryck var helt klart en trevlig funktion för de gånger man inte kunde spela fyra stycken, vilket även var sant denna gång då vi bara var två från redaktionen som kunde spela samtidigt. Vad som skiljer den här kampanjen i Fuse från spel i samma genre förutom spelets huvudkaraktärer och deras egenskaper var svårt att sätta fingret på. Det finns en tillfredställande känsla där när man utnyttjar sina Fuse-krafter och lyckas skapa kedjereaktioner av effekter som eliminerar fiender men samtidigt var nyheterna inte fullt så tydliga att jag vågar ge någon form av utlåtande på en gång.

Något som däremot kändes fräscht och som föll mig väldigt mycket i smaken var den twist som hade färgat spelets Horde-läge. Det spelläge som i normala fall låter spelarna söka skydd för att besegra stora grupper av fiender blev här istället uppdragsbaserat likt den multiplayer man ser i Mass Effect 3, där man på olika sätt uppmanas att jaga fienden snarare än att trycka i ett hörn och vänta. Det kan låta som en enkel förändring och i grunden är det verkligen det, men det är också ett så pass ovanligt förhållningssätt till detta spelläge som börjar bli allt vanligare att jag inte kunde göra annat än låta mina jaktinstinkter ta över och göra mitt bästa för att lite sniket plocka mest fiender och poäng utav alla i mitt lag.

02_Whistler

Vad tror vi då om Fuse? Jag är väldigt positivt inställd till hela upplevelsen. Visst finns det fortfarande några frågetecken som vi inte riktigt kunde få grepp om under vår korta spelsession, exempelvis kampanjens längd eller om spelets gameplay kommer kännas varierande även efter första uppesittarhelgen. När jag nu försökte smälta spelsessionen var det bara att passa på medan järnet var varmt och ställa ett par frågor; hur det gick med det kan ni se i videon här nedanför men personligen tror jag att Insomniac fortfarande har den där speciella uppfinningsrikedomen som krävs för att det här ska fungera i längden.