Något jag alltid brukar vara rädd för när jag testar en remake av ett gammalt spel är att de ska ha misslyckats på något vis, speciellt musiken är något jag är extra rädd för att den ska vara ”slaktad”. Det var dock inte fallet med Ys: The Oath in Felghana. Anledningen till detta är helt enkelt att jag aldrig hade spelat Ys III: Wanderers from Ys. Det kändes med andra ord som ett ”nytt” spel på alla sätt för mig, och som ni kanske förstått föll jag för musiken.

Det blir alltså lite omvänd ordning för mig när det gäller soundtracken, och anledningen till att jag väljer just remaken som veckans soundtrack är för att jag tycker det är riktigt välgjort och jag nästan hellre lyssnar på det då instrumentvalen passar kompositionerna väldigt bra, och det känns faktiskt lite fräschare än det från Ys III. Vad har då detta soundtrack att erbjuda? Mycket distade gitarrer och trummor i snabba uppeppande låtar, något som gjorde spelet till en ren fröjd att spela. Det finns självklart lite lugnare låtar också, och som vanligt vill jag beskriva dem som vackra och stämningsfulla. I de låtarna är det en hel del pianon och synthstråkar, precis som det ska vara i ett RPG.

Låten som sticker ut mest i soundtracket är nog Prayer for Love som ändå är en ganska snabb låt som framförs med enbart orgel. Jag tror jag nämnde det när det var Chrono Cross tur att medverka i den här serien, men just orglar är jag väldigt svag för, i alla fall om melodierna faller mig i smaken. Det har kompositören bakom det här stycket lyckats väldigt bra med och det är en låt jag kan rekommendera varmt, speciellt i den version som fick vara med i The Oath in Felghana.

Den första låten jag riktigt fastnade för är också en av de första man får höra, precis när huvudkaraktären ska ge sig ut på sitt äventyr, The boy’s got wings. Det är precis en sådan låt jag vill höra när ett actionfyllt äventyr fullt av svärdssvingande och missbrukande av magiska attacker sätter fart. Det är en av de mer ”elektroniska” låtarna jag fallit för. Jag tror att de ord jag kan komma på som beskriver den bäst är lagom snabb och väldigt medryckande.

Strax efter det kommer Illburn Ruins, som är ett lite lugnare stycke, men den ger mig ändå ungefär samma känsla som den förra låten. Även Be careful och Valestein Castle bör lyssnas igenom. De två låtarna är några av de lite rockigare på soundtracket och är de som etsat sig in i mitt huvud bäst förutom de låtar jag redan nämnt, tillsammans med den mäktiga The strongest foe. För att i alla fall få med en riktigt lugn och fin låt så måste jag passa på att rekommendera Morning of Departure. En riktigt mysig låt som bra representerar den kategorin av låtar.

Även om jag inte hade spelat originalet och avnjutit melodierna i dess originalutförande blev jag barnsligt förtjust i soundtracket till spelet, som även det är riktigt underhållande. Det finns många bra låtar utöver de jag nämnt i den här texten och även om ni inte spelar spelet, vilket ni borde, kan soundtracket vara värt att försöka få tag på.

Ys: The Oath in Felghana

XSEED Games

XSEED Store
Vill du vara med och påverka vad som kommer vara med i kommande veckors ”Veckans Soundtrack”? Skicka då ett mail till marcus.nilsson@ctrlaltelite.se så kommer jag försöka kolla upp din rekommendation så fort som möjligt. Var gärna så detaljerad som möjligt med vad du gillar med soundtracket i fråga och självklart kommer den som rekommenderar något nämnas i texten.