Det är inte varje dag jag bakar en kaka full med whoop-ass. Man tar ett stort mått industrialism, en liter sprit, och en nypa bad guys, helst av märket ”Maffia”. Glöm inte att ta ett paket av ”den gamla rollspelsskolan”, men det är absolut inget måste. Omerta heter spelet, som känns som en hel mix av olika spel, och vi har recensionen här.

Omerta tar sin start i ett 70-80 tals inspirerat USA. Polisen är korrupt och uppköpta av diverse mafiosos, och det är där som din spelarroll gör entré, och det är ingen liten entré det heller. Du tar dig ann rollen som en mafiaboss som ska ta över landet och bli the big don. På vägen kommer du få lära dig diverse om olaglig sprithandel samt hur man enkelt kan råna den vanliga människans bostad, tjäna en hacka och betala polisen en bråkdel för att komma undan. Mafiavärlden i ett nötskal helt enkelt. Spelet bjuder egentligen inte på några större överraskningar. Spelaren kastas direkt in i hetluften men får givetvis en liten introduktion först. Under introduktionen får du lära dig att känna båda rena och smutsiga pengar. De rena pengarna används till att muta och köpa advokater, polischefer och åklagare. De rena pengarna tjänas genom att man driver en fotbollsarena, boxningsring eller teater. De smutsiga pengarna är de som får dig att bli känd bland alla andra mafias, men även de som gör polisen mer intresserad av dig och vill sätta dig i fängelset. Pengarna tjänas genom att att brygga alkohol och sälja på svarta marknaden, råna villor eller butiker, eller bedriva allmän olaglighet i form av strippklubbar eller pengatvätt.

Omerta: City of Gangsters är ett väldigt mörkt spel, men ett spel som handlar om uppgörelsen mellan gangsters och sprithandel ska vara lite så, mörkt och obehagligt. Spelet spelas från ett fågelperspektiv där man är placerad i en stad. Beroende på hur långt man har kommit, desto större städer kommer vi försöka ta över. I staden finns det en hel del vanliga lägenheter som går att råna för smutsiga pengar. Det finns en del butiker som även de går att råna, men även att ta över. När vi rånar en butik erhåller vi antingen alkohol eller vapen, detta i sin tur använder vi för att sälja vidare till olika kretsar. Det som faktiskt är skönt är att man inte behöver hålla koll på så många olika resurser. Vi använder oss av alkoholen för att antingen sälja vidare, eller muta någon i en bar för att få information om exempelvis motståndares mafianästen. Vapen använder vi också i syfte av att köpa information, eller råna banker. Pengarna används som resurser att köpa tomma lokaler, uppgradera våra mafiosos och även uppgradera vårat gömställe.

Spelet kommer flyta på med köp och sälj-handeln och ditt jobb att ta över staden, tills det att du stöter på motståndarna. Motståndarna är likt dig mafiasnubbar som vill ta över staden. När detta sker går vi över till det som är mest intressant med Omerta. Innan vi går in i fightingläget får vi välja vilka av våra gubbar som ska få följa med. Alla gubbar som finns representerade i spelet har alla olika egenskaper och färdigheter. En del är bättre på att slå ned sina motståndare, medan andra föredrar vapen. Karaktärerna har även olika egenskaper i form av livpoäng (Healthpoints), stridspoäng (Action points) och förflyttningspoäng (Movepoint), och 4 olika färdigheter som kan användas. En som gillar att slås har exempelvis en slagknapp, en knapp som sparkar motståndarna mellan benen, en som gör att motståndaren blir svagare och en som ger den egna spelaren liv tillbaka. Alla de 4 olika färdigheterna kostar olika antal Stridspoäng (AP). Omerta: City of Gangsters spelas utefter en tur-baserad spelregel, det vill säga att först får du flytta en av dina gubbar, sedan får motståndaren flytta en av sina och så fortlöper fighten. På den lilla bana vi nu befinner oss finns det alltid en hel del gömställen, bakom kartonger, balkonger, bakom väggar och liknande, och det är nu det strategiska arbetet börjar med Omerta. Det gäller att lyckas gömma sig, men samtidigt ta sig mot fienden och dräpa dem. Hur du gör detta är nu upp till dig, och just det här läget kan ge spelaren en hel del moment där man känner att Omerta är ett riktigt bra spel. Just detta moment är det som lyser genom som det starkaste i spelet.

Det är svårt att motivera sig, bana efter bana, att bygga upp ett emperium och ta över staden, för att en timme senare börja om från början som om ingenting har hänt tidigare. Man lämnar inga direkt fotspår efter sig, utan ny stad, nya kontakter. Spelet är trots allt väldigt grått, men musiken som är väldigt jazz/blues-inspirerad är något som ändå får en att sitta och nynna med under spelsessionerna, men det är inte mycket mer än så. Efter ett par timmar blir ögonen trötta av den tråkiga färgen och atmosfären. Visserligen har jag personligen aldrig varit ett fan av rollspel av den gamla skolan, det vill säga tur-baserat kurragömma, men det är faktiskt den delen av Omerta: City of Gangsters som verkligen lyser igenom som det mest slagkraftiga. Varje fight är den andra olik, och beroende på den uppsättning gangsters du går in i fighten med, kan göra fighten så enkel som att ta godis från småbarn, eller så svår för att du saknar en viss färdighet, att du kommer ALT+F4 ut från spelet och lägga dig i sängen och gråta. Det är svårt att se sig bli belönad av något i Omerta, utan det hela känns mer som en jobbig upplevelse att ta sig igenom.

Omerta: City of Gangsters

5

Grafik

5/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

3/10