Återigen tar jag mig an Might & Magic, serien som har underhållit oss i decennier. Jag ska ännu en gång förtrollas av hjältar och mörker, himlar och helveten, det goda och det onda. Denna tolkning av serien ter sig som ett kortspel. Ett kortspel som vid första anblicken kan verka mycket likt ett annat kortspel som handlar om magi. Jag tar mig några timmar genom spelet och inser efter den tiden att jag har härdats… Härdats av all skit som en pengahungrig spelbransch trycker ut månad efter månad. Jag har härdats av alla rip-offs, av all felinformation, av alla ouppfyllda förhoppningar, samt alla uppföljare. Det är så många titlar, varumärken och idéer som kramats ur till sådan torrhet att man undrar om det någonsin kommer gå att rädda, som om varje idé är spelbranschens sista disktrasa.

Därför får Might & Magic en otroligt partisk första bedömning av mig. Jag ville kräkas över det, skicka tillbaka det. Det är för det första en spin-off på en redan etablerad titel, vilket verkar pengamjölkande. För det andra är det free-to-play, vilket också upplevs pengamjölkande tack vare alla mikrotransaktioner. För det tredje är det inte ens ett riktigt spel, det är ett kortspel, vilket är lika med en relativt kort utvecklingsprocess, och därför, ännu mer pengamjölkande. Jag blev, milt uttryckt, provocerad av konceptet. ”Att utgivarna ens har mage att be någon recensera det här, vad tror dom?”, tänkte jag.

en_07_preview (1)

Men jag hade fel. Efter att ha gått upp några levlar i spelet, tjänat ihop lite guld, och därigenom kunnat köpa mig en bunt nya kort så lossnade det. Det finns en enorm strategisk aspekt i spelet, precis det som ett kortspel bör ha. Själva upplägget av spelplanen skiljer sig lite från andra kortspel som handlar om magi, men man vänjer sig snabbt. Spelets tutorial förklarar det mesta så bra så de flesta borde förstå. Något som skiljer Duel of Champions från andra digitala kortspel är möjligheten att bygga ihop sin kortlek precis som man vill ha den med spelets alla kort till förfogande, och där, kära vänner, har ni också spelets stora strategiska aber.

Att bygga sin kortlek själv innebär att du kommer förlora i stort sett varenda match i flera timmar, tills du genom försök efter försök börjar lära dig vilka kort som spelar bra med vilka, att du saknar en särskild korttyp eller i vilken ordning du ska spela korten. Minsta misstag kan kosta dig en match. Men efter dina svåra läxor blir du en flexibel och otroligt dynamisk mästare. På detta sätt har konkurrerande kortspel med magitema halkat efter en bit, medan Duel of Champions stolt kan lyfta pokalen för bästa digitala kortspel. Det enda jag saknar är en slags marknad, där spelare kan köpa och sälja kort till varandra.

en_05_preview

Korten och spelplanen är snyggt designade. Spelmenyn är inte lika tilltalande. Musik och ljudeffekter håller genreklassisk stil med stråkar och körer som sjunger episka skalor, medan ljudeffekterna låter som vanlig spelmagi. Inga överraskningar här inte.

Även om spelet är bra (vilket det är), så skulle jag inte lägga pengar på det. Det saknas någon liten detalj här och där, bland annat marknaden jag nämnde innan, samt några mindre designmissar. Det känns opolerat, speciellt i menyerna där det är plottrigt och alldeles för mycket information. Därför dröjer det heller inte länge innan någon utav valfångarna i spelbranschen skjuter ihjäl den här fina skapelsen och gör syntetiska supervalar av späcket som blev över.

 

Might & Magic: Duel of Champions

7

Grafik

7/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

7/10