Det är mycket länge sedan som jag fastnade för ett PC-spel, förutom Guild Wars 2 förstås. Det finns ytterst lite som imponerar mig när det gäller PC-spel, och det ytterst lilla lyckas Double Fine Productions hitta i deras spel ”The Cave”, som även finns till konsol. Spelet som stundtals mixar svart humor med en sarkastisk berättarröst i helmysiga miljöer gör att The Cave fungerar för mig, och det fungerar helt utmärkt.

27013PAX_02

Sett till ytan så är The Cave som precis vilket annat äventyrsspel som helst. Karaktärerna som finns representerade är klassiska stereotyper av hjältar. Vi har riddaren, rymdvarelsen, professorn, munken, tvillingarna och sist men absolut inte minst, hillbillyn. Men det är precis här som det hela blir intressant med just The Cave. Med hjälp av en berättarröst kommer vi att tas igenom ett äventyr som kommer få nästan alla spelare att hisna av förvåning. Jag säger nästan alla, för det krävs ett sinne för humor för att spela detta, och det har ju som vi alla vet inte alla. Varje karaktär är i grottan av en specifik anledning. Riddaren är där för att visa sin modiga sida för sin potentiella, framtida prinsessa. Forskaren är där för att få en klarhet i varför grottan kan prata. Alla karaktärer har en mörk hemlighet, en hemlighet som kommer avslöjas av den synska, sarkastiska, ensamma lilla grotta som under spelets gång pratar med oss spelare, och förklarar i förväg vad som händer.

Det är svårt att specificera en genre där The Cave passar in. I grund och botten är det ju ett äventyrsspel, men under spelets gång stöter vi på så många olika moment som skulle kunna placera spelet i en helt egen genre. Spelet spelas med hjälp av tangentbordet och musen, i en hybrid av ett plattforms-spel och peka-klicka-äventyr. Därav låter vi det stå som ett äventyrsspel. Spelet är fyllt med klurigheter, en del svårare än andra, och ett ställe i början av spelet definierar verkligen hur simpelt det egentligen kan vara. För att inte avslöja för mycket, så handlar det mestadels om ett designfel än något annat kan jag tycka. Du springer runt med ett vykort, en hink och ett batteri. Med hjälp av omgivningen ska du ta dig vidare, och när du efter dryga timmen suttit fast och kommer vidare, slår man sig hårt för pannan, tar tag i det och börjar tänka simpelt. Nästa pussel däremot, där måste vi istället tänka efter en hel del för att ta oss vidare. Negativt absolut, men det är ingenting som förstör spelupplevelsen något markant. Ständigt ”hoppar” grottan på dig med sarkastiska fraser som verkligen tvingar fram flinet och även ett litet skratt då och då. Framför allt dom tillfällen när du suttit fast på ett ställe, och tar dig vidare.

27021PAX_15

Men i ett spel som The Cave är det upplevelsen som räknas. Det finns, som i precis vilket annat spel som helst, saker som inte fungerar som det ska i spelet. Exempelvis, och det jag tror är av nackdelarna med att spela det på PC, är att kontrollen ibland inte vill reagera när en viss sak ska utföras. Det jag har haft stora problem med är framför allt att hoppa mellan olika plattformar och ramlar allt för ofta ned. Antingen är det jag som är på tok för van med att spela konsol-spel, eller så är det faktiskt en liten fördröjning från det att knappen trycks ned, till det att karaktären hoppar. Det gäller dock inte bara hopp, utan även när man ska använda sig av omgivningen eller objekt för att placera dem på ställen, även där fallerar kontrollen och gör hela spelupplevelsen stundtals jobbig och dryg att uppleva. Det som däremot lyfter upp en genom hela äventyret är just grottan och hur den responderar till saker du gör, exempelvis då ramlar ned ifrån en plattform.

I The Cave spelar man inte bara som en karaktär, utan man börjar med att välja tre karaktärer som blir de karaktärer vi får spela igenom spelet med. Karaktärerna i sig har inga direkt skillnader, förutom att de alla har olika slut. De tre karaktärer vi väljer vid starten kommer vi även få byta emellan för att ta oss igenom vissa fällor. Detta går även att lösa med hjälp av kompisar, om man tycker det är för mycket att hålla koll på. Risken där finns dock att en spelare blir stillastående en längre tid, medan andra spelare försöker komma på lösningen på ett pussel, men kul att funktionen finns. Det går heller inte att misslyckas. I den mörka grottan stöter vi på faror som lurar i form av fiender, fällor eller bottenlösa hål rakt ned till jordens medelpunkt. Men när man råkar ut för en av dessa fadäsen, så teleporteras gubben tillbaka till närmsta checkpoint, och spelet fortsätter.

26592Cave07

Double Fine Studios lyckas måla upp en underbar men avskärmad värld framför våra ögon. Omspelarvärdet finns till viss del även där. Varje karaktär har sitt eget slut, men det kräver att man spelar om hela spelet för att se just den specifika karaktärens slut, vilket betyder att man ska spela om samma spel, samma pussel, inga som helst förändringar sker, minst 7 gånger för att få se alla sluten. Första och andra gången fungerar det, för då är det alltihopa fortfarande så pass nytt, men efter det blir det mer ett jobb bara för att kunna säga till sig själv och sina vänner att; ”Jag har sett alla sluten i The Cave, så det så”. Eftersom jag har svårt med PC-spel i allmänhet, blev det här helt klart en frisk fläkt i djungeln av spel. Double Fine Studios blandar två otroligt stora genrer, och ger det sin egen lilla krydda.

 

The Cave

7

Grafik

7/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

7/10