Videorecension – DmC: Devil May Cry

Dante är tillbaka i ny skepnad i denna reboot till Devil May Cry-serien. Spelet har fått otroligt mycket kritik för det spåret man har valt att gå med serien, och att man för en gångs skull spelar på spelets namn, Devil May Cry. Här får vi äntligen se ett spel där man vågar ta ut svängarna och bjuda på något extraordinärt. Miljöerna är mörkare, stämningen är hemskare och spelet i sig är ofantligt mycket mognare. Ninja theory flörtar med en äldre publik och spräcker kritiken som man fått på förhand genom att leverera ett actionlivat, moget och blodigt spel. Applåder Ninja Theory, applåder.

DmC: Devil May Cry

Grafik

8/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10

Hemsida för DmC: Devil May Cry

Om Skribenten

Robert Nilson är uppvuxen med spel, ända sedan han fyllde 10 år har han fått bråkat med sina syskon om vem som ska spela på Nintendo 8-bit. Det gick så långt att Roberts föräldrar gjorde upp ett spelschema som man fick skriva upp sig på. Utöver det studerar Robert idag till lärare, språk, matte och idrottslärare för högstadiet och gymnasiet. De timmar som han inte spenderar i tråkig litteratur spelar han rollspel, japanska sådana. Värt att nämna är att Robert även ställt upp i Halo SM på Xbox back in the days, samt närmar sig 100.000 gamerscore på sin Xbox 360-profil. Robert frilansar även som fotograf i Uppsala, och har fått en hel del bilder publicerade i UNT, Ung Vuxen och Skolvärlden.

1 Kommentar

C. Magnerholt 7 mars, 2013 at 19:45

Jag är grymt besviken på gruppen som gjort soundtracket – Combichrist – från att varit rätt hård EBM så går dom och blir riktigt tråkrockiga.

Kommentera Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Videorecension – DmC: Devil May Cry