Jag tänker mig att Sine Mora är ett spel du skulle uppskatta. En europeisk spelutvecklarstudio vars frukost, lunch och middag och formativa uppväxtår bestått av att studera den japanska shooterscenen är ansvariga. Tänk dig att deras produkt, sprungen från  dessa år av studier av japanska spel – kommer till dig med uppgiften att få dig att uppskatta deras produkt som vore den sprungen från ett annat land än tja, säg Ungern? Ett ungerskt spel är alltså här och vill självsäkert ta plats bland de tidigare, nästan uteslutande japanska spelsuccéerna av 2D-shooters. Det gör ett ganska förträffligt jobb att förklä sina rötter som så kallad euroshooter, och bara koncentrera sig på speltraditioner du möjligtvis uppskattat i tidigare år.

Historian om hur japanska Grasshopper Manufacture kontaktade ungerska spelutvecklarna är intressant i sig, inte minst för att resultatet av deras korsbefruktning blev så pass gynnsam. Theodore Reiker som har rollen Creative Director närmade sig i ett tidigt stadium japanska Grasshopper Interactive och lär ha haft med sig en grundläggande tanke om ett japanskt shmup, tydligt inspirerat av det nära ikoniska japanska spelet Battle Garegga, men i steampunk-miljöer och en tydlig europeisk prägel. Grasshopper Interactive var vid den första perioden upptagna med Shadow of the Damned, men tog sig an att till slut släppa spelet – att distribueras digitalt i ett lite ovanligt, kreativt samarbete. Spelets 13 bossar är till exempel designade av den mekaniska designern från animen Neon Genesis Evangelion, medan själva utvecklandet av spelsystemet och grundidén utvecklats på ungersk mark.

Det är nästan svårt att prata om spelet utan att fråga ”Minns du…?” och börja prata om spelen som fanns att prova i lokala pizzerian under 90-talet, till synes enkla tvådimensionella ting som gäckade  med sin svårighetsgrad och sina regnbågsexplosioner och skenande rymdfarkoster i rasande fart. Där har du nyckeln till vad de ungerska utvecklarna gått efter. Där har du receptet på den, faktiskt, succé som de återvunnit.



Sine Mora liksom förutsätter att du är här för att älska det.
En vän till mig brukar skämtsamt säga att när andra tyckare i kultursammanhang skämtsamt kallar sig för haters så är han en lover. Jag skrockar lite och säger att så kan en ju inte säga. Sine Mora är lite likadant – så här kan en väl inte göra? Få spelutvecklare har lyckats buffla sig in på spelhimlen som västerlänning och grundläggande förstå någonting så urbota japanskt förut och framgångsrikt kopierat det. Spelet förstår dig oavsett var du kommer från. Allt det begär är att du älskar det lite tillbaka. Spelkontrollen är enkel att förstå till en början och belönar verkligen den som tar sig tid att gå igenom de små detaljer av bonushantering som erbjuds, samt att verkligen vara uppmärksam de svaga punkterna på spelets bossar, likt hur ett klassiskt plattformsspel sköter det.

Valutan i spelet stavas tid. Det är vad du betalar för att åka in i fiendens vapeneld med din farkost, det är vad du är beroende av för att överleva varje bana. Det är också din absolut största tillgång när du spelar. Vid många tillfällen i spelet kan spelaren nämligen med en knapptryckning sakta ner spelet till mer i ultrarapid så att du lätt som en dans kan undvika besvärliga skott och annat som vill dig illa. Detta system av tidsmanipulering är väl avvägt och är något som du kommer se som dyrbart i många situationer. Vad det framför allt inbjuder till är att såväl en nybörjare kan uppskatta spelet, som en inbiten skjutarräv kan leta spännande sätt att förhöja sin poäng. När den huvudsakliga historian med sin glåmiga take på industrier, imperium och tidsresor är avklarad erbjuds du att bana för bana ta dig an spelet med en uppsjö utmaningar som räcker många timmar, om en har tålamodet.

Sine Mora är också rätt ödmjukt i sin framtoning och låter dig lyssna till  techno av Akira Yamaoka, mannen som gav psykologisk skräck sina mest kända vaggvisor och karameller med ångest noise i Silent Hill-serien. Han tar det lite lugnt nu, men det är fortfarande tacksamma ljudväggar att åka kring genom när ditt spegelblanka skepp skär fienderna sönder och samman. Skärmen skakar när saker går sönder. Huvudrollerna, de tecknade pilotdjuren i handlingen, pratar ungerska och det är en förtjusande lek med gamla grejer vi känner igen. Det är kul och förföriskt. Det är på sina ställen rätt svårt. Och efter att du klarat spelet bjuds ytterliggare, svårare svårighetsgrader upp att pejla in sig på.

Kort sagt: Sine More är ett sidscrollande skjutarspel där du, ibland, iklär dig rollen som en benamputerad buffel. Det säger nog allt du behöver veta om det. Det är traditionellt och modernt på samma gång och släpps nu äntligen till PC. Ge 2D-buffeln i dig en chans.

 

Sine Mora

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

8/10