Om du lägger Diddy Kong Racing och Wipeout i en blender och sjunger ”Seeegaaa” så har du lagt grunden till Sonic & All-Stars Racing Transformed. Lägg sedan till lite koffein, amfetamin eller annat valfritt uppåt-tjack och produkten är fulländad.

Baserat på mer eller mindre kända karaktärer från olika Sega-titlar är spelets upplägg väldigt likt sin föregångares. Karktärerna är hämtade från spel som till exempel Jetset Radio, Sonic, Crazy Taxi och Golden Axe. Det som dock skiljer spelen åt är titeltillägget; ”Transformed”. Alla fordon byter nämligen skepnad till flygplan eller båt vid vissa förbestämda platser på banorna. Kan detta vara bra eller dåligt? Tvärtom, ställ inte ens frågan… Sonic håller sig trogen till sitt arv och låter alla fordon köra snabbt som spö, och det räcker för mig. Ibland får man inte ens åka båt, utan man kanske istället får åka en dreamcast-handkontroll. Inga problem…

Transformer-båtar i all ära, men var är alla accessoarer som skapar den genuina sonickänslan? Jag skriver menar såklart guldpengar och bossar, och tro det eller ej men de finns också med mitt i fartfesten. På många banor bor ett stort vidunder som genom loppets gång river hela banan. Detta medför att banan ser annorlunda ut för varje varv du kör. Guldpengarna är lite snålare med sin närvaro än i vanliga sonicspel, och tur är väl det. Annars skulle man bara se pengar överallt. Nu ligger de smart undangömda på olika ställen på banan. Plockar du upp dem så kan du senare använda dem i en enarmad bandit och vinna uppgraderingar till karaktärernas transfordon eller andra specialkrafter.

Erfarenhetspoäng delas efter varje lopp ut till den karaktären du har spelat som. När karaktären till slut levlar upp låser man upp nya modifikationer till fordonen. Tyvärr syns inte dessa på fordonet. Och ingame är det inga stora skillnader heller. Det rör sig om att man blir bättre på olika vapen, eller att man kanske får lite mer boost på boostzoonerna. Det är såklart användbart, men ett levlingsystem hade kunnat vara mycket häftigare än det är nu. Å andra sidan har Sonic aldrig ”levlat upp” tidigare, så detta är ett outforskat område för honom.

Banorna som man spelar på är mestadels tagna från forna stortitlar. Vi återser bland annat banor från AfterBurner och Golden Axe. Respekten Sega har för sin långa tjänstgöring är vacker, då andra liknande spel i samband med sina maskotsamlingar passar på att lansera sina nya karaktärer. Spelet är alltså ingen reklamkampanj där nya produkter får oförtjänad facetime, tvärtom. Detta ger intryck att det har funnits hjärta med i utvecklingen av spelet.

Multiplayer är integrerat genom nästan hela spelet, även lokal sådan. Jag och en vän spelade tillsammans igenom spelets ”World Tour” vilket fungerade lika bra som om jag hade spelat själv. Spelet passar därför väldigt bra på kalas och i rastrum. När man streckspelar märker man efter ett tag att banorna upprepar sig, enligt klassiskt recept. De ska köras spegelvänt, baklänges, och både spegelvänt och baklänges samtidigt. Som tur är räddar banförstörelsen dig från att tröttna totalt, men visst är det ändå lite trist att behöva spela igenom samma miljö 4 gånger innan du är klar med den på riktigt. Det kan inte ha lagts några massiva mängder månader på att utveckla detta, så de hade gott kunnat bjussa på lite fler banor.

Om man gillar maskot-racing-genren så är detta det bästa spel som finns just nu, speciellt om man är ett fan av Segas spelarv. Om man inte har problem med åldrande grafik så är dock Diddy Kong Racing ett ännu bättre spel, och det märks att utvecklarna på Sumo Digital har kastat ett och annat öga mot den gamla stortiteln. För egen del plockar jag nog fram Sonic & All-Stars Racing Transformed när jag har vänner på besök, men det är inget spel att sjukanmäla sig för. Man klarar max någon timme i streck.

 

Sonic & All-Stars Racing Transformed

6

Grafik

6/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

6/10